Personligheter

3 years ago

Vi kände redan på sjukhuset hur det började växa fram personligheter hos dessa tre. Här kommer en liten sammafattning. Eller förlåt, tre 😉

Personligheter

Leo

Känns i sättet som äldst av de tre. Killarna kom ju ut under samma minut (Leo först dock) och Bonnie kom ut minuten innan. Leo är störst av dem, vilket han även var hela tiden i magen. Han var även 2 mm för stor för att gå igenom KUB-testet (eftersom vi gjorde det sista dagen det var möjligt att göra det), så vi fick aldrig ngt resultat på honom. Känns mognast. Och nöjdast. Äter mest av dem. Sover. Skrattar. Pratar. Väldigt go.

Personligheter

Francis

Känns verkligen som lillebror. Och han kom ju faktiskt ut sist. Kan vara den som är gnälligast av de tre och beter sig mest som en “bebis”. Vill gärna komma upp. Och så fort man tar upp honom blir han nöjd. Ganska mammig. Go. Glad. Charmig. Nyfiken.

Personligheter
Personligheter

Bonnie

Och så har vi lilla Bonnie. Tjejen med de långa, “böjda” ögonfransarna. Så olik killarna på alla sätt. Klart minst av de tre men även en helt annan kropp. Medans killarna formar sig lite efter hur man håller dem så är Bonnie rak som en pinne. En väldigt glad och nöjd tjej. Ligger killarna och gallskriker så ligger Bonnie tyst och väntar. Det är aldrig Bonnie som är ”problemet”. Bonnie känns som en gammal själ som hamnat i en bebiskropp. Hon tittar på oss med en frågande blick och det ser verkligen ut som hon funderar över saker. Det ska bli väldigt spännande att följa denna lille tjej.

Bonnie har även haft ett helt annat skrik än killarna, men nu skulle jag även säga att vi hör skillnad på de två också.

Personligheter
Personligheter

De har fortfarande inte börjat intressera sig för varandra. Tittar inte på varandra över huvudtaget. Mest slår och river varandra om de ligger för nära…

Wedding day

3 years ago

Ligger lite efter med bloggandet känner jag. Hoppas att det kan bli bättring på det snart. Här är i alla fall en post som jag hade tänkt att lägga ut den 20 april. På vår bröllopsdag. Bättre sent än aldrig 🙂

Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day
Wedding day

En liten tremånaders-sammanfattning

3 years ago

En liten tremånaders-sammanfattning

1 månad

En liten tremånaders-sammanfattning

2 månader

En liten tremånaders-sammanfattning

Tänk att de redan är tre månader!

De har nu växt från ca 2 kg till 5,3-6,8 kg på tre månader (skiljer nu nästan 1,5 kg mellan Bonnie och Leo). Och har nu tagit i kapp sig och är stora som sina jämnåriga som fötts i vecka 40 och inte v 35. Skönt!

De är mycket mer vakna nu än tidigare och mycket mer “kommunikativa” med ögonkontakt och läten.

De sover fortfarande mycket på dagen och har sin vakna tid under eftermiddag/kväll. När vi är som tröttast… Vi försöker så gott det går att ha någon extra hand här mellan 16-19 när storebror är hemma från förskolan (vi löste alla intyg vi kunde och får som tur är ha honom där 100%). Som för många andra så är det ju ganska mycket under denna tid med matlagning, underhållning av barn. Och 3 små bebisar på det.

Sen sover jag oftast 21-03 (Ottmar matar dem två gånger själv under den tiden) och sen tar jag passet 03-07.30. Matar vid 03 och 06. Sen kommer storebror in precis när jag somnat om och vill gå ner och äta frukost. När han sedan lämnar huset för att åka till förskolan känns det nästan som att jag gått in i den “mindre vägg”. Helt slut.

Så man kan säga att vår helg börjar på måndag morgon när Otis åker till förskolan 😉

Pappa Ottmar jobbar 1-2 dagar i veckan nu. Ska jag hitta på något de dagarna så tar jag med mig alla tre. Hade aldrig vågat drömma om det när de låg i magen. Men de är faktiskt väldigt snälla och igår, t ex, under dagen grät de inte en enda gång, lite missnöje vid hunger bara. Men det gäller att alltid ligga steget före dem. Vara hemma i tid från promenaden. Ha flaskorna beredda när hungern kryper på. Etc etc.

