Dåligt och bra föräldraskap i olika kulturer

8 years ago

Låg och väntade på att resten av familjen skulle vakna och snubblade över en text på KIT om vad föräldrar som haft småbarn i andra kulturer än Sverige upplevde som för- och nackdelarna. Alla var överens om att den svenska tryggheten var svåröverträffad, men att det också finns en likriktning och ängslighet som ibland kunde ta irriterande dimensioner. Är det verkligen så farligt om barnet är vaket efter halv åtta på kvällen, äter glass en tisdag eller babyn bärs omkring i en babybjörn? Jag måste erkänna att jag mös medan jag läste texten, som förälder gillar man ju att bli bekräftad. Magnus och jag har aldrig varit så noga med regler. Alltså nog regler kring att man ska säga tack, förlåt och alltid vara snäll mot andra människor och djur. Men vi har slarvat med mat- och sovtider. Jag ammande aldrig. Vi har släpat runt Babyvidar i ohygieniska flygplan och låtit honom tugga på smutsiga hotellnycklar (inte vår stoltaste stund som föräldrar när nån ur hotellpersonalen påpekade att det nog inte var så bra). Vi har aldrig begränsat skärmtid och under sin livstid har ungen antagligen somnat på hundra olika restauranger (en uppe i Eiffeltornet när han bara var några måander gammal) för att vi tycker det är mysigare att sitta uppe och prata än att gå hem och lägga barn. När jag läste KIT-texten kände jag en kombination av äcklig självgodhet och revolution. Kolla så frigjorda och världsvana vi är som föräldrar! Och det har ju gått bra, Vidar är en välartad person. Men det är antagligen lika mycket tur som skicklighet. Att gömma sig bakom dåligt föräldraskap genom att peka på valda delar ur andra kulturers barnuppfostran är inte speciellt snyggt. Och vi har säkert gjort oss skyldiga till det. Till vårt försvar försöker vi resonera själva först, sen fundera på allmänna rekommendationer och till slut fatta det beslut vi tycker verkar bäst. Inbillar mig att de allmänna rekommendationerna är till för att fånga upp så många som möjligt och liksom mer ge riktlinjer och just rekommendationer än absoluta sanningar. Speciellt med tanke på att dessa absoluta sanningar kring vad som är bäst för barnen tenderar förändras varje decennium. Annat jag funderat på: Herregud så mörk säsong fem av Sons of Anarchy är.

Anonym · 8 years ago
De flesta föräldrar försöker göra det de tycker är bra för sina barn, eller i alla fall se till så att barnen inte lider. Själv fastnade jag i rekommendationsträsket då jag blev förälder och kan bara gratulera att ni inte gjort det! Jag har så småningom lärt mig att slappna av (socialen tar inte min baby för att jag inte får i den minst en halvliter mjölk eller barnet får somna någon annanstans än hemma). Men för min del, som relativt ung mamma utan ett bra stödnätverk var rekommendationerna i ett kritiskt läge i mitt liv direkt skadliga.

Peppe Öhman · 8 years ago
Tror faktiskt att det hjälpte lite att vi var så gamla och trotsiga när vi blev föräldrar.

Backstageimammalivet · 8 years ago
Läste också den artikeln och den gav mig lite dubbla känslor. Mycket press på svenska mammor, om att passa in i normen. Mitt barn lever ju lite två olika liv, i Spanien mer spanskt liv då han får vara uppe till sent, sitter med på restaurang till natten, somnade i vagnen etc. Men. Om man nu har tider att passa, jobb, förskola etc så är det ju lite svårare att inte ha rutiner. Rutinerna hjälper i alla fall mig. Sen tycker jag absolut att regler kan brytas ibland, som glass en tisdag eller godis en torsdag men är faktiskt glad för förskolans sockerfria regler, för då slipper jag ha den skulden/dåliga samvetet på mig också, vet att barnet får bra hälsosam mat och jag får vara den som bjussar på, om jag vill... Sovtider, min sov knappt alls under sina första 2 år så noll rutiner trots försök men det gick inte att ha med honom på restaurang, han tyckte om tyst, lugn och ro men nu går han själv och lägger sig när han är trött, vilket brukar vara runt 20-21. Tror faktiskt de flesta har hårdare regler utåt "via sociala medier" än i verkligheten, för det säljs ju otroliga mängder godis, glass, chips, läsk etc i Sverige. Jo, att bilden av föräldraskap i Sverige lätt färgas av vad svenska föräldrar vill visa upp...

Peppe Öhman · 8 years ago
Håller med. Tror också att Norden hör till den bästa platsen att undvika socker. Här i USA är det vardag att barnen får choklad och smågodis förpackat med texten kalcium och gjort på riktig frukt.

Monika · 8 years ago
Sitter med en artikel för ett skolarbete bredvid mig som handlar lite om det här. Man kollade på föräldrar i USA och i Japan, och i väst är det ju så himla viktigt att ett barn snabbt blir en egen liten individ som klarar sig självt, så när en mamma är alldeles för involverad i sitt barn så det blir svårt att skilja på gränserna så tycker vi här att det nästan är patologiskt, medan det i Japan anses vara god anpassning att en mamma helt uppgår i att vara mamma och barnen mycket längre är beroende. För att vara beroende av någon annan och att kunna be om hjälp sedan ses ju som nåt naturligt och välfungerande i mer kollektivistiska samhällen medans det inte alls anses fungerande hos västerlänningar. Olikheter överlag handlar många gånger om kontext, och att vissa beteende passar bättre på vissa ställen, eller iaf har nån slags funktion, hur konstig den än verkar.

Peppe Öhman · 8 years ago
Så intressant med dessa kulturella skillnader! Och hur vi (okej: jag) automatiskt först utgår från att ens egen kultur är den smartaste. Tack för förklaring och lång kommentar.

Carina · 8 years ago
Här i Spanien är det många som väljer att inte amma, eller bara ammar några månader. Den korta mammaledigheten är säkert en orsak, men man blir inte pressad att amma, som det verkar vara i Finland. Visst är modersmjölk det bästa för bebisen, men man kan inte bestämma vad andra ska eller inte ska göra med sin kropp och sitt barn. Här går alla ut och äter och tar barnen med sig, de somnar sen i vagnen och det är hur normalt som helst.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.