I skala 1:1

2 months ago

När allt bara är en gipsmodell och streck på papper är det så lätt att vara lugn. Man kan liksom flytta runt rum, prova olika rörelsesekvenser, olika material. Kanske utmana väderstreck. Som om det inte skulle påverka någons hela liv. Ju närmare verkligheten man kommer ju mer stagnerar ritningarna, förändringar blir mindre roliga att göra. Och så plötsligt flyttar någon in. Personal på ett kontor, eller barn på en skola. Eller en familj i sitt hus. Just den här familjen ska också samtidigt bo med arkitekten så arkitekten kommer att få ta skulden för allt hon inte tänkt på.

I skala 1:1
I skala 1:1

Om vi börjar med barnen i den här familjen så är de fem stycken i åldrarna 3-14 år. De har alltså ganska olika behov. Badrummet och toaletten är separerad för det är bra att lillebror snabbt kan gå och kissa trots att storasyster badar. Borsta tänderna gör de gärna ihop.

I skala 1:1

Även om just de här barnen kommer att kunna berätta om brister i deras hem så är arkitektur generellt en gåva tycker jag. En present från arkitekten som med största möjliga omsorg satt sig in i en annan människas situation för att göra hennes liv både behagligt och fint. Det är det absolut svåraste och det absolut roligaste med att vara arkitekt.

Linnea · 2 months ago
Jädrar va glad jag blir att äntligen få en blogg att läsa där det skrivs om arkitektur! Är själv arkitekt och civilingenjör, jobbar som projektledare hos en fastighetsägare. Planerar och bygger kooperativa hyresgäster i Stockholm. Är i sinnet dock mer en arkitekt än en byggare och älskar därför att få läsa tankar som dessa. Om arkitekturens påverkan, hur det gör skillnad, vad arkitektur faktiskt är, det lilla och det stora, inlevelsen. Så fascinerande. Flyttade nyligen in i ett hus själv som vi huvudsakligen återställt den ursprungliga planlösningen men också justerat vissa öppningar, flyttat en vägg osv och känner igen mig nåt så oerhört i just det där, hur lätt det är att göra sakerna på pappret och hur svårare och läskigare det känns ju närmre man kommer det faktiska, skala 1:1. Det finns inget perfekt hus, ingen perfekt arkitektur, det är alltid val gjorda utifrån prioriteringar. Den cyniska skulle säga "ständig kompromiss", den romantiska kallar det "en vacker och optimerad balansgång". Älskar verkligen dina sista meningar om arkitektur som en gåva. Aldrig hört den formuleringen förut. Fint, klokt och sant. Hejarop för denna blogg! ps. förstår att du inte bara kommer skriva om arkitektur, men bara det lilla, utifrån erfarenhet och fackkunskap, i love it!

Pernilla Noren · 2 months ago
Så roligt att höra! Det gör mig jätteglad att det här är sånt man vill prata om!

Åsa Jansson · 2 months ago
Vilken fin beskrivning av ett ärofyllt och viktigt uppdrag. Även om jag inte kan svära på att alla arkitekter tänker och resonerar just så. Hur som helst, inspirerande att få dina tankar kring rörelser, blickar, material och behov. Ger lust även för någon som inte är arkitekt! Tack.

Pernilla Noren · 2 months ago
Vad fint <3 Tack ska du ha