josefin ·
2 years ago
Åh jag fattar hur de känner med stan. Eftersom jag också gjorde ”flytten” för 2 år sen. Nu är mina barn 8 och 5, vilket innebär att 8-åringen börjat ta sig runt själv till kompisar i närheten utan att man ska springa och hämta och lämna överallt. När det ljusnar kommer hon gå själv till/från skolan. Det är en sån frihet för barnen och vuxna att ha plats för livet. Men just nu är det tungt att bo utanför stan med mörkret…stan är ljus och stämningsfull såhär års. Men resten av året har inte stan mycket att erbjuda för oss i allafall. Lycka till med beslutet!
Sandra ·
2 years ago
Kanske konstigaste frågan, men vad har du för tips på långa strumpor? Jag har nästan bara croppade byxor och trivs i det men till hösten och vintern är det ganska opraktiskt med glipan som blir mellan strumpa och byxa. Jag skulle vilja ha ett par tunna strumpor som ändå är långa men inte nylonstrumpor eller raggsockor.
Ina ·
2 years ago
Har bott ett år i Enskede och flyttade sedan tillbaka till söder med två barn som var två och sex år. Nu har vi tre barn. De två största har gått själv till skolan från åttaårsåldern. Trean är inte där ännu. De rör sig fritt här. Jag tänker att den biten inte är svårare i stan. Tonåringen var livrädd på landet i somras och ville att vi skulle hämta henne!! ”Det är mörkt och inget folk, det känns inte tryggt”.
Alla gillar olika. Vi gillar spontaniteten här med inköp och hämtmat, vi går och cyklar överallt. Det är ett stort plus för oss. Sedan träffar vi folk mindre spontant nu än när barnen var små. Större barns aktiviteter och annat styr… Vi bor vid vatten, pulkabacke och all servis precis bredvid, det är ju inte heller självklart i stan.
Allt gott! Det viktigaste i livet är kanske ändå inte var man bor, trots allt
Anna ·
2 years ago
Vi har samma dilemma fast åt andra hållet. Alla våra vänner lämnar stan och försöka övertyga oss om hur underbart det är med hus. Stora ytor, nära naturen, såååå bra för barnen etc. Men jag känner en sådan frihet att bo inne i stan. Ha nära till allt, kunna vara flexibel, ta sig snabbt till skola och förskola, kunde handla när man vill och inte vara bilburen. Får puls och känner harmoni i kroppen när vi kommer in till stan efter ett besök i förorten eller långt sommarlov på landet. Alla blinkade ljus och lampor, dofterna, alla människor och känslan av att allt är möjligt. Men livet är kort och kanske är det värt för oss att testa på huslivet för vem vet kanske skulle det passa oss?
J ·
2 years ago
Stan är ljuvlig! Antingen har man känslan eller inte. Skälen får sitt i stan.
Min puls går ner av att vara i stan. Allt finns här och ändå så lugnt och grönt. Olika människor och stämningar. Man kan ta sig överallt. Barnen är fria och har sina kvarter. Jag skulle flytta tillbaka på studs:)
Anna ·
2 years ago
Hej!
Ditt kuddfodral, som är hälften sammet i färgen brun och baksidan i annan färg (linne?) - vart är den köpt? Är det något märke? :)
josefin · 2 years ago
Åh jag fattar hur de känner med stan. Eftersom jag också gjorde ”flytten” för 2 år sen. Nu är mina barn 8 och 5, vilket innebär att 8-åringen börjat ta sig runt själv till kompisar i närheten utan att man ska springa och hämta och lämna överallt. När det ljusnar kommer hon gå själv till/från skolan. Det är en sån frihet för barnen och vuxna att ha plats för livet. Men just nu är det tungt att bo utanför stan med mörkret…stan är ljus och stämningsfull såhär års. Men resten av året har inte stan mycket att erbjuda för oss i allafall. Lycka till med beslutet!
Sandra · 2 years ago
Kanske konstigaste frågan, men vad har du för tips på långa strumpor? Jag har nästan bara croppade byxor och trivs i det men till hösten och vintern är det ganska opraktiskt med glipan som blir mellan strumpa och byxa. Jag skulle vilja ha ett par tunna strumpor som ändå är långa men inte nylonstrumpor eller raggsockor.
Ina · 2 years ago
Har bott ett år i Enskede och flyttade sedan tillbaka till söder med två barn som var två och sex år. Nu har vi tre barn. De två största har gått själv till skolan från åttaårsåldern. Trean är inte där ännu. De rör sig fritt här. Jag tänker att den biten inte är svårare i stan. Tonåringen var livrädd på landet i somras och ville att vi skulle hämta henne!! ”Det är mörkt och inget folk, det känns inte tryggt”. Alla gillar olika. Vi gillar spontaniteten här med inköp och hämtmat, vi går och cyklar överallt. Det är ett stort plus för oss. Sedan träffar vi folk mindre spontant nu än när barnen var små. Större barns aktiviteter och annat styr… Vi bor vid vatten, pulkabacke och all servis precis bredvid, det är ju inte heller självklart i stan. Allt gott! Det viktigaste i livet är kanske ändå inte var man bor, trots allt
Anna · 2 years ago
Vi har samma dilemma fast åt andra hållet. Alla våra vänner lämnar stan och försöka övertyga oss om hur underbart det är med hus. Stora ytor, nära naturen, såååå bra för barnen etc. Men jag känner en sådan frihet att bo inne i stan. Ha nära till allt, kunna vara flexibel, ta sig snabbt till skola och förskola, kunde handla när man vill och inte vara bilburen. Får puls och känner harmoni i kroppen när vi kommer in till stan efter ett besök i förorten eller långt sommarlov på landet. Alla blinkade ljus och lampor, dofterna, alla människor och känslan av att allt är möjligt. Men livet är kort och kanske är det värt för oss att testa på huslivet för vem vet kanske skulle det passa oss?
J · 2 years ago
Stan är ljuvlig! Antingen har man känslan eller inte. Skälen får sitt i stan. Min puls går ner av att vara i stan. Allt finns här och ändå så lugnt och grönt. Olika människor och stämningar. Man kan ta sig överallt. Barnen är fria och har sina kvarter. Jag skulle flytta tillbaka på studs:)
Anna · 2 years ago
Hej! Ditt kuddfodral, som är hälften sammet i färgen brun och baksidan i annan färg (linne?) - vart är den köpt? Är det något märke? :)