Vardagen med knäckebröd och jordnötssmör

Liljan · 6 years ago
Diskuterade dett med att klä ut sej precis med en kompis. Hon hade låtit sin sån klä ut sej till indian - vilket jag ifrågasatte. Hon lyfte fram att dom ju inte ser indianer som något negativt, utan ett sätt att lära honom om dem. (Det här sa jag inte, men lära vadå? Vad vet hon om indianer? Att dom spelat panflöjt och säger auauauauau och klappr med handen mot munnen?). Försökte lyfta fram det som att det inte är hon som har tolkningsföreträde i om nån blir kränkt eller inte, utan att de som verkligen är indianer (får man säga så på svenska ännu - blir själv osäker) har sagt ifrån att det inte är okej, och då är det inte det. Också om hon har svårt att förstå orsaken. ”Men jag har en vän som är mörkhyad som tycker det är okej att säga neger”. Ahh! 1. Vad har mörkhyade med det här att göra? Vi snackar indianer. Kan vi ens försöka vara lite nyanserade och säga det finns mer än vit vs alla andra? Och 2. Det här är mitt hatargument! En individ säger A. Det betyder inte att det är en sanning eller ett motbevis. Pff. Nu kanske jag bara rantar på lite lagom osammanhänganden, men som antropolog och mamma till mörkhyad så blir jag galen på hur människor inte tänker längre än deras näsa är lång. Det är inte så svårt och det är inget bort från din livskvalitet...

Cruella · 6 years ago
Jag var en mycket snygg mörksminkad ZIGENERSKA på en maskis när jag var tio. Det var tider, det. Konstigt nog gick det utmärkt trots att jag var helt inne på folkgruppens elände och alla orättvisor i och med att jag läst Katitzi. Det levde ändå kvar romantiska Singoallaföreställningar och jag tyckte den där populariserade bilden med mörka lockar och svepande kjolar var så vacker. Håhåjaja.