Ut med besvikelsen!

4 years ago

Ut med besvikelsen!

Idag i podden berättade Magnus att han igår på väg för att köpa kaffe  sett Arnold Schwarzenegger cykla förbi med sitt crew. Bland annat detta, och mycket viktigare saker, pratar Maggan och jag om i podden. Allt vi snackar om gör vi ur ett feministiskt, journalistiskt och mediagranskande perspektiv. Om du tycker att det är bra (och indirekt vill stöda den här bloggen) går det bra att för 2, 80 dollar i månaden prenumerera på podden. Gör det! Jag blir glad!

Det om det. Det jag tänkte skriva är att jag öppnar upp kommentarsfältet för era Coronabesvikelser. Ni vet hur det känns futtigt att klaga över att man inte kom iväg till sommarhuset/på skidsemestern/på födelsedagsfesten. Andra har ju ångest, sjukdom och död att tampas med. Man biter ihop och tänker på hur bra man ändå har det. Men besvikelsen mullrar i bakgrunden.

Alla besvikelser är besvikelser och här är ni välkomna att skrika ut dem ur ert system. Jag kan börja: Jag är så besviken över att vi inte kommer att kunna åka till Hawaii i april. Vi skulle hänga med goda vänner. Magnus skulle få vara statist i film med typ Schwarzenegger. Jag skulle skriva reportage. Barnen skulle snorkla). Nu blir det ej så. Ni då?

Lina · 4 years ago
Jag får troligen aldrig se hur föreställningen #nofilter som jag skrev manus till i en process på totalt nästan ett år blev. Det är nog det största. Också synd att vårterminen med en sällsynt inspirerande urkraftsfeministisk folkaktig repertoar med Akerselva Kvinnekor plötsligt avbröts och att det troligen inte blir nån sommarkonsert. Och allmänt synd att allt som handlar om att människor möts face to face genom konst och kultur nu sätts på paus. Men jag försöker tänka att det är en fasta som gör det ännu tydligare vad som verkligen har ett värde.

Peppe Öhman · 4 years ago
Jag försöker också se det som en fasta. Fokusera på glädjen när vi kan umgås fysiskt igen.

Lina · 4 years ago
Jag ska lägga till att körövningarna och körölen flyttade över till nätet direkt. Inte en enda övning missade pga karantänåtgärderna och att ritualen upprätthålls är viktigt: Vi "träffas" fortsättningsvis varje onsdag kl. 19.30 och något är som vanligt i allt det ovanliga. Men det är nog främst det sociala som på nåt sätt bibehålls - stämövningarna vid webkamerorna lämnar en hel del att önska...

Peppe Öhman · 4 years ago
Men ändå! Bra gjort! Gläder mig åt detta.

L · 4 years ago
Jag ska snart bli mamma för första gången och känner besvikelse över att inte kunna ha besök av släkt och vänner sen när lillen kommer. Så futtig sak att vara besviken över, men nu är jag det i alla fall. Som läget är nu känns det som att han hinner flytta hemifrån innan man kan träffa nära och kära.

Linn · 4 years ago
Först: stort grattis! Och sen: det är väl inte fjuttigt? Klart du är besviken över det och klart du kan/får sörja att det är som det är.

Cecilia · 4 years ago
Att det jag planerat till påsklovet inte blir av, dvs tur till Malmö och Österlen. Inte heller något stort släktkalas för att fira dottern som fyller 9.

Dinak · 4 years ago
Vi skulle lämnat Stockholm över påsklovet och åkt ner till mina föräldrar i Västergötland. Har längtat så mycket efter det. För mig är de ett andningshål. Såg fram emot att träffa vännerna i Alingsås, syrran i Göteborg. Elda påskeld. Mamma skulle passat barnen under påsklovet medans jag skulle jobba några dagar. Jaja. Det är inte hela världen. Många har drabbats värre. Jag / vi har klarat mig bra (hittills)) (Jobbar inom kulturbranchen så det finns risk att jobbet ryker om det blir långvarig). (Och är beroende av medicin, vad händer om det blir problem med medicinerna...? undrar jag oroligt om natten).

