När bägaren rinner över

3 years ago

När bägaren rinner över

Egentligen hade jag tänkt radera dessa bilder från kameran utan att titta på dem, för att jag känner skuld och skam över mitt beteende. Men jag antar att man inte kan radera sina sämre stunder av föräldraskap bara sådär, utan att det är lika bra att lyfta upp dem till ljuset och försöka lära sig något av det.

När bägaren rinner över

Lykke är inne i en intensiv trotsperiod. Redan för ett halvår sen trodde jag att vi nått toppen på isberget men det fanns visst några klippsatser till. Hon är diktatorn här hemma, domderar och bestämmer, tjuvnyps och bråkar med storebror, och det är pappa som gäller för allt. Mamma är inte värd en krona, jag har fått lämna henne på förskolan EN gång sen i somras och besvikelsen när det är jag som hämtar ännu en dag är överväldigande. Och tyvärr för henne, är det ju jag som gör det nästan varje dag.

När bägaren rinner över

Sen har vi bråket om kläder. Det är bara rosa, lila, blommigt och gulligt som gäller. Gärna smutsiga kläder och helst ska hon sova i dem också. Om de lila skalkläderna är i tvätten och hon behöver ha blått på sig är hela morgonen förstörd. Och vi orkar inte ha de här bråken.

När Sam var liten hade han en Spiderman-period och skulle bara ha superhjältar i två år. Och absolut, vi skulle kunna låta henne gå klädd i endast rosa, sova i gårdagens kläder och strunta i att tvätta överdragskläderna, men jag vill inte ha det så. Jag vill att vi ska kunna använda alla kläder i garderoben, att vädret ska få styra vilka skor och ytterkläder hon ska ha på sig och att det inte ska bli storskaligt bråk kring precis allt.

När bägaren rinner över
När bägaren rinner över

Så i söndags valde vi att ta fajten. Vi hade varit hemma nästan hela helgen, Jens hade börjat bygga på Sams rum på loftet och jag hade städat och plockat hela helgen, jag ville bara ut en stund.

Vi hade morotskaka från Lykkes kalas kvar i kylen och jag packade en picknickkorg, tänkte att vi kunde åka ner till sjön vid kolonilotten där jag inte varit.

Eftersom vi inte skulle iväg på någon lång utflykt och jag ville ta en fin bild vid vattnet så bestämde jag att Lykke den här gången skulle ha sin nya varma teddyjacka hon inte använt än. Den där jackan som jag tänkt att hon ska kunna ha på helgen ibland, när vi inte ska rulla i lera i parken.

När bägaren rinner över

Och det blev såklart storbråk. Det kanske låter skitytligt – låt henne ha de vattentäta förskolekläderna och ut i naturen med er. Den rösten ekar även i mitt huvud blandat med skam.

Men jag är estet ut i fingertopparna och om en fin jacka hänger där på kroken dag ut och dag in utan att användas så VILL jag att den ska kunna användas i alla fall ibland. Och det här var vi vuxna båda överens om, hon kan inte vinna varje gång utan jackan skulle på.

När bägaren rinner över
När bägaren rinner över
När bägaren rinner över

Bråket fortsatte ner i hallen, ut genom dörren, in i bilen, ut ur bilen, ner i vagnen, längs hela vägen, fram till sjön. Bråk om allt!

Eftersom pappa är bäst så gjorde jag mitt yttersta för att inte lägga mig i, det gör saken bara ännu värre. Jag försökte istället ha en mysig stund med Sam, som sprang runt på klipporna, spexade och åt kaka.

Men mamma var ändå dum, det spelar ingen roll vad jag gör, jag är ändå dum.

När bägaren rinner över

Och till slut blev jag dum. Det rann över. Jag skrek, högt. Inte på den som varit dum mot mig, för det tar inte. Hon bryr sig inte. Utan på Sam, helt utan anledning. Jag skrek och stormade iväg. När jag såg att han blev rädd stannade jag upp och bad om ursäkt, men började sen gå för mig själv mot bilen och grät. Över skulden, skammen och besvikelsen. Gör det nu med.

Allt kom ikapp mig, så som det ofta gör med mig när frustration och ilska samlas på hög.

När bägaren rinner över
När bägaren rinner över

Jag bad om förlåt igen på kvällen och Sam tittade på mig. Sa att han vet hur det är, att man blir arg på den som står närmast, och att han stod precis bredvid mig.

Älskade unge, så stor i sina tankar och full av känslor. Kanske lite lik sin mamma?

Men ändå, förlåt.

josefin · 3 years ago
Ååh vi har precis likadant! Vår stora tjej (som verkligen inte är nån ängel men ändå..) får ta så mkt onödig ilska från oss för att lillasyster är den trotsiga envisa som tar allt vårt tålamod. Usch! Nu är hon 4 år, förstår konsekvenser lite bättre.. Tack gode gud. Börjar bli en stor tjej. Håll ut! Det blir bättre och tack för att du delar. Och skit i kläderna... men jag vet..

