Small talk
Lina Kjellvertz
Direktrapport från Mallorca under en tid av isolering. Vår bloggare LINA KJELLVERTZ berättar!
Direktrapport från Mallorca under en tid av isolering. Vår bloggare LINA KJELLVERTZ berättar!
Hej hej från Mallorca och från fjärde veckan med Coronavirus-utegångsförbud.
Det är alltså fyra veckor UTAN att träffa någon kompis. Fyra veckor i pijama. Fyra veckor med fikaraster och happy hours och snacks konstant dvs kommer ta fyra år att komma i min bikini igen? Fyra veckor med barn och man bredvid sig HELA TIDEN VARJE DAG DYGNET RUNT. MOAHAHAHA.
Ni vet hur man kan känna efter jullovet? Att det riktiga lovet börjar när barnen börjar skolan och man kan ta en kaffe själv på väg till jobbet? Lyssna på sin egna musik ett par timmar istället för baby shark tatdatadada baby SHARK? Well så är det här. Bara med tillägget att man INTE äter jullunch hos någon släkting, INTE får gå på juldagsvin på sturehof med en endaste kompis eller kan gå på någon Alfons-matiné med barnen eller på museum eller gå o ta en kaffe eller ens gå till en park?
Det jag tycker är kämpigast är när barnen har skola (alltså lektioner på någon sorts face time på datorn), och man måste fixa utskrifter till dom och kolla att dom fattar och framförallt inte smiter från lektionen (FLERA gånger har jag hört Max säga BYE BYE MISS KIM och stänga locket på datorn och utan någonsomhelst skam sticka därifrån.) Samtidigt ska vi hinna jobba, eller snarare försöka jobba, eftersom all produktion är stängd och många jobbar hemifrån. Så vi gör så gott vi kan. Vi har Dusty Deco, jag och Edin min man, och har just släppt en egenproducerad linje med möbler och mattor. Kanske inte bästa tajmningen för ett släpp men men finns folk som sitter i värre sist försöker jag tänka. Vi bollar idéer och gör moodboards och skickar nya utvecklingar till producenter och försöker fixa det administrativa som vi kan göra hemifrån. Det är inte helt harmoniskt med två rastlösa barn som borde sitta o göra läxor samt två extremt rastlösa föräldrar som har dåligt samvete för att det inte går att göra allt jobb man vill göra och som får stresspåslag när sängar är obäddade och kaffekoppar och yoghurtpaket står kvar på diskbänken tills lunch! Otroligt hur snabbt det blir stökigt! Hur mycket mat man lagar! Tråkigheten i att tömma diskmaskinen 3 gånger om dagen?
"Ni vet hur man kan känna efter jullovet? Att det riktiga lovet börjar när barnen börjar skolan och man kan ta en kaffe själv på väg till jobbet? Lyssna på sin egna musik ett par timmar istället för baby shark tatdatadada baby SHARK?"
MEN det finns fördelar.
Vissa dagar är det nästan mysigt. Vi möblerar om, hänger om tavlor, fixar saker som vi borde fixat för länge sen, vi hänger i trädgården som vi tackar gudarna för att vi har. Vi har inte bråttom för vi har ingen annan stans att vara. Framförallt, vi är friska och våra vänner och våra familjer också.
Edin har blivit värsta Ernst. Baksidan av huset som förut var en igenväxt djungel, är nu en bohemisk dröm där barnen leker kurragömma, dansstopp, har picknick, eller bara slåss på random, det är en vanlig aktivitet. Kan inte klandra dom, har ibland lust att nypa till någon eller göra sönder något jag med, av leda frustration eller tristess. Som sagt Ernst, han fixar grytor som puttrar från morgonen och kött marineras i timtals innan det slängs på grill och pajer i ugnen som Martha Stewart – dvs jag glatt dukar fram med tygservetter och kristallglas på altanen. Som om det var fest. Ibland är det faktiskt fest. Då tar jag på mig läppstift och klänning och tar en after work med vänner på appen house party. En halvtimme själv med lika desperata instängda kompisar är guld värt. Gömmer mig för barnen i nåt hörn i trädgården med ett glas vin och får lite egentid ensam i gott sällskap.
Också sån ny grannsämja här. Alla hjälper varandra och någon hojtar jag ska till carrefour ska jag köpa något till er? Och plötsligt hälsar ALLA på varandra. Man tar VARJE chans till sociala kontakter så att säga. Dvs jag vet ALLT om grannen mittemot, namnen på alla hennes barn, hur hon fick tag på sin skruttiga rescue dog, var hennes mamma bor och hur skilsmässan gått till. Jag tycker alltså detta är Såå mysigt. Edin himlar liiite på ögonen när jag och granntanterna tjattrar om ditten o datten över våra staket flera gånger om dagen men det hjälper mig att inte tappa förståndet. Man vinkar glatt åt allt och alla och växlar ord om Coronasituation, väder o vind, barnen eller vad som helst. Som att alla jobbar mot en gemensam fiende och får värsta team building boosten av detta.