Linn · 4 years ago
Jag är besviken över att vi inte kan träffa pappa och fira påsk som planerat. Vi skulle ha åkt till Karlstad och träffat pappa och mina kusiner med barn i våra barns ålder och också: fått barnvakt och gått ut och käkat middag. Och så är jag besviken över att min syster som bor i England inte kommer kunna komma hem som planerat och vi kan inte heller åka dit och hälsa på och nu är hon gravid och jag vill bara krama på henne. Jävla skitcorona.

Karin · 4 years ago
Jag är så besviken över att inte kunna åka till familjens hus på Västkusten och fira påsk. Min pappa gick hastigt bort i höstas, alldeles för tidigt. Den här Corona-skiten var verkligen inte vad min familj och jag behövde. Vi behöver vara tillsammans. Jag är så ledsen över att min mamma nu troligtvis tvingas fira första påsken utan pappa helt ensam.

Gunilla Ojala · 4 years ago
Min mamma fyller 91 år i april och jag är så besviken och ledsen över att jag inte får besöka henne för att gratulera på födelsedagen. Jag bor i Nylands län och mamma utanför så gränsen är stängd, jag kan inte ens åka dit och vinka till henne utanför hennes fönster. Också besviken över att jag inte får träffa mina barnbarn.

Jenny · 4 years ago
Känner med dej! Kan hon använda skype eller nåt sånt?

Steph · 4 years ago
Tack för detta! SÅ skönt med en klagomur i detta läge! Jag är jättebesviken över att sitta inspärrad i Nyland över påsken, först var vi på väg till Egypten för en riktig lepoloma, så inhiberades det, så tänkte jag om och tänkte att okej en påsk i Åboland blir riktigt bra det med, det är länge sedan vi varit på stugan över påsk men... Jäkla Corona, här sitter vi. Ingen ridning (gissa om det suger), ingen hund, ingen skog att andas i när man öppnar den egna stugdörren och inga fåglar som sjunger sådär tidigt om morgnarna som de gör om vårarna ute i skärgården var man hör alla dessa ljud. Tack för mig :)

Jennifer Sandström · 4 years ago
Har svårt att känna besvikelse just nu (och undrar lite vad det är för fel på mig)... Men återkommer när nästa pms kickar in, eller under själva påskhelgen när solen skiner som starkast i Norrland och jag sitter här i ett kalt södra Finland.

Filippa · 4 years ago
Jag känner heller ingen besvikelse, än iaf. Det är vad det är. Att jag även normala dagar jobbar hemifrån och inte träffar folk annat än i förbifarten i stallet gör ju också att min vardag är densamma idag som för en månad sen. OM man bortser från det gräsliga i en pandemi så är min känsla snarare... "vad var det jag sa?", kanske? Moder Natur slår tillbaka.

Ida · 4 years ago
Jag är så besviken på att min sista tid på jobbet (har sagt upp mig för en flytt som är väldigt efterlängtad) spenderas mycket hemma, hade sett fram emot att verkligen umgås mycket med mina kollegor som jag tycker så mycket om. Också besviken på att min 30-årsdag kommer infalla mitt i allt det här om två veckor och att jag inte kan träffa mina föräldrar och syskon i påsk som vi brukar. Lite ledsen för min fyraårings skull som inte får gå till dagmamman pga ingen barnomsorg för barn med föräldralediga föräldrar, och frustrerad över att det är så svårt att förklara det för honom, VARFÖR han inte får leka med kompisarna. Mitt i allt detta också tacksamheten över att ha en man och två barn och inte vara ensam.