Nicole · 3 years ago
Åh men ni kanske ska söka hjälp ihop du o hon..? Få verktyg att kunna komma runt o ihop.. Just trotsperiod är de ju olika delar om.. många avhandlingar just om att det är vi i vuxenvärlden som skapat detta , o döpt dem. För i barnens liv är det något helt annat.. oftast ju mental utveckling. Min första tanke är att det kanske är ngt på förskolan..? Hon kanske är helt slut för ja, man tar ju ut det på de närmsta.. så hon inte bär på något o agerar utåt för hon är ledsen. Jag har i min 5.5åriga utbildning läst mkt om detta.. just rop på hjälp , kanske är så tuffa dagar på förskola ..? Hur mycket går hon? Stora barngrupper..? Mycket vikarier..? Kan ju även va ngt hon upplevt som hon bearbetar.. hoppas de löser sig för henne❤️ Jag skulle om jag var du försöka hitta vad de är som gör henne så ledsen o arg❤️

Csilla · 3 years ago
Du är en bra mamma, det skiter sig ibland. Dom prövar våra tålamod och ibland gör allt för att sätta sig på tvären. Det kommer att gå över, allt går över. ❤️

Elin · 3 years ago
Så fina allihopa! Och det ser så fint och mysigt ut alltihop! Tack för att du delar det som är tungt bakom det vackra! Jag förstår verkligen dina blandade känslor! Vet inte alls om du vill ha råd, men utifrån boken ”känsla för barns självkänsla” så pratar författaren om att trots just handlar om att barnet behöver växa och få bestämma mer själv, men bestämma själv efter sin egen förmåga. Det kan vara att ha två alternativ till kläder barnet får välja mellan eller liknande, men att ge barnet möjlighet till att få bestämma efter dens ålders förmåga och efter vad som passar er! Måste vara fruktansvärt jobbigt att vara den som blir bortvald som förälder också! Känner med dig och hoppas att det snart vänder! För så är det ju ändå med barn att allt går i perioder! Det här kommer också gå över ❤️

Caroline · 3 years ago
Skickar tusen och åter tusen varma kramar. Förstår PRECIS! Förbannade skamkänslor... du är alldeles säkert en toppenmamma! Just precis för att du faktiskt reflekterar över detta och inte bara låter allt ske.

Therése · 3 years ago
Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver! I så mycket, även att bägaren rinner över... på fel barn - har hänt mig också Tack snälla för att du delar det! Jag tänker att du gör så gott du kan och gör det bra och jag önskar att ni snart får gå in i en mer harmonisk tid

Julia · 3 years ago
En barnpsykolog skrev något som jag bär med mig. Den som barnet känner sig allra tryggast med vågar de utmana och testa allra mest. Kanske den ultimata kärleksbetygelsen, att hon är så säker på att du stannar kvar att hon vågar agera ut om och om igen i 100% ig frihet och säkerhet. Låter som att du har ett barn som verkligen litar på din kärlek ❤️

Lisa · 3 years ago
Jag känner igen mycket, i att pappa i perioder är bättre, frågan inom sig hur mycket barnet verkligen ska få avgöra själv för att slippa utbrott och bråk. Det var igenkänning att läsa och jag uppskattar att du gör det! Stor kram

A · 3 years ago
Ang kläder så fick vår förskola ta den fajten. De tyckte att det var bättre att vi fick en bra morgon och bra överlämning sen åkte de praktiska kläderna på, vantarna eller det de tidigare vägrat ha på sig. Pedagogerna vågar de oftast inte utmana på samma sätt.. Jag har också en snyggjacka som jag sparat till lillebror och nu när han äntligen kan ha den så vill han inte eller så kommer aldrig det tillfället när man inte behöver dom där praktiska kläderna..trist men försöker tränga bort vad jag vill att dom ska ha på sig.. =)

Ida · 3 years ago
Jag har också varit där. Du är inte ensam. Skulle någon annan skuldbelägga dig är det hyckleri. Att vara mänsklig, visa känslor, låta det rinna över men också kunna be om ursäkt är bra egenskaper. Även om det blev tokigt den gången har din son fått se hur det kan bli och att det är viktigt att bli sedd, be om förlåtelse och att ta emot en ursäkt. ❤️

Annsofie · 3 years ago
Känner igen allt(förutom pappa grejen, vår tjej är mammagris). Så jobbigt. Viktigast att säga förlåt, alla gör ju fel ibland men jag vet ångesten ändå. Tack för att du delar. Stor kram

Linnea · 3 years ago
Så fint skrivet, väldigt bra formulerat! Tack för att du delar med dig. Du är inte ensam! Min dotter är inte så gammal än, men jag känner igen allt från mina systrar, mina vänner och från mitt jobb som förskollärare. Du är en otroligt bra förälder, det märks på hur du formulerar dina tankar. PS. Jag förstår exakt det där med kläderna, jag fasar för när min dotter kommer att ha en egen åsikt om vad hon ska ha på sig. DS.

Moa Håkansdotter · 3 years ago
Åh.. de där små liven. Som vi älskar dem och som de ger oss lika mycket energi som de stjäl. Men det är okej att bägaren rinner över. Du är inte mer än människa. Mer än en mamma som gör sitt bästa. Ibland tar vi fajten, för att visa att det inte är okej att alltid få sin vilja igenom. Ibland tar vi inte fajten, för att det ibland bara får vara okej med de där vattentäta skalkläderna. Och allt är okej.

Linda · 3 years ago
Va kommer den fina kappan ifrån?