Hur får föräldrar ihop det?

5 years ago

Varje dag skickar Vidars lärare minst ett mail med information om läxor, elevernas pjäs, temadagar, frivilligverksamhet, donationer, evenemang, field trips och olika blanketter föräldrar ska skriva under. För några veckor sedan var det crazy hairdo day och barnen skulle komma till skolan med en kul frisyr. Vi hade såklart glömt bort detta. Vidde gick som vanlig som "åttaåring som borde klippa håret". Första året på skolan fattade vi inte exakt hur viktigt Valentine's Day är och Vidde var det enda barnet som inte delade ut personliga alla hjärtans dag-kort åt de andra barnen. En dag om året ska ungarna gå till skolan i pyjamas, hittills har vi missat varje, och så finns det såklart hundra andra temadagar och grejer att minnas som jag inte har koll på. Typ föräldrafester där man ska spela poker eller buda på vin. Mest har jag ju outsourcat skolan till Magnus, men han har också dålig koll och den befriande egenskapen att inte ALLS bry sig. Det är kanske inte så himla viktigt för mig heller, men skulle hellre aktivt välja bort det än missa det. Resten av livet är fullt av sms och mail och whatsapp och messenger och meddelanden på insta som ska svaras på. Pitchar som ska göras, artiklar och manus och krönikor och blogginlägg som ska skrivas. Föreläsningar som ska planeras. Mammor och pappor som ska ringas till. Middag som ska lagas. Listor som ska antecknas och avverkas. Mat som ska handlas. Födelsedagar som ska firas. Allt detta samtidigt som två små personer oavbrutet pratar med och dansar för/på en. Och jag FATTAR inte hur andra föräldrar får ihop det och kan skicka sina barn till skolan med grönt hår när det är craxy hairdo day. Hur gör de det?

Jennifer Sandström · 5 years ago
Den där amerikanska skolan låter ganska extrem – men är inte nannys ganska vanligt där borta också? ;)

Peppe Öhman · 5 years ago
Ja verkligen, många många har nannys och barnvakter och det underlättar såklart massor.

MM · 5 years ago
Åh jag blir så oerhört provocerad av sånt från skolans håll! Absolut är barnen - våra unika små snöflingor - det viktigaste vi har och ABSOLUT tycker jag att skolan ska vara en kul och bitvis lekfull plats för lärande men ibland är det som att de vill skicka oss tillbaka (jag har inte ens skolbarn, hehe, utan en liten i FS och en bonus i ”nollan”) till hemmafrulivet för HUR ska en kunna jonglera det där med heltidsjobb och liv? Och lets face it, det må vara skevt men det ÄR så många fler mammor än pappor som drabbas av detta extra ansvar.

Peppe Öhman · 5 years ago
Jag är helt med dig här. Hur otroligt ojämnt fördelat det är när man kollar på vem som, igen, gör allt oavlönat ställa upp-jobb.

Annika · 5 years ago
Är det inte så att väldigt många kvinnor i USA är hemma-mammor? Det låter ju onekligen som ett heltidsjobb att hålla på med allt det där.

Peppe Öhman · 5 years ago
Precis så är det. Systemet verkar vara uppbyggt så den ena (who am I kidding -mamman) ska vara heltidshemma.

Ellen · 5 years ago
Inte utan att halvt bränna ut sig (och absolut inte "felfritt")? Nu verkar kanske den amerikanska skolan vara något mer extrem vad gäller aktiviteter än vad vi har erfarenhet av men både craizy hair day och pyamasdag förekommer här med. Och Halloween. Och utflykter med matsäck. Och idrottsdagar, tidiga hämtningar pga APT och, och, och...ja, sen alla läxor förstås. Jag tycker att det är apjobbigt och försöker trycka ner så mycket som möjligt av ansvaret på barnen (snällt, mmm?), Vill de klä ut sig etc. får de engagera sig i att komma ihåg att - gärna helgen innan - tänka igenom vad de vill ha och om allt finns hemma. Funkar inte klockrent och om det missas någon gång har jag sjukt dåligt samvete (rimligt?). Maken tar nästan precis allt när det gäller barnens aktiviteter utanför skoltid, vilket är ganska mycket med tanke på att vi har tre barn med 2-3 aktiviteter var. Därför känner jag ett extra ansvar för det här med skolan och jag tycker som sagt var att det verkligen är en betungande extrauppgift som jag inte alltid hanterar särskilt väl. Härom veckan fick jag t.ex. ett riktigt oskönt bryt när det plötsligt blev en förändring i vad äldsta dottern skulle baka till en försäljning för en klassresa. Men jag skulle vara borta kvällstid, hade störtat ut på lunchen för att köpa ingredienser till det som först var planerat och som skulle funka att baka under det lilla tidsfönster som stod till förfogande och när det då blev ändrat kunde jag helt enkelt inte hantera det. Och jag som alltid självbelåtet konstaterat att jag är så stresstålig och förmögen att anpassa mig till ändrade förhållanden. Eeeehhh...inte alltid uppenbarligen? Eller ja, jag löste situationen, men inte var jag direkt cool, calm and collected. Så, efter denna långa utgjutelse kan jag bara konstatera att det är skönt att läsa att jag inte är ensam om att tycka att det är svårt att få ihop det.

