Män som förklarar världen för kvinnor

3 years ago

Män som förklarar världen för kvinnor

Jag är egentligen ganska trött på att prata om mitt eget arvode för att skriva krönikor på Hbl, men här kommer en artikel i facktidningen Journalisten som jag tycker var bra. En genomgång av läget och vad cheferna svarar.

Jag vill för tusende gången upprepa att jag ursprungligen bara ville ha en rimlig förklaring på varför jag fick ett så mycket lägre arvode än killarna. Det fick jag inte och när Hufvudstadsbladet inte ville publicera min text om det gjorde jag det själv. Jag är inte ute efter en personlig vendetta, jag tror genuint att cheferna på Hbl vill ha en jämställd värld, men att det ibland blir fel. Vi lever i ett patriarkat och påverkas alla av kulturen. Som feminist måste man check oneself i varje beslut varje dag. Ibland hinner man ändå inte och då går det kanske så här.

Jag vill lyfta den här frågan för att jag kan göra det. Jag många olika uppdrag och tjänar helt okej med pengar. Det fanns däremot en tid när jag skulle ha tvekat inför att ensam ställa mig mot ett stort mediahus. Att förlora ett uppdrag skulle ha gjort att jag haft svårt att betala hyran. Idag klarar jag mig ekonomiskt även om Hbl avslutar vårt samarbete. Just därför är jag skyldigt att ta upp frågan om lika lön/arvoden. Jag har råd att göra det och jag har plattformen.

Det som däremot gör mig så fruktansvärt provocerad är alla de medelåldersmän som aldrig lyfter ett finger för jämställdhet, men när det handlar om kvinnors lika löner då bränner det till i dem och de skriver långa von oben-förklaringar kring varför det just i det i det här fallet (och alla andra) råkar vara att kvinnan är lite sämre än mannen. Antingen är hon sämre på att förhandla, eller på att skriva, eller på att välja jobb eller på att förstå sin rättmätiga plats i samhället. De här männen skriver med självklarheten bara en person som levt med privilegier hela sitt liv kan uppbåda. Det äcklar mig så.

Så här skriver Yle:

“I Finland är kvinnans euro drygt 80 cent, och i medeltal tjänar kvinnor nästan 8000 euro mindre i året än män, om alla branscher räknas in.

Finland kommer på 22:a plats i en EU-jämförelse från i fjol, bakom bland annat Sverige, Danmark och Frankrike. I Belgien är kvinnans euro till exempel 94 cent. Gapet i Finland var enligt forskning för några år sedan lika stort som för 30 år sedan. Orsakerna är många. Kvinnodominerade branscher är ofta lågavlönade branscher trots att utbildningen för många av jobben är lika långa som vissa högavlönade, mansdominerade yrken. Det finns också fall av löneskillnader på samma arbetsplats för samma jobb, ett fenomen som inte enligt STTK tas på allvar i landet.”

 

Maria · 3 years ago
Jag har varit djupt beklämd över hur extremt få män som kommenterade ditt inlägg eller delade det på some. Solidaritet = 0

Peppe Öhman · 3 years ago
Jag upplever samma sak. Generellt vägrar män riskera något som helst för kvinnors skull. De vill bara försvara/förklara sina egna privilegier. Så deppigt.

hanna · 3 years ago
Detta provocerade mig omåttligt så här på morgonkvisten: " Ingen är ju tvungen att skriva, så om man tycker att man får för lite betalt så kan man låta bli." Ja, med den argumentationen punkterar man ju effektivt alla diskussioner om exakt allt. "Är du inte nöjd med lönen (eller arbetsbelastningen eller hur chefen behandlar dig), så säg upp dig och sök ett annat jobb" Nu är jag själv i branschen och är inte förvånad över nånting, men att man väljer att uttrycka sig så i en intervju om likalönsfrågor och jämställdhet var en ny nivå.

Peppe Öhman · 3 years ago
Verkligen. Snacka om öppet debattklimat.

Filippa · 3 years ago
"Men det är ju bara att krääääva högre lön!" följt av tre mossiga förklaringar till varför man inte KAN kräva högre lön (= kvinnor är sämst). Eller krävandets lillebror "men välj andra jobb då?!" Så sjukt. Less. På. Män.

Peppe Öhman · 3 years ago
Jag med. Män vägrar riskera att förlora sina privilegier till förmån för en jämställd värld.

Malin · 3 years ago
Alla österbottniska män när jag diskuterar lönefrågan: "njääää, he ju int riktit sådee enkelt int. Sidu tå bla bla bla bla bla" Äckligt.