En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning

Minisar

En liten tremånaders-sammanfattning

Miniiiiii

En liten tremånaders-sammanfattning

Matsituationen ser ganska lik ut som den gjort från början. De äter varannan till var tredje timme dygnet runt. Ca 100 ml/måltid/person plus att jag försöker amma en av dem vid varje matningstillfälle. Jag pumpar nu endast en gång på morgonen, för att försäkra oss om att Bonnie (som inte alltid är så sugen på att amma) får i sig sin del av kakan med.

En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning

Triplet life…

En liten tremånaders-sammanfattning
En liten tremånaders-sammanfattning

Hade aldrig vågat drömma om denna start med trillingarna. Allt har verkligen gått över förväntan. Att vi får sova på nätterna, att jag kan ta mig iväg med dem själv, hur go Otis är mot dem, hur bra det funkar mellan Ottmar och mig. Vilket team vi är, det är liksom vi mot barnen. Haha.

Nu fortsätter resten av vår resa! Kul att ni vill följa!

Enjoy!

Tiden på neo

3 years ago

Vi hade hört att man stannar på NEO lika många veckor som bebisarna kommer för tidigt. Vi var alltså inställda på att bo där i ca 6 veckor.

Bebisarna sondmatades genom näsan den första veckan och matades även med flaska samtidigt som jag försökte få igång amningen.

Var tredje timma var det dags för mat, blöjbyte, ta tempern och allt skulle antecknas. Vi fick hjälp med att mata dem men efterhand avtog hjälpen för att vi skulle ställa oss in på ett liv där hemma, utan massa sköterskor. De hade värmedynor för att hålla värmen och andningslarm så fort de låg i sängen.

Jag hade väldigt ont de första dagarna och hade svårt att gå men det blev bättre och bättre.

Tiden på NEO
Tiden på NEO
Tiden på NEO
Tiden på NEO
Tiden på NEO
Tiden på NEO

Efter att ha legat på NEO i sju dagar kom läkarna in och sa att de var redo att skicka hem oss. Paniken. Vi som var inställda på att bo kvar i flera veckor och var inte alls redo att åka hem. Men det var ju såklart ett gott tecken att allt såg så bra ut. Vi fick ändå stanna två dagar extra för att vänja oss vid tanken och åkte hem 9 dagar efter de fötts.

Jag grät hela vägen hem i bilen. Allt blev så verkligt helt plötsligt att de faktiskt skulle med hem och bo hemma hos oss.

Tiden på NEO
Tiden på NEO

Nutiden

3 years ago

Har lite att ta igen här på bloggen innan jag kommer ikapp till nutiden. Så länge kan ni följa den här:

https://www.instagram.com/triplets_gothenburg/

Nutiden

The big day.

3 years ago

2 januari. 30 kg tyngre. 34 fullgångna veckor. Nu var det dags!

Vi kom till Östra sjukhuset på morgonen och fick ett rum. Det var många akuta snitt den morgonen så min tid sköts upp om och om igen. Eftersom jag inte fick äta något så var jag väldigt hungrig och hade extremt blodsockerfall. Till slut så var det inte bebisarna som jag såg mest fram emot att träffa utan att få ÄTA så fort operationen var klar.

Plötsligt kommer sköterskan in: ”Japp, då var det er tur!”

The big day.
The big day.
The big day.

Sista bilden på magen.

The big day.

Mot operationsrummet! 40 min efter denna bild togs var bebisarna ute.

Det var 24 personer med under “operationen”. Ca 12 st inne i operationsrummet och 12 st som var redo att ta emot barnen (barnmorskor. barnläkare etc) när de kommit ut för att se till att de mådde bra etc. Kirurgen sa dagen innan att “hela huset” var inblandade i denna operation.

The big day.

Precis innan de satte spinalen

The big day.

Ready!

The big day.

En av killarna fick komma till mig direkt efter att barnläkarna tittat på honom. De andra två behövde lite andningshjälp.

The big day.

Lyckan. Tårarna.

The big day.

Ett snabbt hej innan jag skulle sys igen och bebisarna skulle med Pappan upp till en annan avdelning.

The big day.

