ångesten kring att bli äldre

5 years ago

Häromdagen var jag bjuden på ett event på Finlands generalkonsulat i Los Angeles. Eller okej RESIDENSEN om man ska vara exakt. Den ligger närmare bestämt i Bel Air i ett gated community. Gigantiska hus och Teslan så långt ögat kan nå.

Det var såklart fullt av folk på residensen och i kön till buffén började Magnus prata med en kille. På mindre än fem minuter kom de fram till att de inte bara var födda samma år utan också samma dag. Det gjorde dem överdrivet glada och de utförde varsin liten segerdans, kramade varandra och bytte telefonnummer. Sen började de smickra varandra genom att säga att den andra såg mycket yngre ut än vad man skulle tro och det är här jag vill börja.

Det är egentligen helt sjukt att det finaste man kan säga åt en person är att hen ser ung ut. Vi lever i en kultur där folk längtar efter att kassan på Systembolaget ska be dem visa ID (så de senare kan skriva om det på Facebook och Twitter). Ung = Komplimang. Gammal = förolämpning. Det finns såklart bra saker med att vara ung, öppet sinne, oförstörda idéer, mindre cynism etc Det skulle ändå vara lite skönt om vi respekterade folk som är äldre. Såg nåt värde i att inte vara 25. Eller helt enkelt inte bedömde folk efter ålder. Tänk vilken befrielse det vore om vi slutade uppföra oss efter det folk förväntar sig att vi ska göra i en viss ålder.

Jag har själv, handen på hjärtat, ingen åldersnoja att snacka om, förutom då i såna här situationer när folks beteende påminner mig om att det är dåligt att bli gammal och fint att vara ung. Som när jag fyller år och folk ska vara finurliga och grattar mig på 27-årsdagen “för kvinnor blir aldrig äldre än så“. Då känner jag: “Herregud, är min födelsedag motsvarigheten till ålderns Voldemort i Harry Potter, någonting man helst inte uttalar högt på grund av att den är så hemsk?”.

Åldersskammandet hänger såklart ihop med kapitalismen och patriarkatet. Så länge idealet är att vara ung kommer skönhetsbranschen att kränga allt fler produkter.

 

 

Ångesten kring att bli äldre
Ångesten kring att bli äldre

Maria · 5 years ago
Tack för det här inlägget!

Jeanette Öhman · 5 years ago
Tack själv för att du läser!

Linn · 5 years ago
Mkt bra inlägg Peppe! Vill också bara säga att bilder inte följer med i feeden till Feedly, ifall det är nåt du vill ta upp med IT.

Jeanette Öhman · 5 years ago
Tack! Försökte fixa det, lyckades jag? (uppskattar feedbacken mycket)

Linn · 5 years ago
Nu kommer första bilden upp, men bara en del av inlägget följer med. Det bästa med feeds är ju om hela inlägget kommer med.

Lina · 5 years ago
För mig handlar ålderskrisen mycket om att jag ofrivilligt lever ett likadant liv som när jag var 27 fastän jag nu fyller 37. I ungefär tio år har jag hoppats på familj och tänkt att "snart är det nog min tur". Jag sörjer de barn jag trodde att jag skulle ha som 37-åring, det partnerskap, hela den livsstilen. Om man är mera i fas kan jag tänka mig att det är lättare. Jag lever helt enkelt på sidan av det liv jag hade hoppats på och det känns tungt att det inte går att ta om de där åren när inget gick som jag hoppades. Sen hände ju andra saker istället, men inte det som är allra viktigast för mig.

AlandsPetra · 5 years ago
Lina: jag känner verkligen med dig! Jag jobbar som psykoterapeut och upplever att det ofta är mötet med den ”vanliga” människan som trots att den har alla förutsättningar ändå inte har det som den mest av allt vill ha, tex en partner att dela sin vardag med eller barn (detta skiljer beroende på vilken ålder man är i). Det gör att vi påminns om livets orättvisor mer än vi gör i vardagen då fattigdom, trots allt, är en liten del av det finska samhället (förnekar alltså inte att den inte finns men på ett helt annat sätt än i ett u-land). Många upplever också att det är svårt att dela det med sina vänner eftersom de flesta av ens vänner har allt det man själv vill ha och man inte vill såra sina vänners lycka. Hoppas du vågar leva så fullt ut som det går trots allt!

Jeanette Öhman · 5 years ago
Så fint svarat Petra! Jag har tänkt mycket på din kommentar, Lina. Tack för att du skriver så. Fattar att det är en sorg, men kan såklart inte greppa hur stor den här. Jag vill säga att det kommer att lösa sig för det tror jag verkligen, men jag känner samtidigt att det inte är min sak att säga det. KRAM

jagjag · 5 years ago
Det känns märkligt när jag minns hur det fanns en tid när man visslade efter mig på gatan (utomlands) och nu när jag börjar närma mig åldern på de som visslade, är jag tydligen för gammal...Och nu skulle jag dessutom kunna hantera det bättre. Det ligger något perverst i att det som anses idealet är tonårsflickor. Tror dock inte alls att det är den tid vi lever i utan så har det nog varit hur länge som helst. Man kan ju säga att den tid vi lever i är onaturlig på så sätt att vi känner oss unga fastän vi inte är det längre...

Jeanette Öhman · 5 years ago
Håller verkligen med att idealet som flörtar (SIC) med tonåringar är otroligt obehagligt.

Matilda · 5 years ago
Jag satte upp en lapp med en presentation av mig själv på min VFU plats (Verksamhets Förlagd Utbildning jallades flrr praktik) där jag skrev att jag är 31 år och ALLA mina "kollegor" har sagt att dom trodde jag var typ 23. Jag har svarar då oftast "tror du jag är två år yngre än emma?" (Emma är en "kollega" på vfu-platsen) Och det tror ingen, såklart. Men jag tror att folk inte hänger med i hur gamla folk är. Om man nån gång leker leken "äldre eller yngre" istället så placerar man oftast människorna hyffsat rätt. Iallafall jag uppleber det. Och sen: varje gång nån sagt att jag är 23 tänker jag "verkar jag så omogen?"

Jeanette Öhman · 5 years ago
Så sant, jag antar att man ändå har nåt slags uppfattning om folks ålder. Läste nånstans att man ändå har lättast att uppskatta åldern på folk som är nära en själv i år.

s · 5 years ago
Tror nog att det beror mycket på var man rör sig o i vilka sammanhang, det där hur mycket man lägger märke till sin ålder o om den är en fördel eller nackdel. Nog ger ju några år på nacken större trovärdighet många gånger. Visst är det kul att se ung ut för människan är ju funtad så att rent estetiskt ser unga människor bra ut. Men några år till ger vissa mera karisma.

Jeanette Öhman · 5 years ago
Du har så rätt i det. Jag kan ändå känna att den luckan ibland känns så hysteriskt liten. Först är man för ung, sen är man i barnafödande ålder, sen kommer en kort stund när man är lämpligt gammal och sen för gammal.

Seaflower · 5 years ago
Jag har börjat säga att jag känner mig väldigt gammal och vis när jag ser vad en del postar på sociala medier.

Jeanette Öhman · 5 years ago
Haha, jag med. Det sagt finns det en generation äldre som också publicerar väldigt konstiga saker.

Jessie · 5 years ago
Tack för denna kloka text, precis vad jag behövde nu <3

Jeanette Öhman · 5 years ago
KRAM! tycker så mycket om dig/din blogg.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.