Linda · 4 years ago
För ett par veckor sedan när jag insåg att alla vårplaner skulle ställas in var jag jättebesviken. Hade förväntningar på världens bästa vår! :) Vi skulle hem till Sverige (bor i Helsingfors) över påsk och träffa vänner, min syster med sambo skulle komma hit vid valborg och vi skulle sitta i solen och dricka bubbel typ, vi skulle till NY i 9 dagar i maj, och jag skulle göra ett prov som jag pluggat jättehårt till och som skulle ge mig befordran (och högre lön) på jobbet (är nu uppskjutet till november) etc. Jag är dock inte så besviken över just de sakerna längre utan har kommit in i något slags accepterande stadie tror jag, med dippar här och där. 'Träffar' vänner och familj över videosamtal istället. Är dock fortfarande ledsen för att det känns som att våren, som är min absoluta favoritårstid, är inställd. Du vet, första uteserveringshänget där i slutet av april / början på maj, häng med vänner på en gräsmatta, dagsutflykt till Borgå mm. Och jag är ledsen för att jag inte kommer att få träffa min familj i Sverige på länge, och för att jag inte vet om vi ens kommer att kunna åka hem vid midsommar, som vi alltid gör. Om inte vid midsommar så kan vi förhoppningsvis göra det senare i sommar iallafall.:)

Maria · 4 years ago
Jag skulle till Visby för skrivretreat i två veckor. Men just nu går skrivandet så skit att jag knappt ens är besviken.

Sara Karlsson · 4 years ago
Jag är så besviken på att vi inte kan åka till min syster som planerat i påsk. Det skulle bli ett äventyr i sig, tågresan med barnen eftersom sambon jobbar i påsk så skulle jag åka själv med dem de 3 timmarna med tåg. Så besvikna barnen blev också, snart 4-årige sonen hade planerat vilka leksaker han skulle ta med sig och visa kusinen :-) Mina 70+ föräldrar skulle också ha åkt dit så jag är ledsen för deras skull också, syster m familj bor ca 30 mil bort så de/vi ses ju inte så ofta. Nåja, vi får se om man törs träffa några nänner utomhus en stund i påsk och kanske ändå träffa mina föräldrar utomhus med väl tilltagna avstånd :-)

Saga · 4 years ago
Det värsta är att jag (bor i London) och min syster (bor i Danmark) inte kan komma hem till Sverige idag och gå på min mormors begravning, vi vill ju vara där med familjen och för min mammas skull. Att jag och min särbo här i London inte har kunnat ses på 3 veckor och det är minst 2 veckor till av lockdown. Sen är det de mindre besvikelserna, som inställd jobbresa till Toronto & besök till Niagara falls i april. Ingen weekendresa i maj, kanske ingen semester i Sverige förrän sent i sommar, om alls. Att ”bara” träffa vänner & familjvia Skype/FaceTime. Att inte kunna gå till en beer garden. Men samtidigt, jag är frisk, kan jobba hemifrån, etc. Är tacksam OCH besviken.

Ann Rumbleinthearctic · 4 years ago
Besviken för att vi ska flytta till Upstate NY slutet av December/början av Januari och vi hade detta som vår sista vår och sommar i NYC. Så många restauranger vi ville till, som med största sannolikhet inte kommer finnas kvar. Vi hade fribiljetter till American Museum of Natural History som går ut i Maj och som vi antagligen inte kommer kunna nyttja. Inte för att det gör sådär jättemycket att behöva betala i framtiden men ändå. Surt. Annars går vi mellan att vara helt lugna ena sekunden till att få panik andra och fundera om vi ska hämta vår bil och bara dra till mannens föräldrar i Montana. Men det hjälper ju inte eftersom vi ändå skulle behöva sitta i karantän i 2 veckor om vi gjorde det, så vi sitter här ändå. Faktiskt, lite besviken på Sverige som verkar vara så nonchalanta om viruset. Har senaste veckorna sett folk (via instagram stories) som varit ute och käkat lunch på restauranger, hängt i barer, träffat sina äldre föräldrar etc. Kanske annorlunda i reality..men ändå det gör mig orolig för min pappa tex. Här bleachar jag handtag, skåp luckor, och alla möjliga andra ställen vi tar på en gång om dagen. Sprayar nycklar med bleach efter vi varit ute, rengör mobil, bankkort etc också. Kanske overboard, vad vet jag. Men ca 30-45% av de som testar sig där vi bor testar positivt.