Peppe Öhman · 3 years ago
Sen jättelång förklaring om ur vad de tycker är ett objektivt perspektiv om hur världen fungerar.

Opoppis · 3 years ago
Jag vet att detta inte är en populär åsikt men om vi inte lär oss förhandla bättre, hur ska då strukturen kunna ändras? Männen är ointresserade av frågan, såklart, den gäller inte dem. I Sverige finns redan lagen om att inte diskriminera kvinnor re lön. Som egenföretagare får man förhandla, hur ska det annars gå till. Undrar jag och hukar mig inför pilarna, hehe

Peppe Öhman · 3 years ago
Hur vet du att kvinnor är sämre på att förhandla? Frågar uppriktigt.

Opoppis · 3 years ago
Okay, svarade på din fråga men det svaret ville du inte ha. Din blogg, absolut. Men lågt i tak här, hade rätt från början. Det händer inte mycket i världen om alla måste tycka likadant för att vi ska komma framåt.

Peppe Öhman · 3 years ago
Oj, hittar ingen kommentar som du skrivit annat än denna, men det är så många som skriver nu som aldrig förr varit inne på min blogg att många kommentarer hamnar i spamfoldern. Ett tips är att våga kommentera med eget namn och en fungerande e-postadress. Då är chansen större för att din kommentar ska komma fram (och att du inte ska uppfattas som en person som inte vågar stå för sina åsikter)

Tove · 3 years ago
Det ger alltid mycket mer kraft när man kan utgå från sig själv som exempel, men det är inte lätt att sätta sig sin egen person på spel som du gjort. Tack Peppe! HBL har på andra plan tagit stora steg för jämställdhet, nu kanske det börjar synas på alla plan. Jag är säker på att denna mediasynlighet gjort att långt fler än bara Husis har tagit sig en ny titt på sin lönesättning. 

Peppe Öhman · 3 years ago
tack! ärligt talat känns det extremt obehagligt när Hbls journalister som Jan-Erik Andelin och Torsten Fagerholm tar sig rätten att analysera min "star power" och kompetens offentligt på Facebook. Men det säger väl också ganska mycket om vilka de är som personer.

Torsten / HBL · 3 years ago
Liten korrigering: jag har varken analyserat din "star power" eller kompetens. Däremot har jag för egen del gått in i diskussionen med ärligt uppsåt: att föra en analytisk och konstruktiv diskussion om lönerättvisa (en angelägen fråga) på ett principiellt plan. Där hjälper en lyssnande och uppbyggande attityd. På så vis kan vi tillsammans öka den ömsesidiga förståelsen. HBL har anledning att diskutera sina egna delvis spretiga arvodespolicy, samt att begrunda eventuella förbättringar inom feedback och coaching. Visst kan det uppstå en systematisk arvodesproblematik av ren och skär oaktsamhet, utan ont uppsåt. Men hittills har man inte ens internt på redaktionen lyckats identifiera några strukturella skillnader i arvoden, tvärtom tyder data på motsatsen. Summan av kardemumman: en likalönprincip är bra då man bygger golv, men knappast vid konstruktion av tak. Driver man rättvisepatoset till sin yttersta spets blir resultatet kvantitet. Med andra ord: kolumnister som levererar standardkvalitet får lika mycket betalt som fåtalet fenomenala skribenter (som antagligen inte ens ställer upp till att börja med). Effekten är demotiverande, vilket resulterar i kunskapsflykt. Disclaimer: jag vill påpeka att jag varken är involverad i arvodesdiskussioner eller i redigeringen av externa medarbetares texter, jag uttalar mig däremot mot bakgrund av min egna, tidigare erfarenhet som chefredaktör på en tidskrift. Det hör till en beställande redaktörs yrkeskunskap att bedöma hur unik, kvalitativ och egenartad en text är. Förstås finns där alltid element av subjektivitet. Det är vanskligt att mäta och värdesätta varierande journalistisk kvalitet (obs. inte kvantitet). Men det sker på alla redaktioner, dygnet och jorden runt. Men skaver dessa förklaringar så byter somliga strategi och går till personangrepp. Trots ärliga uppsåt blev jag nyss måltavla för Magnus (Peppes mans) osportsliga smack talk på Facebook. I annat fall skulle jag kunna bevilja Magnus en liten bonuspoäng för att han åtminstone är lojal med sin fru, men tyvärr slår det helt fel med ett aggressivt och personfokuserat angreppssätt. Det kan hända att man skriver av sig i affekt. Men man blir ju en smula fundersam då en diskussionspartner först ensidigt sänker ribban, sen blockerar en. Jag ser det som högst angeläget att prata om jämlikhet och lön. Ämnet kan också väcka starka känslor. Men saken avancerar inte av att piska upp stämningarna och skapa konstgjorda, starkt emotionella personmotsättningar. Såpopera finns det tillräckligt av i en viss presidents Twitterflöde. Denna ovärdiga retorik tycks tyvärr sippra nedåt, ut i politiken och in i sociala medier. Vi vet att algoritmerna belönar starkt känslomässiga inlägg som skapar reaktioner. Men vi behöver inte sänka oss själva till den nivån. All publicitet är inte god publicitet. Facebook är inget oskyldigt verktyg. Så här en öppen fråga till Magnus (och indirekt till Peppe): en hurdan samtalskultur står du för, speciellt då du talar med folk som du inte känner? Själv anstränger jag mig att förhålla mig ödmjukt och empatiskt. Lyckas vi skilja vi på sak och person inser vi att sympatiska och hedervärda människor ibland råkar ha olika åsikter. Det går att få fram sitt budskap utan att vädja till negativa känslor och fördomar. För att inte nämna det problematiska med typiska argumentationsfel: halmgubbar, nidbilder och medvetna missförstånd. Börjar man idiotförklara motparten blir det sudden death för all dialog. Utan tillit upphör nämligen också samhället att fungera. Jag kan förenas kring behovet av att diskutera lönejämlikhet, rentav känna stolthet över den strävan. Ingen vinner något på att ställa sig i skilda läger och plocka billiga poäng genom att stämpla, förnedra och demonisera varandra. Tvärtom måste vi ta avstamp i fakta, och hålla huvudet kallt. Som medieproffs har vi alla ett ansvar att agera förebilder för en god diskussionskultur och åsiktsmångfald.

