The Way We Play
Guest Editor : Julia Stridh

Guest Editor : Julia Stridh


Julia Stridh jobbar som stylist och är ny gästredaktör här hos oss. Hon väntar sitt första barn som är beräknat till den 13e december. Vi är inbjudna att följa med på resan till bebis!

Hej!

Jag är i vecka 28 och det är för mig overkligt. Varje vecka på fredagar när appen förnyar sig till ny vecka så känner jag pirr i hela kroppen och jag måste fokusera för att förstå vad det är som händer. Samma sak när jag ser mig själv, med en kula på magen, i spegeln så har jag svårt att förstå vad det är som hände i mitt liv just nu.

En sak som jag skulle vilja rekommendera är att skriva dagbok under graviditeten. En gång i veckan (eller oftare) – en enkel uppdatering om tankar samt fysiskt och psykiskt tillstånd. Jag har gjort det sedan start och tänker att det är bra att ha med sig till eventuell nästa graviditet, till vänner som blir gravida och framför allt så vill jag att min lillasyster och framtida barn ska kunna ta hjälp av den när dom är där i livet. Jag själv var så extremt hungrig på information kring vad som hände i varje sekund fram till vecka 12 och ville känna igen mig i vad andra upplevt, hur dom såg ut och jag ville känna att mitt tillstånd var fullt normalt.

Jag har gjort en liten throwback med mina dagboksinlägg vecka för vecka. Vissa delar kändes för privata och intima, kanske att jag delar med mig av det i framtiden. Vi får se. Detta är ett ungefärligt utkast och sammanfattning på hur jag mått och haft det. En censurerad och kortfattad version som jag kommer dela upp och varje vecka släppa en del av här på TWWP. Hoppas att den kan ge någon nybliven gravid lite hjälp och tröst.

Guest Editor : Julia Stridh

Utdrag ur dagbok vecka 1-6:

Har känt mig gravid i ca 1 v. Ömma bröst, illamående och jättetrött. Tror att jag inbillar mig eftersom det känns orimligt. I morse gick jag upp tidigt, nervös och kissade på en sticka. En konstig papperssticka som kändes oseriös. Snabbt lös ett extra streck. Jag är gravid. Skönt, jag har inte blivit galen och mina känningar stämde. Skönt. Jag är gravid! Lycka! Eller jag känner INGEN lycka. Bara oro. Illamående och orolig. Imorgon fyller jag 32 år. Världens bästa present med två streck på stickan.
Fortfarande gravid. Illamåendet ligger som ett täcke. Eller inbillar jag mig? Mår jag illa ens? Är jag gravid ens? Tiden går för långsamt. Får inte ens gå på UL och undersöka mig än. Hur ska jag orka vänta. På jobbet åt vi pokebowl till lunch och jag fick kväljningar. Beställde en vegansk med svamp och aldrig varit så äcklad av något i mitt liv. Slängde allt. En man jag hade möte med idag hade den äckligaste parfymen jag känt. Söt och stark. Hur kan man vilja lukta så? Störde mig på allt han sa pga att han luktar så äckligt. Människor luktar äckligt i allmänhet. Håller för näsan ofta när jag står nära någon. Känner mig arg på allt och alla. Dan är världens bästa på att ta hand om mig. Hade aldrig klarat detta utan honom.

Guest Editor : Julia Stridh

Utdrag ur dagbok vecka 7-10:

Första UL. Har tjatat på barnmorskan att få komma så fort det går för att kolla om det är något där inne. Kan inte sova. Mår lite illa hela tiden. Känns som jag väntar på bomben. Va tvungen att göra ett vaginalt UL eftersom det inte gick att se något. Och där inne slog ett litet hjärta. Vi va väldigt nervösa. Vågar inte hoppas på detta. En dag i taget.