Peppe Öhman · 5 years ago
Tycker att din strategi verkar hur bra som helst. Barn är ofta mer kompetenta än vad vi tror och jag tror att de blir sjölvständiga och får bra självförtroende av att känna att de klarar av grejer själva (såklart med stöd om det behövs). Och jag fattar VERKLIGEN ditt bryt. Helt rimlig. Skulle själv ha reagerat på samma sätt.

Ellen · 5 years ago
Förresten, jag måste bara säga en sak till. I Mellan raderna för flera avsnitt sedan pratade Karin och du om lekdater och ni sa då att det naturliga ju är att den som frågar om ett annat barn vill leka är den som "står som värd". Det tycker jag också. Men jag uppfattade det som att ni samtidigt menade att det var helt faux pas att fråga om ens barn fick komma till ett annat och leka. Det tycker inte jag - jag tycker att det är helt ok. Men då får man kanske tänka lite på hur man uttrycker sig för då föreslår man ju inte en lekdate utan då ber man om hjälp. Och DET måste man ju få göra. Jag tror egentligen inte att ni tycker annorlunda, men jag ville ändå bara kommentera eftersom just den möjligheten att kunna be andra föräldrar om hjälp genom ett par timmars avlastning (givetvis vice versa också) har hjälpt oss mycket genom åren. Kom bara att tänka på detta i samband med alla krav som finns i föräldrarollen. :-)

Peppe Öhman · 5 years ago
Mycket bra poäng! Vill verkligen att folk ska kunna be om hjälp av varandra istället för att smulas sönder under alla krav.

Johanna · 5 years ago
Dela gärna med dig om du kommer på hemligheten! Det är inte mitt betalda arbetet som driver mig närmare väggen, det är allt det där andra.

Peppe Öhman · 5 years ago
Så bra sagt: det är allt utanför det man får betalt för som gör en stressad.

Jessica · 5 years ago
Jag har varit hysterisk med att komma ihåg allt barnen ska göra, ha med sig och förbereda för skolan, men jag har blivit bättre på att acceptera att ibland glömmer man saker. Mina barn går också på en skola med barn från olika sociala och kulturella familjeförhållanden. Det finns föräldrar som inte har råd, som inte bryr sig eller som inte förstår svenska, så vid alla aktiviteter finns det en grupp barn som inte är utklädda, har med sig matsäck osv, så jag tänker att om jag glömt någon gång, så är inte mina barn de enda som står där utan. Tröst för för mig i stunden, men samtidigt otroligt sorgligt. (Klyftorna ökar verkligen, som du skrev i det förra inlägget.) För övrigt är det jag, den lilla mamman, som tar allt ansvar för skolaktiviteter och läxor. Hej patriarkatet! Min man sköter visserligen alla utanför-skolan aktiviteter (samma uppdelning som någon annan här ovanför i kommentarerna), men vad gör den lilla mamman då, när resten av familjen är på aktiviteter och tränar eller dricker kaffe med andra föräldrar, jo, hon tvättar och städar förstås. Hej igen, patriarkatatet!

Peppe Öhman · 5 years ago
När jag läser din kommentar slås jag av hur många kvinnor det finns (vi är!) som är medvetna om/offer för patriarkatet, men inte har tid och ork pga av patriarkatet att krossa det. Åtminstone inte just precis nu. Kom ihåg att det är omöjligt att vara en perfekt feminist i ett patriarkat.

Linda · 5 years ago
Vi har en black board i köket, dit vi på söndagkväll skriver ner allt för den kommande veckan, lite som en kalender. Typ Måndag: Linda ridning kl 18, Lykke innegymnastik (kom ihåg handduk) och Christoffer möte kl 16. Tisdag: Juni till kompis efter dagis, Linda vinprovning kl 20 . Typ så. När man ser det varje dag är det mindre risk att glömma. Plus att jag skriver ner minsta lilla grej direkt det kommer upp även i min telefons kalender. Skulle man förlita sig enbart på sitt minna skulle vardagen inte funkka alls, inte hos oss, haha!

Peppe Öhman · 5 years ago
Det har faktiskt Pyret också slår det mig nu. Fasiken, kanske vi ska kopiera er och göra samma sak!

Peppe Öhman · 5 years ago
Så otroligt fint med matsäcken! Ska inspireras av den

Isabelle · 5 years ago
Japp jag tycker detta är superjobbigt och onödigt. Vill inte köpa saker till skolan, vill inte ha skolfest, inte maskerad, lucia, jul, halloween, sommaravslutning, friluftsdag, skolresor, aktiviteter, turnering, grannfest... Skulle gärna välja bort skolfoto och tycker födelsedagskalasen är ganska onödiga eller i alla fall att det blir alldeles för mycket (typ föredrar om det kan vara mer enkelt utan dekorationer och presenter och godis och bakverk och och och utan typ man tager vad man haver, köper lite kanelbullar och spelar fia med knuff...). Men det är nog mest att det blir liksom för mycket av allt! Jag orkar inte! Resor, jobbresor, bröllop, begravningar, högtider... Mvh lat och taskig :o) men älskar mitt barn hur mycket som helst i alla fall. Jo faktiskt! Och har bakat lussekatter i september och lagt i frysen! Ha! Men kommer antagligen skippa julpyntet för kommer inte orka med...

Peppe Öhman · 5 years ago
Jag kan skriva under allt du säger.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.