Anna · 3 years ago
Nej Torsten, jag håller inte med dig, löneskillnader mellan kvinnor och män bottnar i att kvinnors arbete värderas systematiskt lägre än mäns. Det går faktiskt inte att argumentera emot detta faktum.

Filippa · 3 years ago
Oj wow. En liten öppen fråga till Peppes man (?!) och ett gäng väldigt, VÄLDIGT, många rätt högtravande rader där allt jag läser är samma gamla trista tänk om att kvinnor bara måste BETE sig och inte stoppa in några känslor i debatten om detta, som påverkar hela ens liv och i förlängningen väldigt många kvinnor också. Sen parat med att du konstaterar att du inte är med i den här debatten, fast du ändå är det. En liten uppmuntran till dig också då, så att folk ska orka "skapa tillit" med dig i dina debatter: skriv som folk. Trettiotusen fina ord validerar inte innehållet.

Peppe Öhman · 3 years ago
Torsten, jag har tyvärr inte haft tid att besvara dina långa kommentarer, otaliga facebook-inlägg (satt du uppe hela natten och skrev?) och till och med personliga mail. Men här kommer ett genuint råd till dig: visa lite ödmjukhet (att mala på om sin egen erfarenhet, utge sig för att vara ödmjuk och förklara för andra hur världen fungerar kvalar tyvärr inte in just här). Kanske granska dina egna privilegier och för en stund fördjupa dig i kvinnors erfarenheter på arbetsmarknaden. Det finns många berättelser bland annat i den här bloggens kommentarsfält. Kvinnor är inte bara dramatiska hysterikor som piskar upp känslor. Vi lever också i den här världen, våra åsikter och erfarenheter räknas också. Än så länge är Finland inte ett jämställt land, men om vi tillsammans jobbar för det kanske det kommer att bli så en dag. Tänk så fint det vore om du kunde vara en del av den kampen? Fin höst!

ÅlandsPetra · 3 years ago
Men hjälp!?!?! Jag är mållös över Torstens skriverier! Hoppas han växer upp och lär sig känna skam över sitt beteende men det känns ju inte särdeles troligt....!

Peppe Öhman · 3 years ago
Tack Petra, känns fint att ha dig som vän.

