Dumplingkvastskaftet

För ett tag sen så frågade min vän Julia om jag ville vara med på hennes och Jens Almqvists mat- & samtalsklubb SNACK! Malmö. Temat var Gear Girls och jag skulle välja ut en kökspryl att prata om. Första som dök upp i huvudet var dumplingkaveln. Eller ska jag ta cheung fun-kitet? Tempura-verktyget? Pappas teapet? Shaved ice-maskinen? Eller nej, det ska vara dumplingkaveln. Vi har haft dem så länge jag kan minnas och för mig har de alltid varit speciella och värdefulla kavlar. Jag såg aldrig dem i affärer när jag växte upp och utgick helt enkelt från att mina föräldrar haft med dem från Taiwan när de flyttade till Sverige. Mina föräldrar berättade att dumplingkavlar inte fanns att köpa här då de kom hit på slutet av 70-talet så min pappa fixade själv genom att köpa ett kvastskaft, sågade till lagom längd och sandpapprade ändorna.

Det var inte längesen mina föräldrar berättade att det var ett kvastskaft. Inte att det var en hemlighet, utan bara inget som kommit upp eller som de tänkt på bara. Mamma sa, man känner ju det på tyngden, den är ju lättare än “vanliga” så man måste ta i lite mer. För mig är ju just de vi haft hemma de vanliga, standarden, originalet. Det är de som vi alltid använt. När jag flyttade hemifrån ville jag gärna ha en egen men vågade inte ens fråga om jag kunde ta en från mina föräldrars låda och blev avis på min lillasyster som fick med sig en in flytten. Den är väl värdefull också för att de är förknippade med så mycket minnen. Några av mina starkaste och finaste minnen från när jag var liten är ju när vi alla systrar är samlade och hjälper mamma med dumplingbatchen som ska räcka ett tag i frysen. Olika stationer att rotera mellan under dagen och prat, ret, sång, gnäll och skratt avlöste varandra. Numera är ju dumplingkavlen enkel att hitta i affärer i Sverige och jag har två-tre “riktiga” i kökslådan men dumplingkvastskaften är speciell för mig. Att fixa och göra egna kreativa lösningar på redskap som inte finns att få tag här finns det flera exempel på hemma hos östasiatiska hem. Får berätta om mitt kit för att ånga cheung fun en annan gång.

På SNACK! så var det så roligt att höra va de andra gästerna och publiken hade med sig. Har du någon särskild kökspryl eller prylar från barndomen som du har starka minnen till? Kreativa föräldrar som inte fått tag på redskap och löst själva?

Läs om Gear Girls-samtalet och prylarna och mer om SNACK! Malmö hos Julia Tuvesson här.