Sara · 4 years ago
Vi skulle åkt till Schweiz på ett bröllop. Jag hade sett fram emot detta sedan vi fick save the date för drygt ett år sedan. Jag gissar att bruden är än mer besviken. Jag ska också börja ett nytt jobb ( som jag åtminstone hoppas att jag får börja på) och just nu ser det ut som om jag inte kommer kunna säga hejdå till alla mina gamla kollegor. Eftersom jag pendlat till ett par andra orter gissar jag att det är många jag aldrig kommer få se igen. Det känns lite deppigt.

Pernilla Axelsson · 4 years ago
Jag känner mig inte riktigt besviken utan mer matt över det faktum att vi sålt huset och skulle ha flyttat till Teneriffa i augusti. Det enda vi vet nu är att vi måste flytta någonstans men jag antar att det blir inom Sverige. Det känns ändå helt ok på något sätt.

Hanna · 4 years ago
Fyller 40 på fredag. Planerat för två olika fester och fått en resa i present av min man som vi nu förstår avbokat. Gråtande smiley.

Karin · 4 years ago
Är besviken över att vappen inte blir av, voj herregud! Men mest över att ej få träffa vänner, att mina barn inte får se sina morföräldrar och farmor, att jag inte får se dem, att inte fira påsk tillsammans, att inte få fira mammas födelsedag tillsammans, att inte gemensam resa med gudbarn och bästa vänner blir av, att vårvecka på landet inte blev av, att böstishelg inte blir av.

Ylva · 4 years ago
Jag är besviken och sorgsen över att inte kunna träffa min familj på länge och min bebis som är 3 månader kommer hinna utvecklas och ändras så mkt tills dess. Och att det som jag sett fram emot att göra som föräldraledig (t ex föräldragrupper och babysim) är inställt. Orolig att min bebis kommer bli helt asocial pga träffar bara oss föräldrar. Rädd att min sambo som är läkare ska bli sjuk. Osv osv. Men ändå, vi är nu friska, jag är mamma och det har jag drömt om och längtat efter i en evighet!

Josefine H · 4 years ago
Efter fem års pluggande blir vi utan examenshögtid. Och ventileringen av examensuppsatsen sker via zoom. Jag känner mig inte så ledsen mest ... snopen. Jo men lite ledsen över examenshögtiden ändå.

L · 4 years ago
Jag är besviken på att kristihimmelfärdsresan vi bokat till Legoland i god tid med största sannolikhet inte blir av och vi förlorar pengarna som vi lagt på boende och förbetalt inträde. Det enda vi kanske får tillbaka är färjepengarna. Vi klarar oss bra ändå, vi tål tack och lov att förlora dessa tusenlappar även om det känns surt. Jag vet att vi kan åka dit nästa år i stället, men det känns så himla ledsamt ändå för jag behöver verkligen miljöombytet och familjen mår bra av att ha roligt ihop.

Lena B · 4 years ago
Jag är så ledsen över att inte kunna hälsa på mamma och mina kära svärföräldrar. Jag har aldrig längtat så mycket efter dom som jag gör nu. Om allt bara blir som vanligt igen ska jag bjuda alla på kalas. Jag i-lands deppar också över att min yx- och täljkurs för kvinnor blev inställd. Visst, det går att både yxa och tälja utan kurs men det känns aningens ostabilt och det är ju definitivt inte läge att belasta sjukvården med en korkad knivskada. Och alla resor vi planerat till sommaren, jag förbereder mig på lite olika alternativ som att semestra i tält ute i skogen. Hänga på en berghäll vid havet. Ganska långt i från aperol spritz på en glassig bar i italien.

