Sammanfattning och anteckningar från min andra graviditet

Har haft ett naggande dåligt samvete hela denna graviditet pga av att jag inte antecknat, fotat eller känt efter på samma sätt som jag gjorde min första graviditet. Antar att det kommer fortsätta i samma spår, andra barnet – finns inte tid på samma sätt som det fanns med första. Det betyder inte att jag varit mindre orolig, längtat och ibland faktiskt njutit denna gång. Ni som följt mig ett tag vet att jag inte är den lugnaste av själar när jag är gravid. Det har även denna gång varit en kamp men jag vill tro att jag faktiskt kunnat njuta lite mer denna gång. Mer än förra gången. Nu vet jag vad som väntar och har inte haft tid att grubbla på samma sätt. Det är speciellt att ha barn och vara gravid samtidigt. Har aldrig kännt mig så levande.

Klänning Otherstories

Vill i alla fall för min egen skull försöka sammanfatta denna graviditet med lite sparade anteckningar, försöka minnas och fylla på. Så här kommer min gravidberättelse från min andra graviditet. Ett till barn. Jag ska bli tvåbarnsmamma och vår Bennie ska bli storasyster. Min dröm.

I somras, 23 juli för att vara exakt, så kände jag det på mig. Jag får väldigt tydliga symtom och visste att jag var gravid. Men man vet ju aldrig så givetvis tog jag ett test. Digitalt. Litar inte på några andra. Detta är bara en liten bråkdel av min maniska oro som båda gångerna startat ungefär vid denna tid. Testet var positivt och visade att det var tidigt, ca 2-3 veckor gången.

Utdrag dagbok vecka 5-6:

Det är tidigt på morgonen. Jag gick upp med Bennie som vaknade och jag hade preppat med ett test. Känner på mig att jag är gravid. Känns liksom som en molande känsla i kroppen, så svårt att beskriva. Inget illamående än. Tänk om det inte kommer denna gång? Hoppas. Kissade och jag hade rätt. Gravid! Känner mig glad men också rädd. Verkligen inte bara glädje utan mer oro. Oron tar över helt. Känns verkligen inte som det kommer bli något.

Vi packade våra väskor och åkte till en sommarstuga vid havet vi hyrt. Handlade mängder med god mat. Kände inget illamående vilket oroade mig lite men var ju såklart så skönt att slippa. Sen kom det. En dag mitt i semestern i stugan. Jag la mig på soffan och visste att nu kommer jag aldrig kunna resa mig igen. Ångesten sköljde över mig och oron blev ännu värre. Exakt som sist. Illamåendet är vidrigt i sig och jag får en tyngd över mig fylld av nedstämdhet och oro. Trodde inte på detta. Jag bytte ut min plötsligt äckliga kaffekopp mot juice. Helst någon sur som grape. Min goda frukostbricka med allt möjligt på mot en helt vanlig knäcke med enbart smör. Ville bara kräkas av allt. Grill! Vidrigaste lukten som finns. Vi hade planerat att grilla varje dag och nu kunde jag inte ens titta på den. Ville hem till Sthlm för att få Lergigan utskrivet, tabletter som lättar lite men framför allt blir jag trött av dom och kan sova mig igenom allt. Kände mig som en dålig mamma till Bennie. Är så nedstämd hela denna period. Gråter vid läggning för vill finnas mer för henne.

Utdrag dagbok vecka 7-9:

Det är augusti, varmt som fan och vi är mitt i vår flytt. Bor tillfälligt i en annan lägenhet i väntan på att få flytta in i den nya. Jag kan inte hjälpa till med något för är sängliggande. Bennie har inte börjat föris än och det är kaos. Jag vaknade tidigt imorse och visste att jag inte var gravid längre. Inte ett uns illamående, ingen öm känsla i kroppen och liksom mer klar i huvudet. Jag bestämde mig för att kolla upp detta direkt. Jag måste veta nu. Dan reagerade inte ens för han vet att jag är neurotisk såhär i början. Jag ringde ca alla mottagningar i hela Sthlm, svåra tider det för det är sommar och Covid men jag gav mig inte. Finns ingen gång jag är så envis som när jag är gravid och känner oro. Då ger jag mig inte och 2h senare hade jag tid för ett tidigt UL. Jag visste att det var extremt tidigt och var beredd på att det skulle vara över. Men hoppades något innerligt såklart. Väl på plats så såg vi ett mini-hjärta som slog och tårarna sprutade. Cyklade hem och pussade på min familj och kände mig glad. Välkomnade även illamåendet tillbaka som kom som en käftsmäll. Enda jag kan äta är knäckisar med smör på. Gråter samtligt som jag äter för kväljningarna är så kraftiga men vet att det hjälper att få i mig föda.