Frido · 3 years ago
Ta avstamp i vad då för fakta menar du? Duger inte faktan att kvinnor generellt tjänar mindre än män? Det var väl bara härom veckan det var juttu i HBL om att nu är kvinnornas år slut, lönemässigt? Vad är det du är så rädd för Torsten? Att vi kvinnor ska ta ditt jobb? Din lön? Ditt anseende? Nä men vänta, det sista har du ju redan fixat helt själv. H. Trött hbl helårsprenumerant

A.S · 3 years ago
Stöder dig till 100 procent och är också sjukt trött på lata män som knappt orkar vrida på nacken för att ens snegla på sina egna privilegier. Funderar vad som är lösningen på det hela? Liksom vad ska man ta sig till? Jag känner mig så matt ibland, spelar ju ingen roll vad man gör så hamnar man i samma situation. Nu tänker jag på arbetsplatser dock och inte frilans. Men att man ska lyssna på män som bjäbbar och har sig, medan kvinnorna gör jobbet. Ja, det finns undantag, InteAllaMän. Viktigt att minnas, tackar alla vettiga män! Men var fan är dessa andra, vanliga män då det gäller jämställdhetsfrågor annat än när de gnäller om värnplikten eller "mäns svårigheter att tala om känslor"? Då ska kvinnor fixa också det för dem, förresten.

Emma · 3 years ago
Heja dig! Sjukt provocerande också att alltid få höra att kvinnor får sämre lön pga att de förhandlar sämre och inte kräver sin rätt, och sedan när du är stilexemplet på en kvinna som faktiskt sätter hårt mot hårt och förhandlar så kommer det ändå inte aaalls på fråga, då finns det helt plötsligt jättemånga andra anledningar till att inte höja lönen... jahapp.

Viktoria · 3 years ago
Vill gärna skriva nåt klokt, men det har ju du redan gjort! Och jag är bara så trött på dessa priviligierade män som tillåter sig att vara aningslösa. Se er omkring och se er själva, men det är förstås en smärtsam resa att göra...

Peppe Öhman · 3 years ago
Så är det, svårt och kanske obehagligt att granska sig själv. Kram och fin helg!

Ida · 3 years ago
Allt stöd till dig, tack för det du gör. Ditt agerande skickar vågor av styrka, mod och välformulerade argument till platser du nog inte ens vet finns. Kämpa.

Peppe Öhman · 3 years ago
Tack Ida! Det kändes fint att läsa din kommentar.

emma · 3 years ago
ja, det är fruktansvärt tröttsamt – dessutom historielöst! lena sommestad (as in politikern) skrev sin avhandling "från mejerska till mejerist" där hon tittar på hur maskuliniseringsprocessen påverkade mejeriyrket. mejeriyrket var klassiskt kvinnligt men när yrket industrialiserades (och män började jobba inom yrket) steg lönerna. hon tittar på andra yrkesgrupper också, tex lärare där man såg att när fler kvinnor utexaminerades till lärare föll statusen och med den lönen. nu har avhandlingen ett par år på nacken, men jag kom ihåg att det var en riktig ögonöppnare när jag läste. https://www.arla.se/om-arla/bondeagda/arlas-historia/manniskorna/mejeriyrket/

Peppe Öhman · 3 years ago
Tusen tack för länk! (och för att du är här)

Maria · 3 years ago
Jag högaktar dig för ditt mod, och för att du gör det du kan för att skapa strukturell förändring. Det här är så värdefullt och meningsfullt bloggande. Tack!

Peppe Öhman · 3 years ago
Tack för att du säger så <3

Linda · 3 years ago
Det där med att förhandla lön. Kan man välja och vraka mellan jobb är det enklare. Om man verkligen behöver ett jobb är det svårare att våga. När jag började doktorera visste jag att de verkligen behövde mig och vågade kräva den lön jag ville ha, vilket var exakt samma lön som min manliga doktorandkollega i samma projekt hade (han började lite tidigare). Det blev rätt mycket grymtande om det, men jag stod på mig. Vi hade samma bakgrund, skulle göra 50% var i samma projekt osv. Han hade 3 års längre arbetslivserfarenhet (därav grymtandet), annars exakt lika bakgrund. De gick med på det. När jag skulle söka jobb efter det var jag desperat. Hade sökt massor av jobb, men föll på att jag precis doktorerat och hade noll arbetslivserfarenhet förutom det. Arbetsförmedlingen ville skicka mig till en håla 90 mil hemifrån till ett jobb jag inte ville ha. När jag väl blev erbjuden ett jobb, som det var 200 andra sökanden till, vågade jag inte kräva vad jag egentligen ville ha eftersom det stod 199 andra och väntade på samma jobb. Blev bara kvar i 2 år pga missnöjd med att pendla flera timmar varje dag och i slutändan ha mindre pengar kvar än när jag doktorerade. Fick efter det ett jobb med 3 gånger så hög lön, så i slutändan blev ju allt bra, men det är fasen inte så enkelt som att bara tuffa till sig och förhandla. Det är många aspekter som spelar in. Kan ju även tillägga att det blir en förlust för en arbetsplats som den jag hade innan min nuvarande. Det det gjorde var i princip att lära upp mig och ge mig den erfarenhet jag behövde för att få ett mycket bättre betalt jobb.

