Feeding

4 years ago

Feeding

Ska vi tala lite om amning? Jag har så många reflektioner kring amning som jag tänker att jag vill skriva av mig.

Så jag har längtat efter den här perioden. Jag minns amningen som en blandning av alla mest intima och känslomässiga utfall samtidigt. Med Harry var det en tid för reflektion och att stanna upp. Jag minns att jag blev så förvånad över hur stark och svag jag var samtidigt. Hur hormonerna golvade en och nästan gav som ett rus när mjölken rann till. Det var inte härligt jämt, det var knöligt, varmt, stökigt och blött mest hela tiden men jag summerade våra 6 månader med vördnad och har alltid förutspråkat amning om någon bett om min åsikt.

Nu kom Eli. Mina bröst gick från A kupa till F. Allt spände och brann och värkte. Mjölken rann till han ammade från första stund och inget behövdes påminnas eller läras igen. Men efter två veckor började han bete sig så märkligt. Han fäktar, viftar, biter, skriker trots att bröstet är precis där, att mjölken rinner och att allt är lugnt, mjukt och omsorgsfullt. Sen dess har jag provat allt. Alltså allt.

Suttit hemma naken i dagar och erbjudit bröst, ammat innan han skriker, ammat mindre för att att inte stressa, preppat med nappen för att hitta greppet igen, amma ut lite innan, byta handgrepp, byta ställning, ligga, stå, gå och så slutligen flaska. Nu är han 7 veckor och jag är helt slut. Över kampen, över att ha vansinnes mycket mjölk men ingen som vill dricka i lugn och ro. Att behöva vara hemma för att få till det, över oron, över att vilja men inte få till det ja lite trött på allt som heter amning.

Mitt i allt fick han enorma utslag som spred sig i ansikte och på öronen. Alla sa det va hormonprickar men jag kände att det här är för mycket, något annat. Efter två besök på BVC fick jag träffa en läkare som höll med. Vi fick kortison och uppmanades att sluta helt med komjölkprotein. Sagt å gjort, utslagen gick ned och sedan försvann men inte amningstjafset. Nu igår gav jag bara upp bröstet. Han tar flaska, han äter som en lugn filbunke och struntar vad som är däri, varesig bröstmjölk eller ersättning. Så nu äter han, sover, är nöjd och glad och reagerar inte alls på mjölk med utslag.

Så…Nu lägger jag ned. För vem håller jag på? Från och med idag blir det flaska och så fasar vi ut den här bröstmjölken lite var dag. Trots att det är som en lättnadens suck kan jag inte utan att känna en viss sorg konstatera att det blev inte som jag tänkt, precis som allt annat med graviditet, barn och familj. När aka man lära sig att ta saker för vad det är och inte bygga upp massa visioner? I vilket fall tror jag det här blir det bästa för alla i fortsättningen. Redan efter två dygn lättar huvudvärken, spännanrna i nacken, locket för öronen och gropen i magtrakten minskar.

Amning hörni, en sådan både vansinnes enkel och samtidigt komplicerad sak. Hur var det för er?

Linda · 4 years ago
Så fint att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag hade verkligen inre några problem med att amma allt gick bra redan från början. Men jag var så förberedd på att det skulle vara svårt, jobbigt och kanske inte alls fungera. För mig blev det istället en kamp med känslan av att aldrig känna att jag kunde vara ifrån bebisen längre stunder för att han inte ville ha flaskan. Så vi fick förädla och försöka och tillslut gick det. Jag kunde vara borta lite och jag kunde fortsätta amma. Så detta med amning är så svårt och förknippat med så mycket känslor och samhällets pekpinnar om hur saker och ting ska vara. Så det är så fint och bra att vi delar med oss av våra erfarenheter.

Hanna · 4 years ago
Så himla fint och så skönt att du gör det som är bäst för er. Det viktigaste är ju att ni mår bra! Med storebror fick jag använda amningsnapp för mina bröstvårtor var så platta, så det var lite krångel i början innan vi kom på det men sen flöt det på och jag kunde fasa ut amningsnappen. Med lillasyster behövdes ingen amningsnapp men efter nån månad så hade jag för lite mjölk så hon gick inte upp i vikt ordentligt så då fick jag börja med ersättning. Först grät jag och kände mig värdelös som inte kunde mata mitt barn med bröstmjölk men sedan skärpte jag mig. Vi har rent vatten, lillasyster mår bra och vi har råd att köpa ersättning. Så tacksam att sånt finns när det inte funkar med amningen. Så länge bebisarna blir mätta och mår bra så ska man köra på vad som funkar bäst för en! Lycka till!

