To cool for school?

6 years ago

Nu börjar vardagen verkligen rulla på här och jag tycker att vi har kommit till ro ganska bra. Sådana här saker som att jag vet vilken låda stekspaden ligger i och vad Crèam Fraiche heter på litauiska. Kanske låter banalt men många bäckar små ni vet, blir en ganska störig flod. Något som jag inte är van vid är att här i huset är det så tyst. Hemma i New York, även fast vi bor i hus i Brooklyn och inte mitt inne på Manhattan, så är det alltid ljud. Hela tiden. Bilar som paniktutar på gatan av någon oklar anledning, byggjobb, brandbilar eller bara högljudda människor som pratskriker på gatan. Jag kanske är känslig men det blir en omedveten stresshöjning. Här hör jag på riktigt fåglar som kvittrar utanför fönstret, fast vi är mitt i Gamla Stan. Och jag känner mig så lugn. Som när man vaknar upp efter vilan på yogan, eller när man har råkat ta en lite för stark värktablett som man hade kvar från att man drog ut visdomstanden. Kan nån relatera till känslan?

 

To cool for school?

Här ligger jag i vårt provisoriska tysta hem. 

I alla fall. Jag tror jag skulle behöva lite råd av er om möjligt. Ni är ju kloka och snälla <3. Men det handlar om barn och skola, och jag vet inte, kanske är jag en curlingmorsa nu som bara borde ta en värktablett och chilla lite. Och det här kanske blir lite långt och tradigt så läs bara om ni pallar. Men Jack och Harriet har ju börjat en amerikansk internationell skola som känts bra. Det är både barn som kommer från andra länder och barn här från Vilnius, och allt sker på engelska. Känns som vi hade väldigt tur att det fanns en sån skola här. Harpan går i preschool 3, alltså för 3-4 åringar och hon passar in som handen i vanten.

Men med Jack så pratades det redan innan vi kom hit att de ville att han skulle börja Kindergarden och inte Pre-K som han går i hemma i New York. Det mumlades lite om att det var för att det var fullt i Pre-K, men att de eventuellt skulle gå att klämma in honom ändå, beskeden var lite luddiga och otydliga. Men det kändes som om de ville ha honom i Kindergarden, alltså en klass högre än det han gick i New York. Jag vill att han ska fortsätta gå i samma årskurs som han har gått i tidigare och inte hoppa upp en klass. Och första dagen vi kom dit så fick Jack träffa rektorn och göra ett litet “test”. Och han är jäkligt smart om jag får säga det själv, han kan läsa på svenska och engelska, stava lite och räkna och ha sig, så rektorn bestämde att han skulle gå i Kindergarden istället.

Men där går det barn som fyllt och ska fylla 6 nu, och till och med några som ska fylla 7. Och Jack fyllde 5 för några dagar sedan. Rektorn pushar och säger att han passar in för att han just kan läsa lite, men vi anser att det inte bara handlar om det. Utan att det finns massa andra aspekter att ta hänsyn till, som social- och psykologiskmognad. Jag vill inte att det ska bli en extra uppförsbacke för honom att först flytta till ett nytt land med allt vad det innebär för en liten 5-åring, sen börja ny skola och plus då börja i en klass där alla är äldre och ligger lite före.

To cool for school?

Och här ligger hon med torkat snor runt näsan och lite för långa naglar.

Och inte för att vara en kycklingmamma men jag tycker att klimatet i den klassen var lite hård, det var liksom ganska grabbigt. Och när jag hämtade honom så var det några killar och Jack som hade någon slags karate/brottar-lek som var alldeles för hårdhänt. Har inte sett Jack i nån sån situation förr. Och jag fattar att allt sånt där troligtvis kommer komma ändå, men det får gärna vänta ett år. Alltså han ska ju börja i Kindergarden i höst, men då med jämngamla kompisar och då kommer han ju få lite mer “riktig” skola som Kindergarden just är, men just nu vill jag bara att han ska få leka lite mer. Eller håller vi tillbaka honom?

