Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /home/thewaywe/thewayweplay/wordpress/wp-content/themes/thewayweplay/functions.php on line 124
Oombedda råd | August 24, 2020 | The Way We Play

Oombedda råd

2 years ago

Oombedda råd

Igår kom vår kompis Sofie ner från Hollywoodskylten till Santa Monica. Vi gick ner till stranden, men planen att bara promenera inte bada, men Majlis kastade sig givetvis i vågorna ändå. Värmen var perfekt ljummen och barnen var bara lite gnälliga.

Oombedda råd
Oombedda råd
Oombedda råd
Oombedda råd

Sen traskade vi upp till Oysterette och fick konstigt nog genast ett bord. Sofie som är veterinär såg en mops som uppenbarligen hade hudproblem. Vi hade precis snackat om de vanligaste problemen som folk kommer in med sina hundar med och när mopsen nu visade på exakt det Sofie förklarat för mig en kvart tidigare kunde hon inte hålla sig från att vänligt komma med ett tips på medicin till mopsägaren. Ingen gillar ju oombedda råd och Sofie sa att hon ibland blivit utskälld av djurägare när hon påpekat något. Lyckligtvis blev den här matten bara glad och tacksam.

Oombedda råd

Magnus är också en person som ofta involverar sig i främlingars öden. Mindre med goda råd, ofta mer erbjudan om hjälp. Han är alltid den som stannar bilen om någon annan fått motorstopp eller som igår när en dam på väg ner för berget i Topanga hade problem med sin motorcykel. Förra veckan gav en kvinna plats åt oss när vi köade in till en strand och då betalade Maggan hennes inträde. Det var en liten fin gest tycker jag.

Hur är ni? Ger ni mer eller mindre oombedda råd/hjälp åt bekanta och främlingar? 

Oombedda råd
Oombedda råd

MC · 2 years ago
Gud det där är så svårt. Jag får alltid bita mig i läppen och sätta mig på händerna för att inte lägga mig i. VILL så gärna hjälpa till men det är ju inte alltid så bra, men tycker jag ändå övat upp en någon form av känsla för att göra det smidigt och att avväga tillfällena. Däremot hjälpa till när det händer grejer, typ att nån inte kan betala för sig i mataffären eller inte orkar bära hem sitt paket eller behöver något där hjälper jag ALLTID till. Där kan jag inte låta bli och jag hoppas det är bra. En man jag tidigare hjälpte i Sthlm (hemlös) behövde ett par vinterskor så jag köpte det till honom, sen hamnade jag akut på sjukhus och var borta två veckor och när jag kom tillbaka så hade han fått lunginflammation och var inlagd. Fy fan vad jag mådde skit då att jag inte hunnit ge honom skorna. En gång hjälpte jag en man bära hem en jättestor låda på Kungsholmen där vi bodde. Han blev supernervös och försökte ge mej pengar och jag fick förklara att jag bara var en granne som hjälpte till. En annan gång jagade jag ikapp en man som tappat sin mobiltelefon, och när jag sträckte fram den till honom så frågade han hur mycket jag ville ha för att han skulle få den... så antingen är världen helt skev eller så ser jag sjukt kriminell ut.

Peppe Öhman · 2 years ago
Så fina anekdoter! är ej överraskad, men blev glad av att läsa detta.

Isabelle · 2 years ago
Jag hjälper gärna till. Jag har även tydligen en Aura av? Vänlighet?... Jag ska vara ärlig med att det är jobbigt. Jag tror att det är pyttelite som att vara kändis. Jag kan inte gå på en gata, handla i en affär utan att folk ber mig om hjälp. Jag trodde först att det var barnvagnen eller att jag var kvinna och ser svensk ut. Men det händer mig i Europa. Jag bara "har något" som gör att alla människor vänder sig till mig. De frågar aldrig min sambo medan för mig är det dagligen. Alltså bilar stannar för att fråga, jag blir intervjuad... Tydligen hade min morfar samma egenskap. Även hundar och katter gillar mig. Jag poängterar att jag är ganska ful, och 40 år. Och att jag inte är så trevlig som folk tror när man känner mig. Men folk dras till mig vid första mötet... Men annars jobbar vi med Pay it forward. Man gör snälla handlingar i vardagen för att göra världen en bättre plats. Folk kan bli rörande lyckliga. Jag säger även ifrån när jag tycker barn inte uppför sig så bra. Man kan säga till utan att vara otrevlig. Men bara mindre barn. Stora barn är jag nog lite rädd för.

MC · 2 years ago
Det skiner igenom här med. Älskar dig bara grundat på denna kommentaren SÅ rolig och härlig du verkar.

Peppe Öhman · 2 years ago
Håller med i exakt det MC sa!

Minna · 2 years ago
Svar ja! Kallar mig för minsplainare. Jag är nästan värre än en mansplainare!

Peppe Öhman · 2 years ago
Hahaha, skrattade mycket åt minsplainare!

Jennifer Sandström · 2 years ago
Försöker nog göra det i situationer där det är lämpligt eller om jag vet att hen är öppen för det. Men annars vill jag helst låta bli, främst för att man ofta inte har en aning om vad den andra funderat på eller gått igenom. Tycker också det är stor skillnad på hur man lägger fram något. Kan ju ske både ödmjukt och arrogant. MEN efter att ha upplyst någon på gatan här i Finland om att lilla facket på väskan var öppet, och jag fick ett surt svar tillbaka, så känner jag mig lite mer tveksam till att komma till undsättning oombedd. Å andra sidan frågade jag en kille om han letade efter dörren till en byggnad när jag hörde honom utbrist ett ”f***c” och se förvirrad ut, han blev jätteglad.

Catarina · 2 years ago
Det gör jag nog fast jag har bara fått trevliga bemötande tillbaka (vad de tycker egentligen förtäljer inte historien )

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.