Hela operationen tog ca 34 min. Så fort vi var inne i operationssalen så var det som att en verkstad sattes igång. Alla gjorde sin grej och det pysslades och fixades. Från det att kirurgen kom in i rummet (i gummistövlar pga alla vätska av olika slag som skulle ut ur magen, hehe) så var det 4 min tills Bonnie var ute och minuten efter plockades killarna ut.

De togs sedan direkt in till rummet bredvid för att undersökas. Det var glasväggar så jag såg allt där inne och tittade hela tiden på Ottmar för att se hans reaktion och om bebisarna verkade må bra. Av hans leende att döma så var allt under kontroll.

Sen var det “efterarbete” på mig i ca 30 min för att sedan köras upp till “uppvaket” och vänta på att spinalen skulle släppa. Jag var så hungrig så jag höll på att svimma. “Så fort du kan röra på dina ben så får du en glass”. Jag kämpade och kämpade men de rörde sig inte ur fläcken. Till slut fick jag liv i dem och fick en glass.

Tror jag låg på den avdelningen i ca 3 h medan Ottmar var med bebisarna. Sen äntligen skjutsades jag upp och fick träffa dem. Lyckan.

//

Bonnie 1,965 kg, 43, 1 cm

Leo 2,225, 44,9 cm

Francis 2,120 kg, 45, 8 cm

//

The big day.
The big day.

Prematurblöjorna var alldeles för stora och de badade i storlek 44 kläderna

The big day.

The belly

3 years ago

Graviditeten

3 years ago

Graviditeten

Jag var i v.12 när vi fick trillingarna bekräftade.

Jag blev direkt inskriven på specialmödravården och sen väntade ultraljud varannan vecka under hela graviditeten. Förutom rutinultraljud, KUB etc så skulle bebisarna mätas för att se att de växer som de ska och se så att det inte var risk för någon “tvillingtransfusion” eftersom killarna delade moderkaka (alltså risk för att en får mer näring än den andra) plus massa prover på mig (blodprov, urinprov etc). Magen mättes också (även om man egentligen inte gör det på trillingar) men mest för skoj, den var under större delen av graviditeten 10 veckor större än om det skulle varit en singelgraviditet. Om det var en riskgraviditet med tvillingar så var det om än mer nu. Och största risken var fortfarande att de skulle komma för tidigt. I många länder blir man erbjuden att ta bort ett foster när man väntar trillingar, pga risker för barnen och mamman.

Min barnmorska tyckte att jag skulle ha som första delmål v.26. Och sen vara glad för varje vecka som går.

Graviditeten
Graviditeten

Blev erbjuden sjukskrivning direkt när vi fick reda på att det var trillignar pga den stora belastningen för kroppen. Och fick höra att man går max till v.34-35 fulla veckor.

Vecka 15 blev jag sjukskriven 50%

Vecka 21 blev jag sjukskriven 75%

Vecka 25 blev det 100%

Graviditeten

Alla tre på samma bild

Bonnie låg hela tiden längst ner och när hon hade fixerat sig sa en av alla de ultraljudsläkare jag träffade att det är bra att hon ligger med huvudet ner trots att det är snitt. Eller i alla fall att hon ligger med huvudet ner, för OM det skulle bli en akut förlossning där de inte hinner snitta så föder man ut henne naturligt först och sen drar man ut killarna i benen.

Ok. Tack. Då vet jag.

Enligt den info vi fått är det ca 20 trillingfödslar i Sverige/år. Och i snitt en i Göteborg/år.
Varje gång jag googlade något om trillingar så sa google ”Menade du tvillingar?”. Nej. Jag menade trillingar. Insåg ganska snart att det var svårt att få tag i information eftersom det är så ovanligt.

Jag mådde ganska illa fram till v.15 och varmaste sommaren ever i Sverige gjorde det inte bättre. Från v.22 började oron om att barnen skulle välja att titta ut för tidigt och den varade fram till v.28. Då kände jag att nu är det ändå helt ok att de kommer.

Graviditeten

Vecka 40 med Otis

Graviditeten

Vecka 20 med trillingarna

Plötsligt hade veckorna passerat och det var dags för det planerade snittet 2 januari. De beräknade att de skulle väga runt 2-2,5 kg, vilket är en bra vikt för trillingar.

Graviditeten

Vecka 33

Graviditeten

Vecka 34

34 fulla veckor och mage samma size som en singelgraviditet ca 44 veckor.

Graviditeten
Graviditeten

Nyårsafton, 2 dagar innan beräknat snitt.