Just det! Höll på glömma den stora grejen också, pengar! Det kostar ju att gå i den här skolan och i Kindergarden är det mer än dubbelt så dyrt att gå än i Pre-K. Och det är en amerikansk skola, och är det något jag verkligen börjar lära mig om amerikanskmentalitet så är det att cash rule everything around me för att vara lite cool och citera Wu-tang Clan. Samtidigt går jag omkring i min bubbla och tänker att människor faktiskt vill andra människor deras bästa, speciellt när det gäller barn. Men vi kanske har bott i USA för länge, för direkt när vi såg priserna så börjar vi fundera på om han verkligen ligger före sin ålder eller om de bara vill casha in? Och jag skrev ett mail till skolan och förklarade hur vi kände och fick ett ganska drygt svar tillbaka att Jack skulle få prova att gå i den yngre klassen i några dagar men att rektorn har det slutgiltiga ordet.

Och vad säger Jack om allt då? Jag försöker ju inte lägga min oro eller värderingar hos honom utan försöker liksom lirka och dra ut ur honom vad han känner. Men när vi kom till Pre-K i morse så säger han att han hellre vill gå upp till Kindergarden istället. Jag andades och räknade till 10. Då hade han ju bara varit i den yngre klassen en dag, och jag tänker att han fortfarande känner sig ny och lite blyg? Så om han fortsätter prova Pre-K ett par dagar och sen säger fortfarande att han vill upp till Kindergarden, hur mycket ska vi lyssna på det? Låter kanske lite grymt att fråga så, men jag anser ju att vi vet bäst var han hör hemma, vad magkänslan säger och att vi har vetskapen om att i september så kommer han ju få gå Kindergarden ändå. Låt honom leka nu liksom.

To cool for school?

Bild har inget med text att göra. Men gravidmage i vecka 22. 

Nu kanske ni sitter som ett frågetecken och undrar vad problemet är? Skapar jag ett problem som inte finns? Men jag vet att jag är neurotisk och är så rädd att sabba hans glada, nyfikna, öppna personlighet med att gör att felaktigt val. Alltså antingen att låta honom gå i en klass där det finns äldre barn som ligger före på alla plan med hårdare klimat, men där han kanske får lite mer utmaning. Eller att låta honom gå i den yngre/jämngamla klassen och köra lite mer lek, med risk om att han typ blir uttråkad för att han faktiskt behöver mer stimulans? Puh…

Nu förstår jag verkligen uttrycket “små barn små problem, stora barn stora problem.” Och svårare och mer utmanande kommer det ju bli.

 

Over and out.

 

e.renck

K · 6 years ago
kära Elin, efter dina beskrivande ord så känns det som om jag nästan är i dina kläder. Jag förstår dig men....let it go. Låt Jack börja Kindergarden. Ja, det blir så mkt nya utmaningar för honom, så mkt nytt att hantera. Men tänk vad det ger honom på sikt! Du sätter ribban nu. Hemma har han dig att få ord på alla nya känslor, prata om allt som händer. Våga lita på Jack, våga lita på dig. love, mother of four.

Åsa · 6 years ago
Jag säger precis tvärtom. Låt honom vara barn så länge han vill (typ) och testa pre-K ett par dagar. Han kommer att få plugga så mycket ändå åren som kommer. Inte vet jag, men jag tänker att det är viktigast att han trivs just nu.

Erika · 6 years ago
Oj svårt! Förstår dilemmat mkt väl då vi brottats med samma fråga men vid hemflyttning till Sverige istället, så lite tvärtom, i vårt fall var det förväntat att det var förskolan och inte skolan som gällde. Det funkar jättebra nu och jag troooor det blev rätt, def tillräckligt bra iaf... i såna här hopplösa beslut försöker jag zooma ut och se det hela utifrån och vad den snabba logiska lösningen verkar vara, typ är han en liten blygis som gillar att leka lite lugnare/barnsligare, gillar att pyssla för sig själv - välj den lägre klassen, är han lite äventyrligare, blir lätt uttråkad, tar för sig i en grupp - välj den högre klassen. Håll sen kvar den snabba slutsatsen och sug på den ett tag, verkar det stämma? Håller med om att det är viktigare att fokusera på social/mognadsnivå, teoretiska kunskaper är ju bra men inte så avgörande i den åldern, viktigare att känna sig hemma. Kanske hälsa på hos de olika pedagogerna och se hur stämningen är? Var krånglig. Slutligen ett råd utifrån allra högsta grad av egen erfarenhet ;) oavsett vad ni väljer så ge det sen tid och sitt ner i båten, få inte panik och tänk att ni valde FEL när det strular och tårarna rinner, som det kommer göra när det är något nytt. Det kommer bli braaa till slut :) Kram å lycka till

