Alla min tankar om pms

1 year ago

Jag minns när jag fick min första mens. Jag var 11 år och var på vårt landställe uppe i Dalarna. Jag minns de små stänken av rosa i trosorna och hur jag ropade på mamma som i sin tur bad min 4 år äldre kusin att gå och titta vad Emily ville. Föga generad bad jag honom hämta mamma då att dela denna stora händelse med min 15 åriga kusin inte kändes så lockande.

Jag var stolt när jag fick min mens. Glad liksom. Jag kände mig stor, viktig och speciell med mina apoteksköpta trosskydd och trosor i beiget siden med snobben på. Självklart visste jag inte då vad jag vet nu om hormoner, PMS, ojämn cykel och blödningar från helvetet. Men det kanske hade varit fint om jag iaf hade hört talas om det. Om jag visste att det faktiskt fanns ett ord som förklarar de där känslorna som är så svåra att reda i och förstå var de kommer ifrån.

Det är svårt att säga exakt när min PMS blev påtaglig. När jag tänker tillbaka så minns jag att jag redan i tonåren och som ung vuxen hade problem med svåra humörsvängningar i kombination med grov mensvärk och stora blödningar under mensperioden. Jag testade olika typer av preventivmedel som sas skulle hjälpa men de har aldrig bitit på varken humör, mens eller mina ägg. Två av mina tre barn har nämligen blivit till trots skydd vilket gjort att jag helt hoppat det de senaste sju åren.

När jag var yngre kopplade jag helt enkelt inte mina humörsvängningar till min cykel. Jag menar vilken tonåring med känslorna utanpå kroppen i största allmänhet har den analysförmågan? Inte jag iaf. Jag tror att det var efter Vinnie, mitt tredje barn, som insikten började komma och att de då även förvärrades. Ena dagen var livslusten och glädjen på toppen till att plötsligt slås över i totalt mörker, inget kändes bra och meningen med livet – VAD BETYDER DE ENS!?

Jag började se ett mönster av svullna händer och fötter, den vandrande värken i kropp och leder i kombination med de nattsvarta humöret. Jag började logga de jag kände och upplevde i telefonen och nu efter ett par år (well jag har adhd så de där anteckningarna kan vara något knapphändiga i perioder) så ser jag mönstret.

ca 7 dagar innan min mobil plingar till och påminner om förväntad mens så känner jag det redan i kroppen. Ibland är det mina vader eller händer som sväller och börjar sticka, ibland är det en känsla av allmän sjukdom i kroppen. Vissa månader är det humöret som börjat dala och jag blir påmind om varför, den här månaden igen. Samma visa varenda JÄVLA månad. När min mens väl kommer efter några vidriga dagar av pendlande humör och allt där till så börjar det med stänkblödningar och rosafärgade flytningar i säker 3-4 dagar som sedan går vidare till 3-4 dagar av ett niagarafall som sedan mynnar ut i 2-3 dagar av rosa igen. Toppat med rubbningar både psykiskt och fysiskt såklart. Låt oss se, då har jag alltså ett luftrum på en sisådär 14 dagar (om det vill sig väl) med stabilare hormoner och en kropp som känns frisk. Det är helt sinnesjukt att den här karusellen gör att jag mår övervägande dåligt HÄLFTEN av tiden, varje månad…

Alla min tankar om PMS

Exakt just nu. Dagen då mensen bör komma.

Alla min tankar om PMS

Jag har tagit upp ämnet PMS ett par gånger på instagram och blir alltid överväldigad av alla era erfarenheter och reflektioner. Vi är så otroligt många som mår skit under tiden före mens men även under själva mensen. En del har fått hjälp av naturläkemedel medans andra har hjälpts av att förändra kosten och utesluta snabba kolhydrater och socker. En hel del medicineras. Det finns inget rätt och fel här, inget som är universalt och fungerar för alla. Jag äter tex minimalt av snabba kolhydrater och socker men jag kan inte se att de påverkat den hormonella karusellen nämnvärt.

Under perioden av nattsvart, ledsamhet och känslan av att bara vilja kasta in handduken och dra så har jag svårt att ta tag i mitt mående. Jag tänker att jag ska göra det SEN även om jag nu kopplar det till PMS. När “sen” kommer är jag ur karusellen och mår bra i kropp och knopp och har nästan förträngt hur jag mådde bara några dagar tidigare och tar inte heller då tag i det, nu mår jag ju bra! Sen är vi plötsligt där igen med fritt fall, oförklarliga smärtor och gråten i halsen.

Nu har jag iaf bestämt mig, jag ska testa att medicinera. När min adhdutredning blev klar förra året var det dags att prata medicinering och jag nämnde då mina hormonella problem för läkaren. Jag fick utskrivet Ecitalopram 5mg som är ett antideppresivt läkemedel som kan användas på olika vis och i olika grad beroende på problematik. Jag testade att ta det några dagar innan jag började med min adhdmedicin men det blev svårt att säga vad som var hönan och ägget när adhd medicinen skulle ställas in så jag slutade. Igår började jag iaf och jag är spänd på att se hur det fungerar då jag vet att många har bra erfarenhet och säger att den gett dom livet tillbaka på många vis. För några fungerar den inte alls. Det återstår att se vilken av kategorierna jag tillhör. Ecitalopram är ett läkemedel som trappas upp långsamt för att minimera biverkningarna så jag ska gå upp till 10mg om ett par veckor.

Viktigt är att du som upplever problem med PMS eller PMSD söker hjälp! Det finns så mycket hjälp att få och vi är otroligt många med samma typ av känslor och rubbningar. Det känns ändå lite tryggt på något vis, att en inte är ensam i karusellen <3

josefin · 1 year ago
Lycka till! Äter ecitalopram sen 1,5 tillbaka och jag har nästan fått ett nytt liv. Hoppas det hjälper lika bra för dig. Började med full dos direkt och äter bara vid behov, under ägglossning och innan mens. Ibland glömmer jag bort och då ramlar jag handlöst ner i den svarta gropen.

Emily Slotte · 1 year ago
Tack snälla för pepp <3 Och vad härligt att den hjälpt för dig!

Emily Slotte

Emily Slotte

Emily Slotte

[email protected]

instagram emilyslotte