Hur få sina söner att bli jämställda

4 years ago

Hur få sina söner att bli jämställda

Det här tycker jag var en bra fråga av Maria:

“Kan du inte skriva ett inlägg om hur du tänker kring att uppfostra barn kring de här frågorna! Det vore intressant att läsa. Speciellt när det gäller förebilder hemma för dotter respektive son etc. Jag menar, hur ska denna cirkel brytas? Och blir även det mammornas ansvar? Jag tror nämligen att det finns andra vägar att gå, och är nyfiken på hur du ser på det.”

Jag är verkligen ingen förebild, men jag är väldigt verbal med att vårt hem är allas gemensamma ansvar. Varken ungarna eller Magnus gör mig en personlig tjänst när de plockar upp efter sig eller tar ut soporna/fyller diskmaskinen. Barnen får inte heller betalt för att göra hushållssysslor, det är en självklarhet att de gör det. Jag är också mycket tydlig med hur tråkigt jag tycker det är att tvätta, plocka och städa efter andra. Magnus är faktiskt lika aktiv som jag i att uppmana barnen ta hand om hemmet, men ärligt talat tror jag att det handlar om att Maggan ser det som en avlastning för honom själv än en uppfostringsmetod. Jag tror på gott exempel och vara god förebild, men jag tror också på att förklara varför. Vetefan om det hjälper.

Hur gör ni andra?

Louise skrev förresten mycket bra om att “välja en jämställd man”.

Helena · 4 years ago
Det är ju alltid bra att leva som man lär. Jag tror på att prata - om allt. Högt och lågt, trams och allvar, från det att barnen är små. Då behövs inga allvarligt sinnade predikningar så att säga. Om det inte v e r k l i g e n behövs, på förekommen anledning. Annars är det väl det vanliga. Vuxna delar på jobb och sysslor utan särskild kommentar. Jag lagar mer mat, bakar och handarbetar. Maken kör oftare bilen när vi hyr. Jag sysslar mer med småfix och funderar när ngt inte funkar. Maken köper oftare blommor (till hemmet, inte till mig hehe) och dukar, kuddar och sånt. Barnen, av båda könen, som nu är vuxna är kapabla och medvetna. De är ju en del av samhället också och inte bara kopior av oss. I somligt är de mer radikala, i annat tvärtom.

Peppe Öhman · 4 years ago
Mycket bra poäng att barnen sen blir som de blir. Självständiga individer. De påverkas ju av så mycket mer än bara sina egna föräldrar.

Josefina · 4 years ago
”…Maggan ser det som en avlastning för honom själv än en uppfostringsmetod”. Stor igenkänning på det!! Och när jag tog upp att vi måste dela mer på städningen anlitades städhjälp… För övrigt tror jag också på att alltid förklara varför. Superviktigt, för hur ska barn annars kunna lära sig och förstå? Och hur trött hade man inte själv blivit på att hela tiden bli beordrad att göra saker (eller inte göra saker) utan att få veta varför?

Peppe Öhman · 4 years ago
Håller med om att behandla barn som människor, förklara och lära. En familj är ju inte militären där man bara skriker ut order.

Hanna · 4 years ago
Tror starkt på förebildens makt. Jag är uppvuxen med för tiden synnerligen jämställda föräldrar och det har aldrig varit frågan om att jag skulle settle for anything less i mina egna relationer. Nu då våra barn är lite större skulle jag säga att vi är 100 % jämställda i allt om har med barnen att göra (fast det är i och för sig alltid jag som väljer barnens outfits för kalas och fotografering). I hushållet faller vi nog tyvärr tillbaka i ganska traditionella mans- och kvinnogöra, jag syr knappar och lappar hål i kläderna, han sköter allt med bilen. Men då det gäller städning och matlagning, som ju trots allt är de allra största och viktigaste hushållssysslorna, kör vi helt 50/50. Det här är alltså inte bara för vår skull, utan en medveten uppfostringsstrategi.

Peppe Öhman · 4 years ago
Låter mycket bra! Jag växte upp i en extremt ojämställd familj där mamma gjorde allt oavlönat och pappa det mesta kul. Tror att det är en orsak till att jag brinner så mycket för feminism.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.