Hilma af klint och ottilia adelborg

1 month ago

Konstens syfte är att berätta. Den är ett uttryck för någons känslor, erfarenheter, eller som i Hilma af Klints fall, syner. Vem som får berätta har förstås företräde till beskrivningen, och vår bild, av världen. De kvinnor som aldrig haft möjlighet att berätta sina berättelser är ju alldeles för många. Därför vill jag passa på att lyfta några av de kvinnors berättelser som funnits här omkring, i Dalarna. I sommar visas en utställning om konstnärsvännerna Ottilia Adelborg och Hilma af Klint, på Ottilia Adelborgmuseet i Gagnef förstås, men också på Dalarnas museum i Falun. Jag rekommenderar alla gå och se dem, båda två, de hänger ihop. Läs gärna mer om utställningen här och här. Den handlar om Ottilia Adelborgs och Hilma af Klints möte och tidiga konstnärskap och ger kanske därmed  också ett medskick och en frågeställning kring deras senare, ganska olika, vägval. Det är vansinnigt spännande att följa deras olika, och lika, vägar genom livet.

I början av 1900 hälsade Hilma af Klint på sin vän i Gagnef. De träffades på konstakademin i slutet av 1800 och blev vänner. Höll kontakt genom livet och vidare efter.

Hilma af Klint och Ottilia Adelborg

En vy från Hilma af Klints perspektiv.

Hilma af Klint och Ottilia Adelborg

Samma vy tolkad med Ottilia Adelborgs hand.

Emma Zorn, Hilda Munthe och Karin Larsson är andra exempel på kvinnor som umgicks i samma kretsar som Ottilia Adelborg. Men en skillnad var att de var gifta, vilket Ottilia Adelborg och hennes systrar aldrig var. På det sättet hamnade inte deras berättelser lika mycket i skymundan. Ottilia och hennes två systrar, Anna och Lotten Falk, Clara Wahlström, Gertrud Gussander,  kallades av kyrkoherden för en “idealistisk kulturell koloni”. Ogifta, borgerliga och utbildade hade de kanske andra möjligheter att ta för sig.

Adelborg och af Klint möttes alltså under konstutbildningen och fortsatte senare att träffas. Samma motiv och inte helt olika uttryck delas senare upp i två ganska olika typer av konstnärskap. Ottilia Adelborgs mer dokumenterande och Hilma af Klints esoteriska. Deras berättelser är så spännande. Ottilia Adelborg, som startade knyppelskola för barn, det berättelsen finns där. Och då tänker jag också på Hilda Munthes teaterföreställningar med barnen i Leksand. Det är de berättelserna jag vill höra. Om den världen som jag själv förstår, mycket mer än vad jag förstår männens.

Eftersom utställningen är populär förlänger vi öppettiderna. Så välkomna till Ottilia Adelborgmuseet (särskilt den 5e september, då står jag där!).