På kortet stod: “Du ser RISIG ut” | October 19, 2023

Onsdagskvällar betyder fotbollsträning och som vanligt står jag där och tittar på när min son tränar. Helt plötsligt så hör jag de bekanta ljuden “Ching chong”. Jag tittar åt sidan och två pojkar tittar på mig och väntar på min reaktion. Många tankar går igenom huvudet som, brukar du säga så till mina barn eller andra östasiatiska barn? Vem har du fått det från?, Vad tror du att det betyder? Har vi inte kommit längre?!

När jag gick i lågstadiet så sa en klasskamrat ching-chong och retade mig, bägaren ran över och jag tog upp en tegelsten och kastade den mot honom och den landade på hans fot. Det slutade med att vi båda fick kvarsittning. Mina föräldrar blev jättearga när de fick veta. Jag berättade att jag blev arg för det han sa men mina föräldrar tyckte att jag “bara skulle ignorerat”. Det var mycket min föräldrars generations sätt att hantera det. Dels tror jag för att de var rädda om mig och ville inte att jag skulle bli slagen eller hamna i annan trubbel. Och för att de inte hade språket, de var i ett nytt land och försökte bara överleva. Som restaurangägare och invandrare så bett mina föräldrar ihop och sa inte ifrån. Vet inte hur många gånger jag hört nedsättande kommentarer och halvfulla restauranggäster som ska vara roliga och “härma” kinesiska eller skämta om hur kineser bryter.

Blir både matt och arg när jag tänker på; gubben som klappade mig på huvudet när jag tröstade min son inne på lekland. Män som säger att de älskar asiatiska kvinnor och tycker vi är så vackra. Första ring och jag fick ett kort på Alla hjärtans dag där det stod “Du ser RISIG ut” i skolan. Människor som fortsätter att prata engelska med mig trots att jag högt och tydligt pratar svenska med dem. Mannen som ville adda mig på Facebook för att hans “kvinna” kommer från Taiwan snart och quote “kan va kul för henne att träffa dig”. Man som frågade om jag var slav på restaurangen. Förlöjligande och hånandet av vår matkultur. Folk som ropar “konichiwa och ni hao” eller andra “asiatiska läten” efter en och sen tycker att man är dålig på att ta ett så kallat skämt när man blänger surt på dem. Hur mycket vi än pratar och tar för oss så är grundinställningen för många att vi är tystlåtna, undergivna, medgörliga = svaga. Dessa är bara några exempel av saker jag mött och möter i min vardag. Visst, man kan tycka att “säg ifrån”, “du måste stå på dig” och ja det tycker jag med. Men det är inte varje dag man pallar ta diskussionen hur viktig den än må vara. För att för oss som får dessa typer av fördomar, nedsättande rasistiska kommentarer så är detta något vi kommer få hantera genom livet. För varje gång jag säger ifrån, kommenterar, lyfter så tar det energi, ibland mer än andra.

Trött idag när jag blir påmind om rasismen mina barn kommer behöva möta. Jag kommer att göra allt i min makt att ge dem verktyg att hantera (inte tegelsten då) och kunskap om det.

Pei · 2 months ago
Så sorgligt att våra barn ska behöva fortsätta mötas av detta både från vuxna och barn. För våra barn som nu både är och har föräldrar som är födda och uppvuxna här understryker det ett utanförskap som ännu mer än innan är helt baserat på deras hud och hårfärg. En gång i tiden trodde man att världen skulle vara annorlunda 2023 men utvecklingen senaste åren känns bister en grå dag som denna med allt som händer i omvärlden.

Karin Lei · 2 months ago
Precis, men vår generation kan nu stötta barnen på ett annat sätt och med våra erfarenheter (tyvärr) så kan vi förhoppningsvis ge dem bättre stöd och kunskap. Så tänker jag när jag känner mig lite positiv...<3

Amanda · 2 months ago
Tänker på det här en hel del mer nu när jag blivit äldre, hur min mamma (adopterad från sydkorea) fått ta så mycket passiv rasism som jag ibland inte förstått eftersom hon ”tog det som ett skämt” istället för att säga till eller emot. Tänker på det ännu mer nu när min lillasyster får ta emot sexualiserade kommentarer av äckliga män titt som tätt. Jag tar mycket efter min vita pappa utseendemässigt så jag har sällan upplevt det som de (eller min bror som fick de där ching chong-kommentarerna på fotbollen han också) men blir så himla trött och ledsen att det ska vara så.

Karin Lei · 2 months ago
Amanda, ja precis så. Det är mycket i vuxen ålder som jag reflekterat och tänkt tillbaka på situationer och fattat/fått ord vad mina föräldrar utsatts för på riktigt. Det är många lager att bearbeta som du säger. Man tänker på generationen före, sin egen och den framtida och känner sig trött och ledsen. Kram på dig! K

Sowoon Ching Jonsson · 2 months ago
Känner igen så mycket det du skriver. Vår familj immigrerade till Sverige i slutet av 70 talet från Hong Kong. Våra föräldrar drev också en kinakrog och på gr av språket blev de mer eller mindre utsatta vardagsrasism. Jag och mina syskon är uppvuxen i en mellanstor norrländsk stad och vi blev aldrig utsatta rasism eftersom vi anser vara exotiska och vi var enda Hong Kong kineser som bor i Norrland typ. Vi blev väldigt populära och vi fick många vänner och alla visste vilka familjen Ching var. Det är först nu i vuxen ålder som jag tycker att folk har så mycket fördomar. Fick en fråga om jag var en importfru ( vi har många thailändskor som är gifta med svenska män i vår stad) och många kunder pratar med mig med teckenspråk eller pratar jätte sakta så jag ska förstår vad de säger ( jag jobbar på en stor livsmedelsbutik) en del kunder frågar hellre en 16 årig sommarjobbare än mig som står bredvid, och en annan kund behövde hjälp på min avdelning men går till en annan avdelning och fråga efter hjälp fast jag är bara 2 m ifrån honom, men i slutändan är det bara jag som kan hjälpa dem. Det här är bara några exempel jag varit med om Tyvärr tiden har förändrats mycket de senaste 10 - 15 åren, det är mycket tyst rasism i Sverige nu.

Karin Lei · 2 months ago
Sowoon, så tråkigt att höra om detta. Och ja precis som du så känner jag igen mig i det du skriver. Vi gör det vi kan och lyfter och jag tänker och hoppas att det finns en stor majoritet som förstår och vill ha en förändring. Men den är så otroligt svårt men fördomarna och den tysta rasismen som du säger. Kram till dig!

alex · 2 months ago
Usch blir så arg när jag hör vad ni varit med om. Inget som någonsin ska tolereras. Kan dock förstå att man inte alltid orkar ta kampen. Det viktigaste är att vi alla pratar med våra barn om hur vissa saker man säger påverkar andra människor och kan göra att man blir faktiskt blir ledsen. OCH även våga säga till andras barn när de gör ngt fel :) Men det är så mycket agg i samhället numera och jag tror det bottnar i att människor som själva inte mår så bra gärna trycker ner minoriteter för att själva må lite bättre just för stunden. Sorgligt...

Karin Lei · 2 months ago
Håller med dig och ja, vi kommer långt om vi vuxna ser det som allas ansvar! <3 /Karin

martina · 2 months ago
<3 <3 <3

Karin Lei · 2 months ago
<3

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.