hannah · 6 years ago
känner igen mig i tankarna och känslorna, trots att jag bara har en liten tvååring. jag tänker magkanslan. den ska man gå på. Du på Din. jag tänker också att barn ska bli stora så fort nu. ett helt samhälle som trycker på åt det hållet och ett helt liv sedan att vara 'vuxen' och prestera och klara av och vara duktig. puh, minst sagt. lekens betydelse {før barns kunskap och inlärande no less} är ju känd sedan vita-skägg-antiken. ändå nåt', tänker jag. .. håller med åsa också .. om att Just Nu är viktigast. en hel så kallad just vuxen värld mår ju dåligt før att vi aldrig kan vara just där. bara mina två cents. hoppas det blir bra..!

Mapi · 6 years ago
Ibland blir ju barn med många småsyskon behandlade som litet yngre än vad de egentligen är. Kanske bra för honom att vara "stor"?

Mickan · 6 years ago
Jag tycker han ska få vara liten ett tag till, särskilt i en helt ny miljö. Och jag håller inte med Mapi här, snarare behandlar man ju barn som lite äldre när de helt plötsligt har yngre syskon... Jag har två barn, två och ett halvt och tio månader, och jag vill att det ska gå i lugn och lagom takt. Pre-K först säger jag. Kram!

Emma · 6 years ago
Gah! Så svårt! Fattar ert dilemma. Vi har en treåring som ska byta förskola och han är precis i skarven (alltså på dagen) mellan årskull 2014 och 2015 och å ena sidan är han lång och tas som äldre, å andra sidan är han fortfarande så liten i många saker. Håller med om magkänslan, lita på den. Jag tänker så här, att få leka lite längre och slippa bli utmanad eller tvingas till äldre lek än vad man är - är klart spännande/lockande för barn men är det så bra? Av de två valen tror jag det enda man som förälder kommer ångra är om man sätter sitt barn i en miljö han/hon kan få prestationsångest i. Även om han må vara understimulerad i den lägre klassen så är det ju den han skulle gått kvar i om ni var i NY. Och den andra klassen kommer ju tids nog också, varför stressa med den redan nu. Låt honom utforska nytt land, nya kompisar och nya situationer utifrån en femårings perspektiv. Krav på prestationer ska han leva med så småningom och hela livet ut ändå. Med ovan sagt, så är det min tanke efter att ha läst ditt inlägg. Du/ni känner era barn bäst och vet vad de mår bra av. Lita på ert beslut! Tack för världens bästa blogg. Älskar att läsa den! Kram E

Lotta · 6 years ago
Du vet, lita på din magkänsla för du är hans mamma, låt honom vara den åldern han är. För det är så ni känner som mest rätt

Selenae an · 6 years ago
Jag tycker du ska låta honom bestämma. Tycker barn ska vara barn o få leka så mycket som möjlig men samtidig så ska man lyssna på honom och där han trivs. Även om dom lär sig mer i kindergarten så är det inte en skola o han komme få leka där också. Min sons förskolelärare sa att dom flesta 5åringar blir uttråkade sista terminen på förskolan ( dagis ) för att dom är redo för skolan och lek för lite äldre barn. Och det här med att dom puttas så gör dom så. Tror en pedagog sa för dom har sp mycket energi som dom tar ut på de sättet. Ser oftast värre ut än vad de e. Låt honom gå på pre-s o sen låt honom bestämma.

Louise · 6 years ago
Jag tycker ni ska låta honom gå med dom yngre. Det kommer ändå vara en utmaning att börja i nytt land. Jag tycker det låter tufft med bråket du såg, jag tänker att du kan rädda honom lite från negativa maskulinitets normer genom att gå med dom yngre. Låta honom vara barn så länge det går.