Peppe Öhman · 3 years ago
Men exakt så! Jag skulle ha varit mycket motvilligare att ta den här diskussionen om HBL var min enda uppdragsgivare, nu har jag flera och har de ekonomiska förutsättningarna att våga ta fighten. och precis som du säger spelar så många fler faktorer in än att "tuffa till sig och förhandla".

Linda · 3 years ago
Torsten har ju varit väldigt saklig och hela tiden argumenterat i god ton, trots ganska otroliga provokationer, vilken åsikt han än må vara av (tycker inte han direkt tagit ställning gällande just ditt case heller). Förstår inte agget mot honom som person?

Peppe Öhman · 3 years ago
Trots att min man Magnus upprepade gånger bett Torsten sluta maila honom fortsätter mailen rinna in. Till slut var Magnus tvungen att kontakta HBLs ledning. (men detta har ju inte skett öppet på bloggen, men förklarar kanske min tillbakahållna irritation).

Torsten / HBL · 3 years ago
Bara för att bringa lite klarhet, och inte låta en ganska förvriden version av förloppet stå oemotsagd. I onsdags inledde Magnus Öhman en serie av drypande sarkasm, provokationer, slag under bältet och direkta personangrepp riktade mot mig på Facebook. Jag besvarade dem i artig ton, och förtydligade (ytterligare en gång) att jag velat diskutera redaktionella principer på ett allmänt plan, utan att för den skull ta ställning till Peppes fall (som jag inte heller är involverat i). Efter de aggressiva inläggen (jag tror de var 6 stycken till antalet) blockerade Magnus mig. Strax efter det gav administratorn i FB-gruppen en varning åt Magnus pga. hans osakliga och raljerande ton. Jag följde upp denna förbryllande episod genom att mejla Magnus, en uppriktigt fredlig gest där jag sträckte ut handen. Mejlet hade så gott som identiskt innehåll som mitt inlägg ovan i denna blogg. Detta besvarade Magnus med en serie ytterligare förolämpningar (som jag inte tänker citera här). Jag svarade honom, klargjorde än en gång att jag inte hyser något personligt agg mot honom (jag känner inte ens honom), samtidigt som jag underströk att det är minst sagt motsägelsefullt att efterlysa respekt, rättvisa och ett bättre samhällsklimat ifall man väljer ett retoriskt spår av den sort han gett exempel på. Mejlväxlingen fortsatte i ett par vändningar, där jag bl.a. smått ironiskt underströk att den som väljer smädelsen som metod åtminstone borde anstränga sig för att prestera språklig energi och precision, samtidigt som jag återigen underströk att jag inte tvivlar på att han innerst säkert är en bra typ. Case closed för min del. Men icke… för då lade Magnus plötsligt ut ett inlägg riktat till min arbetsgivare på Instagram, där han fortsatte såga mig och min person, ifrågasätta min professionalism m.m. Detta om detta, tack för mig!

Peppe Öhman · 3 years ago
Riktigt så där upphöjt uppförde du inte dig. Men jag är såklart tacksam om du lämnar oss ifred nu. Hoppas att du fortsättningen har kapacitet att granska dina egna privilegier.

Kristina Snyder · 3 years ago
Hej Peppe - jag vill både beklaga och gratulera ang detta - gratulera först och främst för att du lyckats med att väcka en liten storm runt arvode och könstillhörighet - när jag läser ”kvinnans euro” är det med en viss fasa och det är minst sagt beklagligt. Jag har aldrig haft ett lönarbete på riktigt men jag har precis som du skrivit för arvode för krönikor, artiklar osv. och kanske fick jag mindre betalt än mina manliga kollegor utan att jag visste det. Men ”kvinnans euro”...och att detta är nånting som måste förklaras för dig - det är fan skrämmande. Livet är inte en paj som man brukar säga, en lika stor bit till en kvinna betyder inte att en man får en mindre bit. Jag är glad att fått stöttning av andra kvinnor - och att du belyst det här på ett enkelt och personligt sätt. Keep up the good work - det är viktigt för oss alla och du gör ett sjuhelvetes bra jobb. ❤️

Peppe Öhman · 3 years ago
kristina, så bra formulerat: "Livet är inte en paj som man brukar säga, en lika stor bit till en kvinna betyder inte att en man får en mindre bit." och tack för att du är här. Känns fint att vi alla skapar förändring tillsammans <3

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.