Det är med delade känslor som jag har rest hem till Stockholm för jobb några dagar. Glad för några spännande arbetsdagar framför mig, men även ledsen för att lämna min familj och vårat underbara sommarhus. När jag är i Stockholm längtar jag alltid ner till Torekov, när jag är i Torekov längtar jag aldrig hem till Stockholm. Så är det bara.
Kanske inte så konstigt när det kan vara såhär:
att fiska krabbor nere i hamnen för att sedan släppa i dem igen
vänta på båten som tar oss till “ön” (Hallands väderö) med picnickorgen och strandsarongerna redo
Sedan bara bada och ligga på klipporna i solen
Att aldrig tröttna på att sitta i vardagsrummet och titta på havet (och de vackra slädestolarna från Börje Mogensen)
Och himlen. Kan aldrig få nog.
Få besök sin bästis för att bada från bryggan nedanför oss och sedan sitta på klipporna för att torka lite innan vi cyklar hem igen
Sådana här bilder har ni väl också sett er mätta på i ert instagramflöde denna sommar? Här kommer en till.
Åka på loppisar och göra roliga och fina fynd
Och själva åka och dreja för att känna på hur det skulle vara att aldrig flytta tillbaka till stan utan bara stanna kvar och försöka leva på sin konst
Eller, det kanske blir svårt att överleva på att sälja dessa, när det redan finns en Bissa som gör magisk keramik. Men drömma kan man. Och sakna allt det härliga som är därnere.