Utvisning av barn

3 years ago

Jag har känt en sån ångest när jag läst om flygräderna i Syrien och kriget i Jemen. Alla barn som har noll ansvar i konflikterna, men vars liv påverkas och till och med tar slut. Jag känner mig ofta maktlös och när vidrigheterna i världen blir för många väljer jag att blunda och scrolla förbi dem. Det är inte särskilt hjältemodigt av mig.
I dag hörde människ0rättskämpen Lina Teir av sig och frågade om jag kunde blogga om fallet med de sju irakiska flickorna, alla under tolv, som riskerar att bli utvisade på grund av myndigheternas sjabblande: I Finland fick familjen en asylintervju där tolken använde Google Translate. Bara en sån sak. Flickornas pappa är hotad av shiamilisen och den äldsta blev utsatt för kidnappningsförsök före de flydde. Mitt hjärta brister när jag läser att en av flickorna heter Finlandia, hon är bara två år. Tänk att familjen kommer till Finland och tror att de äntligen är säkra. De döper sin dotter efter landet som räddat dem. Och nu detta.
Så här skriver HBL:
“I många fall har asylsökande med ett visst språköra fram till intervjun hos Migri hunnit lära sig så mycket finska att de själva förstår att översättningen går fel. Ofta brister det inte bara i tolkarnas finska, utan i att de också talar andra dialekter av den asylsökandes språk, representerar andra samhällsklasser och annan livserfarenhet. Vem har till exempel kapacitet att vara tolk åt en oppositionsfilosof, en homosexuell eller en kristen från ett land där de här kategorierna ständigt har varit tvungna att leva under ytan?
Googla fram ett dussin ansikten från ett slumpmässigt valt främmande land. Det kan bli Dominikanska republiken eller Kamerun. Försök sedan bedöma vilket ansikte som kunde ha den största makten över ditt liv. För så känner en asylsökande sig inför myndighetsapparaten i Finland. Särskilt för den som har haft lite med väst att göra kan inte veta vilka uniformer, kostymer, titlar – eller kvinnor som har verklig betydelse. Vem man kan ställa frågor till, vem man kan ifrågasätta utan att riskera någonting.”
Jag försöker påminna mig om att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Att inte agera i en sån här situation är att visa samtycke.
¨Det här kan du göra: Skriv under och sprid adressen, skriv till beslutsfattare, twittra och blogga, gå med i Facebookgruppen, delta i demonstration i Lovisa på lördag klockan 14.

Mimmi · 3 years ago
Fy fan. Fyfanfyfanfyfan. Hjärtat går i tusen bitar och precis som du vänder jag ibland, ganska ofta, i vanmakt bort blicken. Jag bor i Sverige men ska iaf försöka skriva under listan. Får så ofta panik på känslan av att inget kunna göra, nån slant då och då och en stående peng till Läkarmissionen känns så..futtigt. Är futtigt. Fan alltså.

Peppe Öhman · 3 years ago
tack för att du skriver under. det värsta är att en blir avtrubbad eller att det här sättet att behandla andra människor (BARN!) normaliseras.

Ennet · 3 years ago
Tycker det är jättebra att du lyfter upp detta fall i din blogg som ändå når många läsare! Det är att nyttja sin plattform och bidra till att belysa den fruktansvärda asylpolitik som Finland nu bedriver. Bra!

Peppe Öhman · 3 years ago
tack! det är det minsta jag kan göra. tror att våra barn kommer att skämmas över oss när de ser tillbaka på den här tiden om vi inte gör något.

AlandsPetra · 3 years ago
Tack att du lyfter! Lyssnade just på Aktuellt 17 å man blir helt utom sig över hur illa Finland behandlar sina medmänniskor!

Peppe Öhman · 3 years ago
ja fy. Lina och jag pratade om hur viktigt det är att inte ta till sig retoriken där de som kämpar för mänskliga rättigheter är "naiva och inte förstår verkligheten". ett människoliv måste alltid gå före ekonomi och politik.

Lina · 3 years ago
Ja tusen tack för att du lyfter. Det är så otroligt viktigt att det inte tigs bort. Nu har närmare 8000 människor skrivit på listan på bara några dagar. Jag hoppas att det tyder på att folk har fått nog.

Peppe Öhman · 3 years ago
bra jobbat! 8000 är ju enormt många. tillsammans är vi starka!

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis. Skriver, rider, springer, äter och har sig.