Senare under veckan eskalerade illamåendet som en bomb. Jag vaknade och det enda jag kunde tänka på va citronvatten med mer citron än vatten i. Jag svepte det. Har haft med mig macka till jobbet men nu kände jag bara att citron va det enda jag kunde tänka på. Kom till jobbet som är i en studio där jag plåtar för en stor svensk kedja – plötsligt snurrar det när jag står och pratar med två kollegor. Jag går långsamt mot toan, svetten rinner och det vattnas i munnen. Låser dörren om mig och ut genom munnen sprutar det spya som en kraftfull dusch. Aldrig spytt så okontrollerat i mitt liv. Blir lugn och glad även om jag mår skit. Jag är verkligen gravid. Torkar upp allt och går ut. Lärdomen är att jag måste äta så fort jag kliver upp, flingor med havremjölk. Sen en macka med ost runt kl 9.
Värsta veckan hittills. Jag har mått olidligt illa och helst bara velat ligga under täcket och inte prata med någon. Känner mig extremt ledsen och nedstämd.

Igår kväll hände något jobbigt. Jag kom hem från jobbet och kände ett konstigt tryck i nedre delen av magen. I livmodern. Allt stannade, jag la mig i sängen och kände bara att nu är det över. Jag ville bara somna, inte kolla på något inte prata eller tänka. Dan kom hem och lugnade mig och sa att du mår ju illa så tänk på att det är ett tecken på någonting bra. Plötsligt mådde jag inte illa, kände inget: trycker hårt på brösten och dom känns plötsligt inte ömma. Det gör ondare och ondare i magen. Börjar kännas som ett tryck. Som en näve som trycker sig ut ur min livmoder. Det är något på gång jag är hundra. Plötsligt när jag ligger nästan insomnad känner jag hur trycket släpper och ut åker vätska. Jag kastar mig upp och mycket riktigt är det en blödning. Missfall. Jag springer in på toan, skriker till Dan förtvivlad att det kom blod och nu är allt över. Jag orkar inte mer. Hur ska vi orka detta. Är hundra procent säkra på att det är ett missfall. Finns inte något i mig som känns som hopp.
Jag mailar om en sjukskrivning dagen efter. Första gången jag sjukskriver mig som frilansare. Jag somnar in gråtandes och känner att jag aldrig vill vakna eller kan det inte bara vara en dröm. Vi vaknar dystra på morgonen. Jag somnar om. Känner mig deprimerad. Jag ringer Mama Mia och får en tid direkt. Går bort och känner mig dyster. Det gör ont i hjärtat. Sätter mig i väntrummet, tiden går för långsamt. Träffar en snäll och lugn kvinna. Hon börjar med och säga att en blödning är ingen fara men jag känner ändå att hon tänker att jag är så tidigt i graviditeten så det kan vara ett missfall. Hon lägger kameran försiktigt på magen, min puls slår som en hammare och hon säger att allt ser fint ut och att det lilla hjärtat slår där inne. Fostervatten och allt annat ser normalt ut och inga tecken på blödning så hon kan inte svara på vad det är. Tårar rinner ner för mina kinder och jag kvider fram, varför kom det blod? Hon upprepar att det kan vara vad som helst och ingen fara just nu. Jag lämnar, ringer Dan och gråter. Jag går hem och vilar. Mår jätteilla. Äter sötpotatisnudlar i buljong som är det enda jag är sugen på. Lägger mig i sängen och kollar på Robinson. Springer upp och spyr upp allt jag åt. Njuter av att må så illa. Jag är gravid.

Ytterligare ett UL idag ( jag har bett om att få så många som det går pga av min oro och nedstämdhet) och vi såg ett hjärtslag. Vill göra UL varje dag. Jag blir så lugn och lycklig. Mår jätteilla. Känns som jag är vinterkräksjuk. Hatar alla med parfym. Känner mig skärrad efter förra veckan men blir lugn över att jag mår så illa. Har fått lergigan av läkaren och tar dom man blir trött av på kvällen så att jag kan sova och dom man blir pigg av på morgonen så att jag kan fungera. Kan äta fiskpinnar med massor av citron på. Även besatt av vattenmelon.

