Första stoppet

Nu är vi hemkomna från en semester med några stop i nedre delen av Sverige. Jag är i behov av semester efter semestern och igenkänningen av Fridas inlägg är stor! Just nu känner jag mig sur och ful! Så jäkla deppigt alltså. Så jäkla trött på att höra min röst säga nej, nej, nej och sluta hela tiden. Och är man som jag en överanalyserande människa och lätt hamnar i självhatets land. Ja, då vill man helst gömma sig under en sten just nu. Och vad är det med att det tredje barnet är så sjukt lättväckt?? Aldrig tänker man ( läs jag och absolut ingen annan! ) på ljud så mycket som när man har en sovandes bebis i en vagn som vaknar jäkligt lätt och man känner att man gärna vill ha tio minuter utan att ha en liten mini människa som sitter fast på en. Jag kan ha väst åt någon att vara tyst, alltså jättetyst så att personen inte hörde men mest väser jag åt mina stora barn. Och då kan det kanske bli liiiite högre väs. Man skulle kunna tro att över ett år av sömnbrist har satt sina spår ja!

Jag tänkte visa er vår resa här och vi börjar med vårt första stop i Gränna. Franka gillar nämligen inte alls att åka bil så vi planerade lite stop på vägen till det egentliga målet.

I det stora hela så har vi haft två superhärliga veckor. Kunde varit värre liksom! Som att det badförbud som kom upp igår på grund av bajsbakterier i vattnet vid den strand vi bodde på hade kommit upp under den veckan vi bodde där till exempel. Det finns en gud!