Klockan 20.00 VARJE kväll öppnas alla fönster och balkongdörrar och det klappas i flera minuter för sjukvården och alla andra som kämpar på mot viruset. Vissa grannar blinkar med altanlamporna, vissa viftar med ficklampor. Ibland åker en ambulans förbi med tyst fast blinkande siren och vinkar glatt tillbaka och ja absolut, då gråter jag lite över hur fint men sorgligt allt är. Två knubbiga gulliga pensionärer tre gator bort dansar varje kväll och våra kids springer ut prick då kyrkklockorna slår, klappar, ropar oklara ord på diverse språk Hejja España!! Majjååårka yeeesss! och vinkar glatt till grannarna. Häromdagen var et tydligen Lolas namnsdag för då spelade tanten med taxen längre ner på gatan en gamma hitlåt med samma namn, tillägnat henne och ropade idag är din namnsdag Lola! Så gulligt.
"Vissa dagar är det nästan mysigt. Vi möblerar om, hänger om tavlor, fixar saker som vi borde fixat för länge sen, vi hänger i trädgården som vi tackar gudarna för att vi har."
Vi försöker hitta på roligheter till barnen. Gör redskapsjympa i trädgården. Tillverkar påskris. Gör egen lördagsgodisbutik på lördagarna. Pysslar. Funkar bättre med Lola eftersom hon är äldre. Max är liksom sur hela tiden. Inne i en ghostbustersperiod sen allt för länge helt ärligt. (SÅ TRÖTT PÅ LEDMOTIVET SÅ DET KLIIIIAR I MIG) och är liksom sådär besatt på gränsen till galen. Jag ser honom framför mig om tio år på något comic convention med tjocka bågar på glasögonen och lika töntiga finniga nördiga vänner med sig som samlar på limited edition gubbar o sånt. Byter samlarkort och skrattar åt bortklippta scener och punchlines ihop. Så han har väntat 3 veckor nu på någon bil vi beställt och vaknar varje morgon och frågar om det fortfarande är kåråååna eller om hans playmobileghostbustersbil kan komma idag med posten. Vi har kollat filmerna (ja absolut dom från 80-talet) kanske 100 gånger styck, han har gått vidare till DOKUMENTÄRER “the making of o sånt”. Just nu är det youtubefilmer där någon bygger ihop ghostbustersprylar och samtidigt pratar kinesiska eller ryska. Så oklart.
Samtidigt lite härligt att liksom vara med kidsen utan stress och utan plan så här länge. Hinner absolut lyssna på dom och dom hinner absolut lek med alla sina leksaker alldeles för många gånger och vi hinner baka med dom, häromdagen blev det till och med KANELBULLAR har liksom inte bakat det sedan jag själv var barn för det tar för mycket tid. Tid från vad undrar man nu? Det ska jag försöka ta med mig när detta är över. Sluta hetsa så himla mycket. Göra mindre planer och hinna njuta mer av nuet. Så nedrans klyschigt men klyschigt av den enda enkla anledningen att det är sant. Pengar kommer och går men tid, tid är fan ovärderligt.
Lina E · 4 years ago
Vilken underbar text! Bilderna! Du måste blogga mer kontinuerligt!
Sofia · 4 years ago
Var kommer den fina prickiga klänningen från? Eller är det en blus?
Christina · 4 years ago
Åh så vackert!!
åsa · 4 years ago
va kul att höra om allt som händer hos er blogga lite mera!!
alex · 4 years ago
Älskar detta! Skriv mer =)
Caroline · 4 years ago
Älskar både texten o bilderna! Ert hem är magi i jag vill bara se mer!
Julia Brukroken · 4 years ago
JAG SAKNAR DIG! Den här texten får fram hela din essens. Allt skoj och allvarligt blandat i en skön lite överalkohol-spetsad drink. Så himla vansinnigt hur världsläget är och jag tycker det är fruktansvärt på alla sätt som går att formulera. MEN det ska också understrykas att vårt poolhus i Fornalux vi hade hyrt i 14 dagar och tänkt flytta in er i känns fördjävligt uruselt sorgligt att det inte får bli av!!! OM ni kommer till Sverige i sommar - så ska jag hugga er några timmar för det är vad Sverige behöver just nu. Tack för att du är du och att du skriver så fint. Hopps vi ses snart / Julia
ida · 4 years ago
Lina! omg Lina. Mer.
Malin Glemme · 4 years ago
Lina du är så magiskt duktig på att skriva!! Älskar din tragikomiska bohemiska vinkling av livet. O så fina bilder! Mera tack!!
Sofia · 4 years ago
Ja du måste skriva mer!!!
Therese · 4 years ago
Åh så fint att få läsa! Heja er. Och tack för att i får kika in. Stor kram!