Johanna · 4 years ago
Jag är ledsen för att vår slalomresa till Ruka blev avbokad och för att mina pojkars hockeyträningar och -matcher är avbokade.

Marina · 4 years ago
Jag och min sambo skulle inleda IVF-behandlingar veckan efter att undantagstillstånd utlystes hemma, så det är nu uppskjutet på obestämd tid, jag hoppas bara på tre månader, men är förberedd på ett halvt år. Nästa gång jag hör någon skämta om att det kommer att födas en massa Coronabarn om 9 månader skriker jag. Min födelsedag blev heller inte som planerat med inställd fest. Fritidsevenemang inställda, men det gäller ju de flesta.

Fagerdam · 4 years ago
Den största besvikelsen är att jag inte kommer åt att se den nya filmen gjord på Jane Austens Emma! Jag vet, en sån liten grej, men det hade jag sett fram emot...Dräkterna verkar vara så härliga och jag måste få se den på bio. Dessutom, som jag ren skrev på Instagram, bytte jag nyss jobb och det harmar att jag nu jobbar på halvfart på distans.

Maria · 4 years ago
Voj skit! Emma var riktigt bra! Jag såg att den går på nån betaltjänst nu men det är ju inte samma som bio. Det var sista filmen jag hann se.

Sandra · 4 years ago
Att vi högst antagligen inte kommer kunna åka till Finland i sommar när vi för en gångs skull kunde ha stannat länge eftersom jag är mammaledig. Hoppas ännu på mirakel som gör det tryggt att resa med liten baby i juni....och att det går flyg från NYC då. Men främst besviken över att vår familj och vänner inte får möjligheten att träffa vår dotter innan ja vem vet när...vet inte när vi kan åka nästa gång till Finland sen efter min mammaledighet som tar slut i juli. Ah kommer sakna den finska sommaren så mycket om vi inte kommer iväg.

Helena · 4 years ago
En lätt besvikelse för allt umgänge och kultur som ställts in, samtidigt som jag var stressad över att så många bra artister är på turne i år och det blir svårt att välja vem man ska se. Nu försvann en del av det problemet. Känner mig mest besviken eller kanke matt över att många personer jag ansett vara vettiga nu reser omkring halva regionen som om de försöker sprida coronan så mycket som möjligt. Här sitter jag instängd på mina 30kvm med astman som sällskap och tänker på att om de kunde hållas hemma så kanske jag kan få gå ut så småningom.

Marie · 4 years ago
Jag hade en sugig höst med en bruten armbåge, en make som bröt ryggen och fick diskbråck och sen fick jag en tumör i halsen (som visade sig godartad). Fyllde 50 i januari och planen var att våren skulle bli fabulös! Skulle ha fest på lördag... Påsk på landet med mina 70+ föräldrar Firat silverbröllop med roadtrip i Kalifornien i slutet av april (bokades i maj förra året).... Paddlat SUP i Frankrike i Kristihimmelsfärd istället för i september som ju ställdes in pga bruten rygg... Inte nog med det så plågar jag mig själv med att inte ta bort texten om semester i min kalender. Ser dock hur dagarna ersätts med Skypemöten på jobbet istället... Så, ja jag känner mig SKITBESVIKEN. Men, har bestämt att vi firar silverbröllop nästa år istället och festen kan väl bli av i september? Föräldrarna kanske vi får besöka i maj, om vi har blivit sjuka och friska innan dess. Vem vet? Sen har vi köpt ett tält, för det är väl så vi får ha semester framöver?