Inskrivning hos barnmorskan. Känns olustigt. Blir nästan irriterad över att vi ska dit och prata om min graviditet utan att vara säker på att det blir något. Blev irriterad på barnmorskan när hon frågade hur jag känner inför en förlossning. Förlossning? Är jag ens gravid? Jag mår jätteilla. Är jättetrött. Ska på möte på en reklambyrå imorgon för ett uppdrag jag inte kan tacka nej till. Kommer jag ens klara det? Kommer jag orka jobba någonsin igen. Det gör ont i nedre delen av magen och det skrämmer mig.

Guest Editor : Julia Stridh

Veckans stiltips – kavaj:

Jag bär kavaj nästan varje dag plötsligt. Tycker det blir så fint ihop med magen. Jag gillar att täcka min baksida med ej tighta plagg så en kavaj är perfekt för det. Denna jag bär på bild är lite figursydd men ändå lång i modellen. Den ger lite midja vilket känns tacksamt.

Guest Editor : Julia Stridh

Mörkblå kavaj, 3 100 kr, Hope.

Randig yllekavaj, 7 200 kr, Isabel Marant.

Vinröd kavaj, 1 750 kr, Arket.

Guest Editor : Julia Stridh


DEL 1

När jag skriver detta har jag varit gravid i 281 dagar. Den 7e april, dagen innan min egen födelsedag, fick jag beskedet via en sticka att jag ska bli mamma. En annorlunda födelsedag väntade. Jag vaknade upp och kände ren lycka över detta besked. Från en dag till en annan var liksom allt förändrat och jag hade inte kunnat önska mig något finare.

Med en liten molande känsla av illamående hade jag detta besked på känn men jag visste inte att veckor av extremt illamående, spyor, nedstämdhet, oro och sängliggande väntade. Jag hade väldigt svårt att förstå att jag var gravid, så på ett sätt var det lugnande för mig att jag spydde. Det bevisade på något sätt att en stor grej höll på att hända i min kropp. Även om det inte är ett tecken för andra.

Jag heter Julia Stridh och jag ska vara gästredaktör här på The Way We Play. Jag är 32 år, lever ihop med en fantastisk person som heter Dan och som då är den blivande pappan till barnet i min mage. Här kommer jag dela med mig av lite tankar kring min graviditet, gamla dagboksinlägg vecka för vecka – men framför allt en hel del stylingtips på hur man kan klä sig när kroppen börjar växa. Jag har hittills tyckt att det är väldigt kul att komma fram till nya sätt att använda plagg i garderoben istället för att shoppa en helt ny mama-garderob. Mama-plaggen ute i butikerna är inte något för mig utan jag gillar att använda det jag har eller leta i vanliga butiker efter bra plagg som passar gravidkroppen.

Guest Editor : Julia Stridh

Vecka 17, klänning + keps, H&M.

Guest Editor : Julia Stridh

Vänster: Vecka 18, Skjorta, Hope. Hatt, Weekday. Höger: Vecka 18, Skjorta, Hope.

Jag jobbar som stylist och har 10 års erfarenhet av modebranchen. Många år jobbade jag fast på tidningen Café, gästspelade lite på Elle och sedan 3 år tillbaka har jag lyxen att få jobba heltid med mitt drömyrke – frilansande stylist. Jag jobbar med väldigt blandade projekt inom mode, reklam, artister, innehåll och tidning.

Just nu är jag i vecka 27 och bebisen är beräknad den 13 december. Vi har inte handlat en enda grej och jag har nog aldrig känt mig mer lugn och harmonisk i kroppen som jag gör nu. Tror inte jag upplevt stress på väldigt länge och jag njuter av att ha denna fina resa framför mig. Vill inte rusa in i det utan är faktiskt helt perfekt nöjd över att vara precis här.

Vi hörs snart igen! Och ställ gärna frågor till mig om ni undrar över något.

Julia

Guest Editor : Julia Stridh

Vänster: Vecka 19, Klänning, H&M. Höger: Vecka 23, Klänning, H&M.

Guest Editor : Julia Stridh

Vänster: Vecka 23, Klänning (egentligen ett nattlinne), Love Stories x H&M. Höger: Vecka 26, Klänning, Toteme.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.