Just nu önskar jag mig absolut ingenting och allt på samma gång. När jag tror att jag ska bli köpsugen så slutar det med att jag stänger ned flikarna och låter de där korgarna försvinna i webben.
Till den milda grad att jag glömmer av att fylla på pojkarnas garderober och nya skosnören.
Det är nog sunt att inte handla alls ibland och med det vet jag att jag tidigare haft ett konsumentsmönster som inte är som gemeneman.
Men inspirerad blir jag fortfarande. Och kanske blir det något nytt nu till våren sommaren. Om det skulle bli det så skulle det bli något av det här…
Jag är kanske inte den bästa på assessorer, färger eller piff. Men jag är förtjust i att min stil är förutsägbar, klassisk och hållbar.
Men ibland blir det lite mycket måndag hela veckan. Då tar jag alltid på mig scarfen. Den fyller både funktion och gör allt lite extra fint.
Jag brukar ha den runt halsen, även till polotröja, i håret, på väskan och som skärp. Min tanke var att mina barn skulle få dom, eller såhär när jag trodde vi skulle få en flicka var jag särskilt inställd på att ge henne en varje födelsedag från att hon fyllde 18. De scarfs hon hade sett mig med hela livet och sen kunde ärva. Men så blev det inte. Kanske vill Harry och Eli ha dem, det kanske blir med deras respektive eller med barnbarnen. Eller någongång kanske jag tillockmed får äran att vara någons gudmor.
Tiden får utvisa.
Men än så länge är de mina. Och jag älskar dom. Här kommer en liten scarfskavalkad för våren 2024.
Förra veckan handlade mest om att finnas till för andra. Jag var tillbaka efter två veckors influensa och det sammanföll ju så fint med att John skulle vara bortrest i jobb ben vecka. Då blir det en hel del kavla upp ärmarna och lägga sina egna behov och känslor åt sidorna. Det man får igen är ju något som bara sker när man ger sig hän i leken, lyssnar klart till allt barnen säger och på det sommar 20.00 och vaknar 06.30 redo för service. Barnens totala och oförställda repekt.
Nu under den här gråa, slaskiga och snöiga, men ändå ljusare perioden av vårterminen vill jag bara boka på kultur. Det är få saker som får mig att se fram emot något som vetskapen om att vi ska se en föreställning eller få uppleva något känsloladdat eller annorlunda.
Därför tänkte jag dela med mig av vilka kulturbokningar jag har fram till i April. Jag förstår att det blir ett lokalt fokus på Stockholm men det är dessvärre så mitt liv ser ut just nu. Kanske kan det inspirerar oavsett var man bor, till att värna och besöka kulturscenen vi har.
Under mellandagarna firade vi Johns födelsedag på Ett Hem. Det var fint att kunna ta en kort promenad ned för backen och sedan känns som man tagit en weekend till en annan stad och en annan tid.
Det var på alla sätt en fantastisk plats. Maten, service och detaljerna. Ett dygn där man på riktigt njuter av själva hotellvistelsen och inte behöver lämna lokalerna för att göra upplevelsen komplett.
Jag är kanske inte Ilse Crawfords största fan men jag är djupt imponerad över vad hon gör i sin genre. Det känns varmt, ombonat, mjöligt och crisp på samma gång. Ett hem helt enkelt. Inspirationen ligger i detaljerna och där fanns det mycket att uppleva och ta in. Svårt att fånga på bild. Tänker att hela internet svämmar över med material härifrån så la ingen tid på det. Men ville ändå dela med mig att första helgen på nya året. Den var något utöver det vanliga.
<3
Food, fashion, fun and family. Writing about inspiration, moodboarding, miscellaneous and casual things mostly.
Trying to be inspiring and share my daily life as a mother of a three year old explorer.
Mail: [email protected]