Emma bernhard

Det här är några år sedan, och hennes dåvarande ateljé låg i en gammal mjölkbutik, inte så långt ifrån oss, och vi leker med tanken på att kontakta henne personligen, för att kanske kunna köpa ett konstverk av henne direkt.

Denna bilden har jag lånat från Emmas egna hemsida.

Av någon anledning, fick vi en känsla av att hon hade hög integritet, något man kunde läsa mellan raderna på hennes instagram-konto. Så vi tog aldrig direkt-kontakt med henne.

Men så – några år senare, kom den där inbjudan som var gjord för oss, ett galleri inte så långt från oss, skulle ha utställning och vernissage med just Emma Bernhard.

I vår iver att komma dit, tog vi fel på dag och tid, och missade vernissagen. Men, vi fick möjlighet att se en stor del av Emmas konst, och också möjligheten att köpa ett eget verk.

När vi pratar med galleristen, säger jag att jag är ledsen att jag missat vernissagen, eftersom jag då hade haft en chans att träffa Emma. Då säger galleristen något i stil med “men hon vill inte träffa er” (alltså inte oss personligen, men ni fattar). Det här stämmer ju helt överens med det intrycket vi har av Emma, så vi blir inte förvånade.

Äntligen stolta ägare av en Emma Bernhard!

Så, i somras, dyker det upp ett instagram-inlägg av Emma Bernhard själv, där hon skriver att hon har öppen studio, tillsammans med Torekov Kulturförening. Man måste DM.a för adress, och det visar sig vara på cykelavstånd från oss.

Vi tar oss dit, förstås.

Stämningen i studion är varm, medelåldern är ca 65 år, och det bjuds på lådvin. Emma själv har på sig en svart Muckeroverall. Hennes barn springer runt i ateljén och i ett hörn står en låda med kattungar.

Och så hennes konst förstås.

Konstverken som presenteras är verk gjorda under Emmas vistelse på Hallands Väderö, en del av priset hon fått från Torekovs Kulturförening.

Tydligen var hon två veckor på Hallands Väderö, en liten ö just utanför Torekov. Ingen bor på ön, men det finns bostäder man kan hyra (om man är bofast i Torekov) under sommaren. Emma fick möjlighet att bo där två veckor på hösten, och för att göra det ännu mer komplicerat, tog hon inte med sig mobilen.

Det var ensamt. Väldigt ensamt, berättar hon. Men, det är under den här tiden hon gör dessa två konstverk.

Dukarna hon målar på är av ull, hon fascineras av olika kvalitéer av ull, “Känn” säger hon entusiastiskt, för vid det här laget, har jag försiktigt närmat mig henne, och berättat att vi äger en av hennes tavlor, visat henne en bild på mobilen.

Och, det visar dig förstås att hon är jättevarm, och personlig.

Förutom tavlorna fanns även andra installationer

Som denna tavla, en blandning av tavla och skulptur.

Här har hennes barn sprungit i studion, berättar hon, och när hon målade om golvet, hade hon inte hjärta att måla över det, så barnfotspåren finns kvar.

Och här är en bild av Emma, från hennes hemsida, det kändes så fel att ta bild på henne i studion.

Så, summa summarum, efter det mötet, tycker jag ju ännu mer om hennes konst. Hon är en ung konstnär (född 1981, och i konstsammanhang innebär det ung) så hon kommer att hinna producera mycket, och kanske ändra uttryck under åren, men hon kommer alltid att vara en favorit.