Tove · 6 years ago
Hmm, svårt. Jag har bara erfarenhet av typ det motsatta här i Sverige. Har en son som blev väldigt uttråkad och understimulerad i F-klassen. Han trodde att han skulle få börja skolan på "riktigt" men tyckte att det var mest som på dagis och för mycket lek. Detta ledde i sin tur till att han blev stökig i klassrummet, för han hade tråkigt. Lösningen blev att låta honom börja i 1an istället, fortfarande en del lek men ändå skola liksom.. Det satt ganska långt inne från skolans håll att låta honom byta och jag upplever att man här håller onödigt hårt i åldersindelningar och inte ser till individen. Samtidigt är ju er son bara 5 år så det är ju lite skillnad. Plus att flytt osv såklart påverkar, samt att terminen snart är slut.. Hade nog tänkt som du i er situation. Hur länge ska ni bo i Litauen? Tänker att det också spelar in, om ni vill att han ska komma tillbaka till sina jämnåriga kompisar när ni flyttar hem igen, eller ev fortsätta i en högre klass? Lycka till, det är så kul att följa dig!!

Kattis · 6 years ago
Vad härligt att det är lite olika åsikter här! Jag bidrar med min, som är att jag förstår dig exakt, hur mycket han man inte funderat på hur ens barn har det i en miljö man inte har tillgång till.. typ skola och fritids och förskola. Men jag försöker själv att släppa lite och tänka "mår barnen bra mår jag bra" och inte måla upp problem som kanske inte finns, eller göra dem för stora.. Våga lite på att han styr dig rätt, och att han också har en magkänsla som det aldrig är för tidigt att börja lyssna på.

Hanne L · 6 years ago
Støtter de som heier på magefølelsen din her!

Sanna · 6 years ago
Du gör inte en höna av en fjäder. Det är viktig tid. Följ din magkänsla, du känner honom och vet vad han behöver. Lägg inte ansvaret på honom att välja, han vet inte vad det innebär. Han är för liten för att kunna avgöra det. Om jag hade varit i din situation med mitt barn, hade jag propsat på att hen skulle få gå med sina jämnåriga. Som du säger handlar det inte bara om att kunna skriva och räkna. Kanske ännumer om andra saker, tänker jag. Lycka till! Hoppas ni får en fin tid där!

Maria · 6 years ago
Har aldrig kommenterat men känner igen mig precis! Jag skulle också oroas som du och tänka mycket på det. Tycker absolut inte du ska känna dig onödigt orolig eller curlande. Han är ju bara fem år. Låter himla märkligt att flytta upp honom om ni inte vill det. Du är såklart bäst på att fatta beslut om dina barn men jag röstar på att försöka låta honom gå med de jämnåriga istället för de äldre. Tycker min fyraårige son imponeras mycket av äldre barn speciellt äldre pojkar så han skulle säkert gärna själv vilja gå med äldre för att det är spännande men jag skulle inte låta honom göra det. Tycker inte det spelar så stor roll om de kan läsa etc utan just på grund av att det kanske är en hårdare grabbigare jargong. Som han nog är mer redo för när alla jämnåriga flyttas upp. Kanske kan vara skönt för honom att få ha lite mer lek nu när ni flyttat och han är ju dessutom storebror och betraktas säkert ändå omedvetet som äldre och förväntas klara mer i många sammanhang ändå jämfört med om han var yngst. Lycka till! Blir säkert bra oavsett!

Malin · 6 years ago
Har en som var en av de äldsta sin klass och en som var en av de yngre i sin klass och tycker absolut det passade bättre för den som fick vänta lite längre med Kindergarten. Det är så klart individuellt, men barnen vet ju också vilka som är yngst/minst i klassen. Jag skulle hålla honom med jämnåriga för den sociala delens skull. Och jag skulle lita på mammakänslan! Lycka till.

