The Way We Play

En kväll i syrenernas tid…

10 months ago

Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Han kysste din kind…

Vem fan det var som kysste min kind kan jag faktiskt inte svara på med tanke på att Johan är bortrest, men nu är jag förkyld alla fall. Inte jättefarligt, ändå ganska okej. Ganska skönt att vara lite sådär småsjuk, bara lite lagom.

Så pass sjuk att jag kan utan det minsta dåliga samvete glida omkring med ett par tajts och en Titanic t-shirt i storlek XL med Leo och Kate tryckt på bröstet, som de måste ha råkat skickat med av misstag när jag beställde från H&M (hehe, Elin: 1 – H&M: 0)

Men ni som läser min blogg regelbundet kanske tänker nu att det inte låter så annorlunda mot vad jag brukar glida omkring i en helt vanlig dag när jag hämtar barn och har mig. Och det har ni ju helt rätt i, så det kanske var ett dåligt exempel.

Men så här då; jag mår så pass bra att jag kan åka in till stan och äta lunch med Malin men så pass sjuk att jag måste köra hembeställning på Thaimat plus en Coca-Cola till middag? Förstår ni då hur pass sjuk jag är. Fast vänta… nu sitter Johan i London och läser det här och skakar på huvudet och säger; Vad menar hon, hon kör ju alltid hämtmat?

Men om jag förklarar det så här; att jag är så pass lagom sjuk att jag ställer in träningen, men tänker inte banga att gå ut och dricka vin i kväll.

Jaja, så det är väl som vanligt här då egentligen. Det var det om det.

En kväll i syrenernas tid…

Yay its’ Friday. Välj dina strider osv… Hon har ju i alla fall strumpor.

Ja, men så att Johan är alltså då i London. Nu är det dag 13 av 14. Slutklämmen på det här HBO-skiten han håller på med. Nä, de är ingen skit, det var bittert sagt av mig. Jag har faktiskt sett avsnitt 1 och 2 och det är riktigt bra. Och det säger jag inte bara för att jag har legat med regissören 4 gånger, utan för att jag faktiskt tycker det. Och det är ju en jäkla tur att jag tyckte att det var bra, med tanke på att jag spenderade typ 5 månader av mitt liv i Litauen. Födde ju för guds skull barn där, russian style. 

Det har ändå gått bra att vara själv den här gången. Eller det tyckte jag i alla fall den första veckan. Den här veckan har känts lite mer; måndag, tiiisdag, oooonnssdaag, tooooorssssdaaaag, frrrrrrrreeeeeeeedaaaaaaaaag.  

Och det är inte det att det bara är jobbigt att vara en ensam förälder med 4 barn, även fast jag svor ganska mycket när det skulle göras 57 st små Alla Hjärtans Dag-presenter till Jack, Harriets och Max klasskamrater. 57. Femma. Sjua. Och jag var mentalt på mitt happy place när Harriet envisades med att skriva sitt och alla barnens namn själv, på alla kort. För att sen ändå känna mig som världens sämsta förälder när de andra föräldrarna även hade gjort presenter till lärarna.

Men det är också jobbigt att vara själv med allt huvudansvar. Typ att vi hade besök från försäkringsbolaget som skulle kontrollera en läcka vi haft i källaren, och jag står där och är typ rädd att få något slags tourettes och säga något något fel datum eller fel material på golvet så han tror att jag ljuger.

Eller elektrikern som kom och skulle fixa fläkten i köket där jag trodde att det var något elfel, men så var det tydligen bara lamporna som behövdes bytas. Fick lite dåligt samvete att han hade tagit sig hit, så bad honom i panik byta en glödlampa i hallen. Var på han suckandes säger; yeah, that is why I became an electrician.  

En kväll i syrenernas tid…

Jag och Malin körde ju en liten fashion shoot för vår vodcast. Har ligger jag oh försöker puta med rumpan.

En kväll i syrenernas tid…

Jack såg bilden och frågade varför jag gick mot röd gubbe?!

En kväll i syrenernas tid…

Känner nästan att jag får revansch mot den där konstiga mannen som stoppade mig på gatan och sa att jag borde bli modell när jag var 17. Som började typ förfölja mig. Ringde hem till mina föräldrar på kvällarna och sen till mina grannar  när jag inte svarade i mobilen. Var livrädd och kunde bara andas ut kl 21.00 när porten i huset hade låsts en långtid efter. Åh, män.

Så sånt är lite jobbigt. Men mest såklart saker som att lägga 4 barn samtidigt. Vill ni veta hur man gör? Alltså förutom hota, muta och grina? Eller det är nog kanske inte så mycket mer än det i för sig, men jag tycker faktiskt att jag har fått in någon slags rutin som funkar just nu. Peppar peppar.

Jo, men jag brukar lägga Jack och Harriet i deras sängar i sitt rum. Sen har vi som en walk through closet till mitt sovrum där jag sover med Max och Bruno i sängen. Jag säger till de stora att så fort Max och Bruno har somnat så kommer jag in och läser för er, men ni måste vara tysta så att de somnar fort. Sen ligger jag där och bökar lite med Max som ska sova på min arm med sina ben emellan mina ben med alla sina saker med sig, samtidigt som jag ammar Bruno till sömns. Ofta har jag fått skrika flera gånger in till Jack och Harriet att ju mer de pratar och busar desto längre tid kommer det ta innan jag kommer och läser.

Tror inte att de fattar det konceptet dock men ibland funkar det. Men då ligger jag där inne i sängen och väntar och väntar, och skrollar Instagram under täcket. Och 50% av tiden har Jack och Harriet somnat av sig själva. Kanske inte är jättesnällt att lura dem till sömns, men det är så jag måste göra när jag är ensam. Sen lirkar jag ut tutten ur munnen på Bruno och känner mig lite fri, i cirka 28 minuter innan han vaknar igen.

 

En kväll i syrenernas tid…

Tandpetare? 

Annars händer det inte så mycket här hemma, förutom att jag och Malin jobbar på med vår Vodcast. Nu känns det som vi börjar hitta formatet. Kul, men om sagt sjukt mycket mer jobb än vad man kanske kan tro. Avsnitt 4 finns här.

 

7 Replies to “En kväll i syrenernas tid…”

  1. Eva says:

    Wow! 4 ungar själv i 2 veckor *bugning* Jag som kände sööööndaaaag måååndaaag tiiiisdaaaag när jag var själv med min 6-åring o 7-månaders den här veckan OCH hade farmor och mormor på kö utanför som ville passa. Heja dig!!

  2. Lisa says:

    Älskar krönikedelarna i vodcasten!

  3. Saman says:

    Underbart mysigt och roligt inlägg❤

  4. Cecilia says:

    Älskar älskar älskar vodcasten!!! Och din blogg såklart, blir alltid så glad när det dyker upp ett nytt inlägg!

  5. Hannah says:

    Du är mitt spirit animal.

  6. Nina says:

    Grymt allting, vad kommer dina jeans ifrån?
    Tack
    / Nina

  7. Johanna says:

    Tack♡

Leave a Reply to Cecilia Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Elin Renck

Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 5, Harriet 4, Max 2, och nyfödda Bruno.