Frida · 4 years ago
Bra kämpat!! Helt rätt att byta till flaska. Jag fick lägga ner amningen efter tre veckor med första barnet efter avskavda bröstvårtor och 41 graders feber. Med andra barnet gick det bättre men det gjorde rejält ont ganska länge innan det la sig. Väntar trean i höst och försöker ha ett öppet sinne och ta det som det kommer, även om jag innerst inne hoppas att amningen kommer funka. Men funkar det inte kommer jag vara snällare mot mig själv den här gången än första barnet. Tack för väldigt bra text och reflektioner! Kram

M · 4 years ago
Fina tankar. Jag ammade min son i tre månader, han fick också ersättning från start eftersom han var så liten när han kom. När han gått upp i vikt undrade folk i omgivningen varför vi inte slutade med ersättning. Blev matt. Amningen var häftig, men också tung, kladdig och jobbigt. Hade vänner som grät över sin amning i månader och ville inte hamna där. Och plötsligt en dag vägrade min son ta bröstet. Så här efteråt hade jag nog velat amma lite längre, men på mina villkor. Blev så stressad av att alla hade åsikter om hur jag gav mitt barn mat. Och dubbelt matt av de kvinnor som vill lyfta (utan att uttalat säga det) att de är liiiite bättre för att de ammat länge och ”offrat” sig för sitt barn. Heja dig, allt kommer att bli bra!

Emma · 4 years ago
Åh, vet precis hur det känns! Min dotter var också krånglig de första månaderna. Hon tog brösten fel och jag fick sår och blev till och med inlagd på sjukhus för mjölkstockning. Hon hade efter det också en period då hon skrek, fäktade och ibland vägrade bröstet. Successivt blev det dock bättre, men hon var aldrig särskilt gosig vid bröstet, tog bara det hon behövde och ville sedan vidare till annat. Först när jag trappade ner dagamningen förändrades hennes beteende och hon blev mer gosig vid bröstet. Nu på slutet när jag bara ammade nattetid blev hon i stället besatt av att amma, vilket gjorde att jag sov så illa att jag till sist inte orkade mer. Så nu vid 10,5 månader har vi slutat med amningen helt. Det gick bättre än väntat och det är skönt att sova bättre, men visst är det en sorg att sluta amma, trots att det är väldigt jobbigt ibland. Det är ju en så kort och speciell tid i livet, och jag sörjer att jag nog aldrig får göra det igen eftersom det nog inte blir fler barn. Men man får bära med sig det i minnet - hur kort eller länge det än varade! Bra av dig att sätta stopp när det blev för jobbigt. Det är ju bättre att ni båda mår bra, och en mer harmonisk bebis är ju mysigare för er alla. Stor kram till er!

Anneca · 4 years ago
Nej, jag har inte kunnat amma något av mina barn. Och det sörjde jag länge. Inte blev det bättre av att BVC skuldbelade genom sina utforskande frågor. Men de fördelar jag ser nu i efterhand var att pappan fick ta en annan del i omsorgen av barnen. Och det har varit fint för honom och barnen. Bra att du väljer vad som är bra för er.

Alex · 4 years ago
Med första hade jag inte så mycket mjölk så han var ju alltid hungrig i början, stackarn. Vi började med ersättning på en gång tack vare en god vän som inte tyckte att man skulle göra slut på sig själv för att amma utan hellre göra bebisen nöjd. Jag ammade och gav ersättning i början för att sedan gå över till enbart ersättning efter ett par månader. Jätteskönt och han var nöjd! Med andra barnet gick det bättre men ammade inte jättelänge ändå, tills man började med mat vid 4-5 månader.. Huvudsaken är att bebis är mätt och nöjd sen tycker jag personligen att flaska är ganska skönt och man är inte lika låst heller..