Johanna · 6 years ago
Förstår din oro. När jag blev mamma förra året blev man inte bara mamma utan en björn, lejon och en hök också. Spontant tycker jag att du ska gå på din magkänsla. Den finns där av en anledning. En 5 åring är enligt mig och min åsikt för liten att bestämma eller känna av och ta ett sånt beslut. Hoppas det ordnar sig. Kram.

tone · 6 years ago
Jag tycker att du ska lita på din magkänsla! Och eftersom du reflektera över din egna roll i det (curlandet) tycker jag visar just det, att du inte curlar. Hade du inte ens övervägt att lyssna till honom så hade det varit annorlunda tycker jag. Jag har inte själv barn, men syskonbarn och en kan ju se hur barn av ren nyfikenhet dras till situationer som en tycker är spännande ( jag tänker på den leken som de äldre barnen lekte) och kanske säger ja på grund av det. Där tycker jag att det är föräldrarnas roll att zooma ut o se alla de andra delarna som barnen inte ser, dvs kommer barnet att trivas i alla andra delar av denna miljö. Hellre ha kanske lite tråkigt än att ha det lite läskigt? Utveckling är såklart nödvändigt men trygghet är också viktigt, har en känsla av att barn har det lite för lite tråkigt och långsamt idag. Jag tror att ni kommer komma fram till ett superbra beslut oavsett och hela detta inlägget visar att du är eftertänksam och klok mamma. Tack igen för att jag som läsare får komma dig "in på livet" det är verkligen sådant som gör detta till en så ärlig, fin och fantastsk blogg. <3

Karin · 6 years ago
Att gå på magkänslan/föräldrakänslan må låta lite som en klyscha men jag tänker att det inte finns några rätt eller fel här. Med en så reflekterande och inkännande mamma så kommer han inte att ”sabbas” på något sätt!! Tvärtom. Oavsett var ni landar efter provdagarna. En femåring kan inte överblicka valen eller konsekvenserna men han kommer ju att visa hur han har det i vilken av grupperna han än hamnar i, och så kör ni vidare utifrån det. Och som någon skrev, så är trygghet såklart viktigt, och en förutsättning för all utveckling och allt lärande. Jag önskar att du ska kunna känna att han lämnas i ett tryggt sammanhang på mornarna! Tack för en bra blogg.

Inger · 6 years ago
Hej, Jag är förskollärare och mamma till två adoptivdöttrar som nu är vuxna. Och jag tycker att du har så rätt när du vill att han går med jämnåriga barn även fast han kan läsa så är den sociala biten minst lika viktig. Och så skönt för honom att där i ett nytt lite främmande land få känna sig stor och duktig i sin klass. Min ena dotter fick jag slåss med näbbar och klor för att hon skulle få stanna på förskolan ett år extra då hon kom som 2-åring från Colombia och absolut inte var redo för skolan.Många föräldrar har inte den insikten som du har utan sätter prestige i att låta barnet gå upp en klass... Klokt och väldigt bra tänkt tycker jag : Kram

Alice (fd Levin) · 6 years ago
Jag skulle grubblat ihjäl mig ang detta också så inget konstigt med det. Jag skulle nog ändå tänkt gå med jämnåriga. Bättte i så fall att känna sig lite före avseende läsning etc än ligga efter tänker jag. Utveckling och storleksmässigt också, med tanke på vilda lekar.. lycka till och hoppas att det blir bra!

Amalia · 6 years ago
Jack ska gå i den ålder som är anpassad till hans, dvs med jämngamla klassisar. Strunta i att de påstår att han är "före" hand ålder etc, har känslan att dom oftast säger så till de flesta normalbegåvade....det har nämligen vi hört om alla våra tre barn.., ngt vi ignorerade. Barn ska inte känna press. Lyssna till din magkänsla.

Anna · 6 years ago
Nu har ni säkert redan hunnit bestämma er men ville ändå säga ett par ord. Jag förstår precis att du oroar dig och ägnar massa tid åt att fundera på vad som egentligen är bäst. Är precis likadan... Men med tre små barn, en flytt och ett gäng förskolor i bagaget är mitt råd som utomstående att man ju alltid ska följa magkänslan. Sedan kan det bli helt fel ändå. Men vet du, det ordnar sig! Dina barn har en mamma som ägnar timmar åt att fundera på vilken årskurs som är bäst. Bara den omtanken bevisar att dom får det som är viktigast; trygghet och kärlek hemifrån.

Maricka · 6 years ago
Jag tänker att hjärtat alltid har rätt. Eller magen. Så gå på din intuition och bortse från allt annat. Du är klok och har bra koll. Gå in i den känslan!