Mina bästa skrivtips

6 years ago

Jenna frågade: "Kan du inte göra någon skrivguide typ? Hur en blir säker på sitt eget skrivande, jobbar på sitt språk osv. Skulle vara roligt att få läsa?" Jag tänkte börja det här svaret, men "jag är verkligen ingen expert" men så tänkte jag: Hur skulle en random snubbe som jobbat som journalist i mer än tio år, bloggat i snart fjorton och snart skrivit åtta böcker resonera? Jaja, så här tänker jag: Det verkar som folk nuförtiden är mer intresserade av att skriva böcker än att läsa dem, men jag tror att en för att bli en bra författare måste ha läst en massa böcker. Genom att läsa böcker får man ett bra språk. Det kan också löna sig att försöka identifiera vad man gillat och inte gillat i böckerna man läst, hur de varit uppbyggda och i vilken person de varit skrivna. Jag tycker att Monika Fagerholms "skriv som ett litet djur" är väldigt inspirerande. Sen handlar det såklart om att skriva och skriva om och skriva mer. Det är viktigt att få ut historien och inte förälska sig i research eller göra varje mening till ett eget konstverk. Det brukar inte bli så bra om en är för förälskad i sina egna ord och formuleringar. Skriv på och trösta dig med att du kommer att gå tillbaka och ändra och kill darlings. Tvinga dig att avsluta åtminstone ett längre projekt. Det är där agnarna skiljs från vetet. I början är det kul att skriva, då ligger det en helt ny värld som du ska skapa framför dig. Ju längre in i texten du kommer, desto mer begränsad är världen, eller desto fler aspekter måste du ta i beaktande. Det kommer antagligen att komma riktigt tråkiga passager där du måste tvinga dig själv att skriva vidare. Du kommer att mumla writers block, men strunta i det och tvinga dig själv att få ner lite text. Om det är någon tröst tar historien ibland fart av sig själv och medan du skriver får du veta hur det kommer att gå. Writers block är för amatörer. Det svåraste med att skriva bok är att avsluta den och lämna den ifrån sig. Scenario: Du har en historia och märker sen du att någon annan skrivit ungefär samma historia. Oroa dig inte, ingen kommer att skriva historien på just ditt sätt. Skriv på bara. Bered dig också på att tycka att allt är skit och sen plötsligt få korta stunder av hybris när du utnämner dig själv till geni. Försök hålla fast hybriskänslorna, du kommer att behöva minnas dem, skitfasen dyker nämligen alltid upp igen (det är som när man ska föda barn och VET att fasen då man vet att man ska dö kommer. Det går inte att förbereda sig på den, men den går över). Oftast tycker jag att det jag skriver är uselt. När jag genom att tiden gått fått perspektiv på texten brukar det kännas lite bättre. För mig har bloggen och journalistyrket varit till hjälp, jag är van att få ur mig text och låta andra läsa den. Nu är visserligen en roman så otroligt mycket mer privat än ett reportage, jag tycker fortfarande att det är oerhört känsligt att låta någon läsa det skönlitterära jag skriver, men lite hjälp på vägen är det. Jag läste nånstans att författaren riskerar allt, medan kritikern inte riskerar någonting alls. Allt jag just skrev är både sant och falskt. Det går att göra precis tvärtom och ändå få ihop en bra text. (Jag har blivit avbruten av mina barn ca 7000 gånger medan jag skrev det här inlägget så jag hoppas ni har överseende om det finns bristande logik eller annat konstigt i det. Korrigerar så fort de små änglarna lägger sig)

Hara · 6 years ago
Hur mycket engelska texter skriver du i förhållande till svenska texter?

Peppe Öhman · 6 years ago
Ganska lite eftersom jag inte får jobba för amerikanska medier. Under året på USC skrev jag massor och bara på engelska.

Anna · 6 years ago
Så roligt att läsa varje gång du skriver om just att skriva!

Jennifer Sandström · 6 years ago
Hurra! Hade missat det här inlägget (pga sommar osv) men såg det nu genom Bloglovin. Sparar ner det till framtida behov <3

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.