. · 4 years ago
Med första barnet kändes det som att det funkade bra, men såhär i efterhand efter jag fick mitt andra barn insåg jag att så inte var fallet. Nummer två bara tog tag första dagen och allt liksom flöt problemfritt till dess att vi slutade helt vid ca 1 års ålder. Med första har jag insett att vi hade det jättejobbigt, men vi trodde det var normalt att det var så jobbigt liksom, och ingen sa nåt annat. Jag tror hon fick fel tag om bröstet och fick i sig massa luft plus eventuell komjölksallergi, för hon fick precis som du beskriver massa utslag, helt prickig. Magen var stor och svullen som en ballong och hon skrek på kvällarna hela tiden första månaderna. Ingen sa nåt på BVC när man tog upp det utan det var liksom "ja men små bebisar kan vara känsliga, prova magdroppar" och som ganska ung förstagångsförälder trodde man ju på det och kämpade vidare. Nu i efterhand förstår jag att hon inte mådde bra och hade ont, har dåligt samvete för det men försöker förlåta mig själv, vi gjorde vårt bästa. Vi vaggade och bar och var vakna på nätterna och kämpade. Hon hade hela tiden dålig mage, även när vi introducerade mat, det var som att tarmarna inte riktigt funkade. Hon har också reagerat jättekonstigt på vacciner och skrikit konstant i en vecka efteråt på den nivån att jag trodde hon var förstörd för livet, med hög feber och massa utslag. Så det kanske är så att vissa barn är känsligare för liksom allt...? Också nu som större barn ät hon känsligare rent emotionellt, svårt med förändringar och avsteg från rutiner, häftigt humör och känslig i huden och magen (laktosintolerant) och regerar med total härdsmälta om hon får socker typ en bulle. Hade bara önskat att nån kunnat sagt att det är inte normalt som vi hade det, och ni kanske skulle prova nåt annat. Man är så utsatt som förstagångsförälder, och inga vänner eller familj med små barn hade vi vid den punkten heller.... Nu när nummer tre kommer i höst har jag inga förväntningar alls. Antingen funkar det bara som med tvåan, men blir det som med första barnet kommer jag lägga ner direkt, varför plåga sig? Tycker du gör helt rätt som går på magkänsla här och bestämmer vad som funkar för er. Man måste inte välja den svåra vägen bara för att. Tycker man ska vara snäll mot sig själv så att man orkar i längden. Livet med små barn är jobbigt nog. Kram!

Julie · 4 years ago
Hej Julia, Det du beskriver låter precis som jag hade det med min andra son i början. Blev rekommenderad av BVC att testa något som heter block-amning. Om man har för mycket mjölk så kommer mjölken väldigt fort och då kan bebisen bli stressad av det och få svårt att slappna av vid amningen. Kortfattat går det ut på att man minskar produktionen något genom att amma på samma bröst flera gånger i rad, istället för att byta. Hade inte hört talas om det innan men det hjälpte för oss. Men det viktiga är naturligtvis att man gör det som känns bra för en själv, skönt att ni hittat ett sätt att minska stress och krångel!

Sandra · 4 years ago
Jag hade också för lite mjölk för min lilla kille. Han ammade och ammade och ammade och blev aldrig nöjd och gick inte upp i vikt. Vi låg inne på BB i 8 dygn eftersom jag hade högt blodtryck och sköterskorna hjälpte mig att ge honom ersättning i en liten kopp, så himla gulligt. Jag fick fortsätta att ge ersättning som komplement för att han skulle gå upp i vikt, amningen var bara lite extra mys. Jag vill dock poängtera att flaskmata var precis lika mysigt för både mig och bebis och vi hade inga problem med anknytningen. Han har varit otroligt frisk genom hela förskoletiden, max 3 vabdagar per år har jag haft. Jättefint om amningen funkar, men, som någon annan skrev, vi har turen att leva i ett land där flaskmatning går precis lika bra.

Julia Hichens

Julia Hichens

Food, fashion, fun and family. Writing about inspiration, moodboarding, miscellaneous and casual things mostly.

Trying to be inspiring and share my daily life as a mother of a three year old explorer.

 

Mail: [email protected]