Grön klänning H&M

Utdrag dagbok vecka 10-12:

Tiden går snabbare än förra gången. Behöver det för jag står inte ut med mig själv och min oro. Skolar in Bennie på föris vilket är bra för mig. Behöver sysslesätta mig även om det är en kamp. Extremt trött och det är lite kämpigt med alla dofter. Kan äta bättre nu. Tex kebebrulle. Har aldrig gillat det innan men nu kan jag lätt trycka i mig en redan kl 11 till lunch. Jag tror det är en pojke i magen för det är mycket som ändå skiljer sig denna gång. Spyr inte alls lika mycket även om illamåendet är där hela tiden. Sugen på kebab? Osv… har varit hos barnmorskan och vi har bokat in kub om ca 3 veckor. Även nipt i samband med det för jag behöver veta allt. Måste dämpa min oro och det hjälper mig att förstå att jag ens är gravid. Jag har även fått ett extra ultraljud inbokat denna vecka för jag bad om det. Det lugnar mig.

Klänning Lindex (kommer i butik snart)

Utdrag dagbok vecka 13-15:

Både kub och nipt är avverkade och allt såg bra ut. Overkligt. Har bara berättat för de absolut närmsta i vår omgivning men nu kan vi slappna av mer och känns kul att berätta. Mår fortfarande illa. Jobbar men det är tufft de dagarna det är plåtning. Tänker att illamåendet borde gå över snart. Känner mig extremt svullen och liksom seg i kroppen. Min hy är katastrof. Extra torr och känslig men har inte orkat att hand om den på 3 månader.

Utdrag dagbok vecka 16-19:

Kulan växer. Det syns och jag mår mindre illa men har svårt för viss typ av mat och känner dofter som typ får mig att svimma av äckel. Så sjukt att parfymer kan träda fram så starkt plötsligt. Snart RUL, längtar. Känner mig lite orolig igen liksom. De här spökveckorna är inte bra för mig. Har börjat känna ett tryck ner mellan benen redan nu. Så tidigt?! Hade ju så sist men då började det typ i vecka 30. Som alla säger så blir saker liksom lite mer, tyngre och jobbigare andra gången. Har börjat bära stödstrumpor redan nu och kan inte inte ha det för det gör för ont.

I slutet av vecka 19 var jag på RUL och allt såg fint ut. Slappnar av mer nu och försöker landa i min graviditet. Mår bättre. Illamåendet är nästan helt borta. Firade Dan som fyllt år och vi hade barnvakt och var ute och åt. Jag klädde upp mig och kunde liksom njuta. Längesen jag kände så och det var härligt att klä mig i tighta kläder och visa min mage.

Kashmir-set Arket

Utdrag dagbok vecka 20- 25:

Jobbar mycket vilket känns kul nu. Har energi och konstigt nog ingen järnbrist. Har oroat mig en del för trycket neråt som ju är ådror som ligger i kläm vilket gör att jag får åderbråck. Gör satans ont men vet att det inte är farligt eftersom jag hade samma sist. Det försvinner så fort bebisen är ute och märkte inte av något under min förlossning sist. Det är dock värre denna gång och jag har bett om att få speciella extra bra stödstrumpor från min vårdcentral. Det hjälper verkligen med stödisar.

Har kommit in mitt boa-mood vilket är underbart. Vill få saker gjorda här hemma och säljer av möbler och annat hej vilt på marketplace. Älskar att vara i detta stadie. Känner sparkar men väldigt lite, inte varje dag. Blir glad när det händer men oroar mig massor när jag inte får kontakt.

Utdrag dagbok vecka 26-30:

December pågick och julen likaså. Jag tror inte det finns något mysigare än att vara gravid denna period. Jag njöt faktiskt. Trots att tankar kommer och går men julen får mig att uppskatta det jag har klyschigt nog. Vi var bara vi och vi njöt av det. Jag hade haft en turbulent december med mycket oro så att vara själva var det enda jag behövde.

Kofta Otherstories

Utdrag dagbok vecka 30-35:

Här avverkade vi ett lass Corona hela familjen. Det enda jag försökt undvika hände oss. Först blev jag lite rädd och ledsen för visste ju inte hur det skulle bli. Dan blev sjuk först, vi höll Bennie hemma som gick oberörd förbi det och sen blev jag sjuk. När jag tänker tillbaka på det får jag rysningar och vill aldrig mer uppleva något liknande som gravid. Feber, smärta i kroppen och hosta klarar men. Men som gravid är det en oro och jag kände mig svagare än någonsin. Som att min gravida kropp inte riktigt orkade allt. Jag fick knappt i mig mat och var helt utslagen. Blev orolig för andningen för jag hostade så mycket. Utan magmuskler är det svårt att hosta kan jag lova. Fick komma in på kontroll på sös och allt såg bra ut. Både med mig och med bebisen i magen. Efter det vände det och jag gick hela semmelperioden utan smak vilket jag grämde mig över. Nu i efterhand känns det på ett sätt skönt att det är över och att vi klarade det. Och har antikroppar. Känns tryggt.

Utdrag dagbok vecka 35-40:

Ja nu är det nedräkning och det kan hända exakt när som helst. Jag sitter här med en väldigt tung mage som spänner. Varje rörelse inifrån känns spänd. Som att det inte får plats mer. Jag vill att det ska hända nu. Är redo. Min hjärna fungerar inte längre. Hade helt glömt att det är såhär på slutet. Kan inte boka in något eller lyssna för länge på någon som pratar. Vill bara vara jag med mina tankar. Jag längtar efter vår bebis och ser fram emot att föda barn igen! Ska bara packa den där bb-väskan sen är jag klar med detta och redo för nästa steg.