Världens lyckligaste folk?
6 years ago
Igår fick jag äta middag med ett gäng amerikanska och finska damer hemma hos Finlands generalkonsul Stefan. Temat var jämställdhet, samt jämställdhet och högre utbildning. En väldigt trevlig kväll på det stora hela. En av de amerikanska professorerna frågade om vad hemligheten är till att Finland är världens lyckligaste land. FN:s lyckomätare jämför bland annat bruttonationalprodukten, socialt skyddsnät, hälsa, frihet och frånvaro av korruption.
Det är inte världens lättaste att definiera lycka, men i mångt och mycket handlar det väl på ett samhälleligt plan om förtroende för myndigheter och en känsla av att någon fångar upp en om en blir sjuk, arbetslös eller hamnar i annan knipa. I Bhutan mäter har de ett lyckoindex: Bruttonationallycka, GNH istället för bruttonationalprodukt, BNP. Myndigheterna undersöker invånarnas lycka regelbundet enligt många olika parametrar och stor vikt läggs vid att människor ska kunna leva i samklang med naturen. Däremot är Bhutan knappast en demokratisk dröm och enligt FN:s World Happiness Index kommer landet på 97:e plats
På ett personligt plan är jag en människa som har lätt för att vara lycklig. Det hjälper såklart att leva med en glad människa och på det stora hela vara en priviligerad person. Nu menar jag inte att jag går omkring med en bubblande känsla av lycka i magen hela tiden, men är mer glad än ledsen. Ni då? Är ni lyckliga? När i så fall? Och var bor ni?
Så här var jag förresten klädd igår. Kände mig väldigt snygg i rött läppstift, fejk läderbraxor, gammalt svart linne från Weekday, second hand-kavaj från Rodebjer och längst ner Blankens The DTLA.
Så här var jag förresten klädd igår. Kände mig väldigt snygg i rött läppstift, fejk läderbraxor, gammalt svart linne från Weekday, second hand-kavaj från Rodebjer och längst ner Blankens The DTLA.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Basse · 6 years ago
Jag tänker att vi i de nordiska länderna har det så otroligt bra att vi inte riktigt fattar det när vi gnäller. Dagis, sjukvård, ett samhälle som fungerar, pressfriheten, mat på bordet, tak över huvudet, betald semester, betald föräldraledighet, globalt sett världens bästa jämställdhet, ständigt ökande rättigheter och skydd för sexuella minoriteter, fungerande myndigheter, betald arbetslöshet, ett fredligt samhälle, relativt ren natur och relativt bra miljövård osv. Läste även att skillnaderna mellan länderna i toppen är så små att de i praktiken är på samma nivå. Här har vi lyxen att tänka på lycka på ett helt annat plan än i de flesta andra länder. Att sura över mörker och blöta strumpor i december är litet annat än att svälta och begrava ovaccinerade barn och sörja släktingar som regimen mördat.
Peppe Öhman · 6 years ago
Precis så är det.
Sofia · 6 years ago
Jag är lycklig. Visst är det stressigt ibland (ganska ofta) och det händer att livet känns jobbigt och drömmarna ouppnåeliga. Men i grunden är jag lycklig. Jag är så tacksam över mitt underbara barn, min fantastiska man, min fina familj och mina vänner som jag önskar att jag hade tid att träffa oftare. Jag uppskattar att vi lever ett privilegierat liv med jobb som vi gillar, tak över huvudet på den plats vi vill bo på och tillräckligt med pengar på banken för att kunna köpa det vi behöver och det mesta vi vill ha, för att kunna känna trygghet. Går bilen sönder har vi råd att laga den eller köpa en ny (ny för oss alltså), behöver någon nya skor eller en ny jacka har vi ändå råd att köpa mat (den mat vi vill ha utan att titta på prislappar) hela månaden, blir någon sjuk eller arbetslös så klarar vi oss ett tag utan problem och vi vet att vi har ett skyddsnät om det skulle skita sig helt, både från samhället men också från de människor vi har i vår närhet. Vi är friska, men om vi blir sjuka finns det sjukvård och hjälp att få. Jag tänker ofta på att inte ta allt detta för givet, att komma ihåg att jag har haft tur som är född i ett land (Sverige) och i en familj där jag har kunnat bli precis vad jag vill, vara precis den jag vill vara. Där jag bara har fått stöd och kärlek i allt jag tagit mig för. Visst har jag jobbat mig till mitt jobb, kämpat med ivf och barnlöshet, varit på gränsen av utbrändheten, men jag förstår att händerna som alltid funnits där för att fånga upp mig om jag skulle falla har gjort att jag har vågat satsa på det jag vill, gjort att jag kan leva det liv jag lever.
Peppe Öhman · 6 years ago
Fint skrivet
Lina · 6 years ago
Nej, jag är inte lycklig och det är väldigt tydligt på grund av Finland. Försökte flytta ifjol, men var ändå mentalt här hos vänner som drabbas och hos gamla vänner och familj. Så nu går jag och Finland i parterapi kan man säga. Men jag känner mig mest som en kvinna som borde ha gått vid första slaget istället för att bli medberoende. Så kanske blir det separation igen, får se. Är samtidigt mycket medveten om all lyx som skola, sjukvård o.s.v.