Uppväxten på föräldrarnas restauranger har gjort att mat varit en stor del av Karin Leis liv så länge hon kan minnas. Nu är hon själv matkreatör med den taiwanesiska matkulturen som grund och kärlekshistoria. Dessutom är hon ny bloggare här på TWWP. Vi har pratat med Karin om bloggen, mat såklart, samlade minnen, mående och framtid. Välkomna in i Karins värld!
‘Mina föräldrar kom till Sverige i 30-årsåldern utan att kunna vare sig engelska eller svenska, det har stundtals inte varit lätt för dem eller oss som familj. Vågar de så ska jag våga i livet också.’
Hej Karin! Hur mår du?
– Hej hej, jag mår bra tack! Ser fram emot sommaren och lite semester med familjen nu.
Hur skulle du beskriva dig själv?
– Skulle nog säga att jag är en otålig, nyfiken, påhittig och självkritisk person.
Välkommen som ny bloggare hos oss! Vad kommer vi att få läsa om inne hos dig?
– Tack, så otroligt glad att få vara en del av blogg-gänget här. Hos mig kommer det bli mycket mat i form av recept, tips och minnen. Så ser jag också fram emot att få skriva och tipsa om allt från resor, böcker, filmer och saker jag tänker eller funderar på som 40+ åring och förälder.
På tal om mat. När började ditt matintresse? Har du något core-minne som har påverkat dig?
– Jag är uppvuxen på mina föräldrars restauranger som de haft, så mat har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas. Ett core-minne är nog när jag var föräldraledig med Lucas. Jag var trött, bråkade mycket med min man och kände mig allmänt vilsen och obekväm med mig själv. Jag funderade på vad jag egentligen var intresserad av att utvecklas inom. Tänkte bland annat på alla mina föräldrars rätter som jag så ofta tänkt att jag ska lära mig, all matinspo som jag inte lagat ännu och bestämde mig för att det var dags att starta en blogg och matinstagram för att samla ner tankar och recept.
Det är så inspirerande tycker vi! Att våga ändra bana. Du gjorde nyligen en resa till Taiwan i kölvattnet av detta. Berätta.
– Ja, jag har länge velat åka tillbaka till Taiwan så nu äntligen fick jag tillfälle att åka på en inspirationsresa. Jag är född och uppvuxen i Sverige men mina föräldrar är från Taiwan. Att kunna åka tillbaka med tydlig mål att förstå matkulturen och lära mig mer om Taiwan har varit helt fantastiskt. Jag har bland annat fått besöka teodling, varit med vid maltsocker-kokning och gjort nudlar hos en nudelmästare. Mina kusiner tog med mig ut för att titta på Fire fishing i Jinshan en kväll och det var verkligen en häftig upplevelse. Känns som jag kommit både landet och mina föräldrar närmare. Om något så har jag ännu större respekt och beundran över mina föräldrars matkunskaper och det de lyckas ge oss av den taiwanesiska matkulturen här hemma i Sverige.
Var hämtar du själv inspiration?
– Mina föräldrar är mina topp-inspiratörer på många sätt när det gäller mat. Min pappa är japansk-skolad kock och mamma är en otroligt hemmakock. Det var längesen de stängde restaurangen men de fortsätter att vara nyfikna på smaker och laga både många av familjens favoriträtter men testar också nytt. Finns nog något nytt i deras skafferi som jag kan fråga om varje gång jag går in där! Jag har gjort en fotobok med många av mina föräldrars gamla bilder som de hade med sig från Taiwan när de flyttade hit. Bilder som vi barn växt upp med och älskat att plocka fram och titta på och höra historier kring. Nu har jag samlat en del av dem i boken så att mina föräldrar kan bläddra i boken och skriva anteckningar om släkten, vänner, vart de jobbade när de var 14-16 år i Taiwan. Jag har även samlat minnen från barndomen med Hot Pot hemma på kvällen, karaokekvällar med familjen, familjevänner som hälsat på och vardag på restaurangen.
Sen så är det allt från att äta ute, minnen, resor, sociala medier, böcker, tv-serier och filmer. Just nu är jag jättesugen på att göra en take på mat som jag läser om från boken ”Daughter of the Moon Goddess” av Sue Lynn Tan. Kommer nog berätta mer om det på bloggen!
‘Mina föräldrar har redan börjar fylla i namn och anteckningar i boken och det är härligt att sitta bredvid, ställa frågor och bara höra vad för minnen som dyker upp nu när mamma och pappa bläddrar i fotoboken och se vad de skriver i den.’
När mår du som bäst?
– När jag är med människor jag älskar och är trygg med. När jag får vara kreativ, lära mig saker och får nya erfarenheter.
Och som sämst?
– När jag inte kan sluta vara självkritisk.
Hur ser framtiden ut om du får drömma?
– Att fortsätta jobba med mat på olika sätt och lära och utvecklas mer inom det.
Minnen som format dig?
– Här är det nog återigen minnen från restaurangen eftersom jag spenderat så mycket tid där. Minnen av mina föräldrars slit, oro för ekonomin och sättet de och deras vänner stöttade varandra. Dessa är viktiga minnen som jag bär med mig och som jag påminner mig själv om när jag till exempel inte vågar ge mig in på olika saker. Mina föräldrar kom till Sverige runt 30-årsåldern utan att kunna vare sig engelska eller svenska, det har stundtals inte varit lätt för dem eller oss som familj. Vågar de så ska jag våga i livet också. Stunderna runt maten från barndomen har också varit viktiga minnen som format den jag är och hur jag själv visar kärlek och omtanke som vuxen och förälder.