Sofia Svensson · 4 years ago
Vi har en tre veckor lång Kalifornien-resa i juni ...... har väntat sååååå länge på denna och läst din blogg (och bok) slaviskt i ett år. Vi har ju inte gett upp hoppet ännu, men det ser ju inte så ljust ut, tyvärr! Hoppas såklart att den går att skjuta på ett år, men jag vill gärna göra den med barnen och de är kanske snart för gamla för att vilja spendera så lång tid med bara sina föräldrar.

Peppe Öhman · 4 years ago
Håller tummarna för att det ska gå!!!

Sofia Svensson · 4 years ago
Tack!

Jenny · 4 years ago
Tack för att du öppnar upp detta! Blir så matt och trött på shamingen som annars finns på typ Elsa Billgrens blogg om hon säger att hon är skör just nu. "Du har ju så mycket, sluta gnäll!!" osv. Jag har i åratal kämpat med min mentala ohälsa och såna typ av kommentarer tar oerhört hårt på min osäkra hjärna. Jag bor i Storbritannien där det är ganska strikt nu men jag vågar typ inte ens gå ut på promenad för att jag inbillar mig att jag ska bli hatad och anmäld. Drömmer mardrömmar om bråk med poliser som skickar hem mig trots att jag var självmordsbenägen hela förra året och verkligen måste få gå ut. Men vågar inte säga högt hur jag anser att vi som kämpar med självskadetankar och dylikt har lite förbisetts av regeringen. Att genom att rädda liv har också de strikta åtgärderna försatt många i fara. Känner sån stark oro att det ska bli fler självmord under denna tid. Som inte ens rapporteras om. "Jaha du har varken familj eller bästa vänner att ringa, jaha du lever ensam och har således inte tillstånd att träffa en enda människa, oh well tough." Så min stora besvikelse är väl att 2020 verkligen skulle bli mitt år. Jag raderade människor som gjort mig ont och började om. Sakta sakta vågade jag tänka att det började bli bättre. Sakta sakta mötte jag nya människor för att lära mig springa 2 ggr i veckan. Sen rycktes den lilla rutin jag hade förutom att ligga i sängen och gråta ifrån mig utan förvarning och det har varit oerhört svårt att komma tillbaka ur det och alls se något hopp. Jag har emotionellt instabil personlighetsstörning så alla känslor är extremt stora för mig. Och en av våra Borderlines stora grejer är att känna oss övergivna. Annars försöker jag tänka att min redan stora isolering hela 2019 nog var meningen som en förberedelse inför detta, så att jag skulle ha erfarenhet och styrka att klara av det! Tack för att du låter oss öppna upp utan att förmana att folk dör.

Peppe Öhman · 4 years ago
Tack för att du öppnade upp och berättar om din situation. Finns det något vi kan göra för dig? Vi befinner ju oss alla på långt avstånd, men i dessa tider har väl det rent geografiska avståndet ingen betydelse. Börjar med att skicka en stor kram! Du är betydelsefull.

Jenny · 4 years ago
Tack! Jag är så dålig på att ta emot hjälp när den erbjuds tyvärr, fattar själv inte varför. Men det betyder mycket att veta att någon läst min kommentar och peppar. Har inte följt din blogg alls de senaste åren av någon anledning men nu har den blivit viktig pang bom! Tror jag njuter lite extra av att läsa om de som ännu lever lite. Är ju snudd på exotiskt att läsa om vad svenskarna kan göra ännu:) Och vet du idag gick jag ut och försökte springa själv utan min grupp. Var inte alls kul och bara jobbigt men jag gjorde det!

