Fick ett så fint meddelande från en av er läsare på Instagram. En nybliven mamma som funderar kring framtida möjligheter, gällande arbete och potentiella karriärval. Hur får man egentligen jobb inom mode och design? Och vilken väg har jag gått för att nå dit jag är idag.
Egentligen är svaret ganska enkelt. Jag kan berätta det i tre simpla rader. Men jag kan väl måla upp det med lite mer känslor och krusidull. För såklart var resan dit tuff och kantat av nattsvarta oceaner av osäkerhet. Så som alla kreativa yrken kan jag gissa.
Häng med här så ska jag försöka berätta om min historia!
Men ska vi komma till saken, hur blir man en modedesigner egentligen? Finns säkert flera olika sätt. Men en bra sak som känns som ett måste, om man vill ha jobb för ett kommersiellt företag det vill säga. Är att söka sig in till en utbildning!
Själv började jag min designresa som nyinflyttad yngling. Flyttade till Stockholm från Luleå och sökte mig in till Tillskärarakademin, för att lära mig grunderna inom sömnad och mönsterkonstruktion. En tuff utbildning tyckte den då 21 åriga Frida. Med blod svett och tårar kämpade jag mig ändå igenom dessa två plågsamma terminer. Allt för att sedan kunna söka mig vidare till den, enligt mig, riktig modeskola. Minns krissamtalet med min lärare, när jag inte riktigt visste om jag skulle lyckas ro ihop den där halva kavajen innan betygen skulle delas ut. Ja, man syr alltså halva plagg om det är någon som undrar.
Nog om det, låt oss fortsätta med min lilla historia…
Jag klarade mig alltså med nöd och näppe igenom hela det året på Tillskärarakademin, och sökte mig så vidare till Beckmans mode och designutbildning. Mitt i ett kokande Östermalm. Nybrogatan upp och ner… ett ständigt myller av folk. Wow tyckte såklart den unga unga jag! Och där någonstans längst ner på gatan låg så Beckmans gamla skolbyggnad. Precis innan Dramatens pampiga entre. Inklämd mellan restauranger och vanliga bostadshus. En sliten och nergången gammal huslänga. Men mina ögon glittrade som guld. Kunde det bli bättre!! Jag bestämde mig för att det är nu allting ska till att börja. Ensam och energisk kastade jag mig ut i det nya livet.
Men om jag ska vara ärlig så blev ingenting från dessa tre år riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade ganska svårt att hitta riktiga vänner och jag fick kämpa på som bara den. Minns hur jag i vissa perioder inte ens såg någon mening med att åka hem om kvällen. Jag arbetade mig genom nätterna där i sömnadssalen. Och sov på en skabbig skumgummimadrass just precis under mitt arbetsbord. Men en bit toile-vävstyg som täcke. Alltså det är sant! Jag ljuger inte nu.
Okej det var ju meningen att jag skulle inspirera med denna textrad haha… Det kanske jag inte gjorde alls nu eller!? Men jag kan ju tillägga att detta faktiskt nästan är 20 år sedan nu. Saker hade säkerligen utspelats på ett helt annat sätt om jag börjat på skolan idag. Hade säkert räckt med några år till på nacken av mognad. Jag var ju trots allt yngst i min klass. Klassens baby det var jag!
Designer för &otherstories. Skriver om mode och stil, i miljö av ett hem med familj.
Instagram: frida_billegren
Andrea · 3 years ago
Vad spännande! Fint att du är öppen med att det varit tufft ibland.