Linda · 4 years ago
Kram från mig också. Har också tänkt att självmordsstatistiken kommer att gå upp pga alla restriktioner, ensamhet, dålig hemmiljö, arbetslöshet etc., men får intrycket av att det är för 'fluffigt' för att myndigheter ska ta hänsyn till det. Enklare att se antal dödsfall i covid-19, som är absoluta siffror på något som händer nu, och försöka få ner dem. Det kommer ett liv efter även om det känns mörkt nu. Och om det är så att man får gå ut och gå (för myndigheterna) så FÅR man det, och om det är det som behövs för att du ska må bättre så försök att göra det, trots känslan av att du inte 'får' för andra. Kram

Jenny · 4 years ago
Tack för sån bra kommentar! Är glad att förra veckans mörker har lättat på trycket hos mig nu och att jag delar med mig lite mera. Hittade igår en anteckning på telefonen från förra veckan där jag skrev att jag lika bra bara kan dö bort men igår lyckades jag istället komma ut på en länk. Så det stärkte mig! Jag vet att det kommer och går men känns tryggt och viktigt att det också kan kännas bättre ibland. Glömmer alltid det när det känns som värst. Kram!

Peppe Öhman · 4 years ago
Blev mycket glad av att läsa detta. KRAM

Linda · 4 years ago
Kram❤️

Marie · 4 years ago
En stor kram till dig Jenny! Det måste vara så tufft för dig

Jenny · 4 years ago
Åh tack!

Jess · 4 years ago
1992 släppte inte min mamma iväg mig på en konsert i Gbg eftersom jag var 14 år. Efter det har jag missat varje konsert med mitt all time favorit band pga av alla möjlig anledningar, sjuk, pank, bortrest, jättegravid, liten bebis osv. Nu är de återförenade och kommer till Gbg i sommar och det finns inget som stoppar mig att bli 14 år igen, förutom Corona.

Catharina · 4 years ago
Först måste jag kommentera podden. Dels tror jag mina betalningar stängts av?! Gillar inte PayPal så jag kan ha lyckats missa nåt godkännande/förnyande. Får kolla upp det. Sen skrattar jag VARJE gång Magnus säger folkhälsoministeriet eftersom det enda ministerie jag känner till är trolldomsministeriet i Harry Potter. Det heter folkhälsomyndigheten :-) Extra roligt när han samtidigt korrigerade dig för felsägning recession / recension... Haha. Lite humor i mitt öra. Det är så mycket besvikelser den här våren. Inget stort alls, men många små. En planerad konferens på jobbet t.ex. Min bästa energi på jobbet kommer av att träffa folk från olika länder som jobbar med våra grejer och jag vet att det finns så många bra idéer runt om i världen som vore kul att sprida. Plus roligt att planera konferens med aktiviteter osv. Sen har jobbresor till Spanien resp Frankrike ställts in. Och det är TRÅKIGT att inte träffa kollegor på dagarna. Sen hade jag och min man tänkt fixa barnvakt (farmor och farfar) och åka iväg tillgång stad i närheten, bo på hotell, prata till punkt osv. (alla fattar att ”osv” betyder ”ha sex” :-) ). Och allt annat, att när våren kommer kryper man ut ur idet och börjar boka in middagar med kompisar, ses och umgås, gå ut i solen osv, och nu känns det som att vi istället blir rädda för varandra. Jämfört med många känner jag mig förstås lyckligt lottad. Är i ett bra förhållande med kärlek och ekonomisk stabilitet. Många barn, som därmed kan leka med varandra (och också bråka förstås), hus med trädgård (så även vid en större lockdown finns studsmatta och senare i sommar även pool), inga underliggande sjukdomar osv. Tänker att en stor del av besvikelsen ligger i att jag inte längre kan bestämma och påverka själv. En inskränkning av frihet, trots att vi i Sverige inte är lika hårt hållna än.

Peppe Öhman · 4 years ago
Haha, ska hälsa Magnus detta (i Finland finns det visserligen också ministerier, men det är verkligen ingen ursäkt!) Tack för att du lyssnar och för att du vill prenumerera på podden <3

Basse · 4 years ago
Om man glömmer större grejer som oroar en, är det tråkigt att inte kunna grilla med vänner på valborg och äta nästan traditionsenlig brunch på hotell Bro med en annan familj på första maj. Så kanske jag har det rätt så bra?

hanna · 4 years ago
Fint! Ungefär så känner jag också.

Anna · 4 years ago
Jag är extremt besviken över att inte kunna åka till mina svärföräldrar som vi gör varje sommar. Det är min livslina, vi bor i Mellanöstern och somrarna blir oerhört varma vilket gör att Vi räknar ner dagarna tills vi kan lämna landet över sommaren och kan tillbringa två månader i Europa. Somrarna är så viktiga för oss, då vi får en paus från värmen men också kulturskillnader som helt ärligt är (hur gärna jag än skulle vilja säga tvärtemot) väldigt påfrestande. Framförallt är jag så ledsen över att inte få se vår familj. Vi vågar inte åka pga rädslan över att smitta dem med viruset samt att inte kunna resa tillbaka hit om gränserna fortfarande är stängda. Så oerhört ledsen över det.

emma · 4 years ago
jag pendlar mellan att känna mig så oerhört tacksam för att jag inte har blivit direkt drabbad, alla mina nära och kära har hälsan och jag jobbar i en bransch som hittills inte påverkats. men i vissa stunder (idag till exempel) är det trots det extra tungt. så here goes allt jag är besviken på just nu: det började med att min 39-årspresent från min kille blev metoo:ad (ramberg på dramaten). inför 40 fortsatte det (opera). det jag är mest bitter över är min egen 40-årspresent till mig själv, en resa till bali nu i april med mina bästa vänner för att hälsa på en annan bästa vän som bor där, inte kommer bli av. och idag slog det mig att man kanske inte kan åka till landet på sommarsemestern utan får stanna i stan? hehe, och just det: att systembolaget har slutat ta emot privatpersonsbeställningar av det tillfälliga sortimentet. så mycket gott naturvin man inte kan lägga vantarna på nu ...

Mia · 4 years ago
Jag är besviken över att vi skulle ordna en Erasmusträff med gäster från fem länder på skolan där jag jobbar, men på grund av allt det här ställdes den in med fem dagars varsel - efter ett års planering. Vi skulle också själva har rest med en liten grupp lärare och elever till Polen i maj på en motsvarande träff, och så är det förstås diverse inställda evenemang och roligheter också. Men egentligen - det där är tråkigt, men jag klarar det. Det är att inte kunna umgås fritt med min familj (föräldrar, morföräldrar...) som på riktigt gör mig ledsen. En begränsad tid går förstås, men vem vet hur länge det är frågan om... Känner att pessimismen flödar just nu, men det kanske går över. :)

jagjagjag · 4 years ago
Som de flesta andra är jag besviken över en resa med kompisarna och att jag inte åkte med för att det kändes fel då jag faktiskt tycker att man borde ha infört striktare reserekommendationer för länge sedan i stället för att man nu knappt kan göra något. Men det gjorde så ont inom mig när jag verkligen hade ett skriande behov av tid med vänner och att resa. Jag inser när jag läser andras texter att många känt att man hade extramycket roligt att se framemot i vår. Så känns det för mig också. Jag kände också att året 2019 var lite sugigt och tänkte att nu får jag själv se till att mitt liv är mera som jag vill ha det. Förutom spanienresan så hade jag en kurs som jag verkligen gjort så mycket jobb för att kunna gå, såg så mycket framemot att få bo själv på hotell! Jag håller också på med en utbildning som jag var nära att hoppa av från och så tänkte jag liksom förståndigt att okej, jag gör den färdig i vår och sommar och nu skjuts ändå allt upp. Jag tror ju fortfarande att sommaren ska vara normal men när jag läser inläggen förstår jag att jag kanske är för optimistisk. Jag är också ledsen över att inte kunna åka till Finland nu. Men något som jag är glad över är att jag tycker att många omkring mig är lite snällare just nu. Någon annan som tycker det? Kanske att folk har lite mindre bråttom, stockholm är inte så knökfullt på gatorna och jag känner att jag vill vara snäll mot andra.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.