Coming soon – Förlossningen

The even bigger chock.

3 years ago

Dagen efter Halmstad (KUB) hade jag nästa återbesök på MVC för blodprov, urinprov etc. Denna gång var Ottmar också med i hopp om att få göra ett nytt UL och att få visa honom tvillingarna. Vi hade tusen frågor om tvillingar, graviditeten, föräldraledigheten etc och barnmorskan svarade så gott hon kunde. Barnmorskan som sedan skulle göra undersökningen sa att hon endast hade basutbildning i UL men att hon absolut skulle kunna se så att hjärtanen slog. Och det gjorde dem och bebisarna sparkade för fullt där inne. Lite högre upp på bilden såg jag sedan något mer som rörde sig och frågade barnmorskan vad det var. Kan det vara moderkakan som hoppar omkring eller något annat som man inte har koll på?

“Var?”, säger barnmorskan

“DÄR!”, säger jag och pekar på skärmen

”Ja du, jag vet inte heller vad det där är”, sa barnmorskan och försökte hitta nya vinklar för att få klarhet i vad det var.

Jag fattade ju direkt att det kunde vara tre stycken därinne och tog händerna för ansiktet och ville bara försvinna. Hon tog in en kollega för att få hjälp med att bedöma vad detta kunde vara för något. De vred och vände på ultraljudsaparaten på magen för att försöka få nya vinklar men ingen kunde bekräfta något. “Kanske är det något som speglar sig”, sa en av dem. Till slut frågade jag Ottmar: Hur många hjärtan ser du???

Och det var ju inget tvivel från hans sida hur många han såg.

Men ingen vill bekräfta något. Vi krävde att få en tid på specialistmödravården på Östra för att få detta bekräftat så fort som möjligt men de hade inga tider de närmsta tre veckorna. Vi gick därifrån i chock och visste inte om det var två eller tre där inne.

Vi fick en tid i Stenungsund dagen efter och åkte dit. En manlig läkare satte ultraljudet mot magen och sa:

Ett. Två. Tre foster. Punkt.

En av killarna hade alltså legat bakom den andra vid första UL, därför syntes han inte. Det hade släppts två ägg och ett hade delat sig.

The even bigger chock.
The even bigger chock.

Sen var det bara att ställa in sig på det som komma skall. Om det var en riskgraviditet med två så var den risken nu ännu större.

Och framförallt, vi skulle gå från tre till sex familjemedlemmar.

The even bigger chock.

Berlin, Augusti

The big chock.

3 years ago

I maj förra året fick jag reda på att jag var gravid med mitt andra barn. Vi kände att max två barn klarar vi av. Inte visste vi då att det även skulle bli vårt tredje och fjärde.

5:e juli var jag på mitt första ultraljud (v.8) bara för att försäkra mig om att hjärtat slog och att det verkligen var någon där inne. Jag åkte själv på detta ultraljud eftersom det var så tidigt och min man inte var hemma. Jag låg där på britsen och barnmorskan tog ultraljudet på magen och hittade fostret direkt. Förklarade väl att där låg bebisen och där var fostervattnet etc… Sedan säger hon:
”Och här är ett hjärta till”

Första snabba tanken som kom till mig var; ”Har bebisen två hjärtan?” men den försvann lika fort som den kom och ersattes av: ”Är det tvillingaaaaar?!”
Japp två stycken, sa sköterskan. Två bebisar i varsin fostersäck.

Hon hade sett det direkt att det var två men valde ändå att ta en i taget så att inte chocken skulle bli för stor. Men den gick inte att undvika.

The big chock.

Tårarna sprutade och jag vart i chock. Hur kunde det vara möjligt att vi skulle få tvillingar?! Nästa tanke som kom till mig var: Tur att det inte var fler…

Jag fick följa med in på ett rum där jag fick mer info om situationen. Detta var en riskgraviditet och jag skulle förbereda mig på att packa BB-väskan från v. 25, eftersom risken att tvillingar kommer tidigare är mycket stor. Jag skulle direkt skickas vidare till specialmödravården som skulle följa min graviditet med täta ultraljud och andra kontroller.

Efter detta besök tog det tre timmar innan jag fick tag på Ottmar som hade tagit lite sovmorgon hos sina föräldrar. Jag skickade bilden från ultraljudet och frågade om han såg. Till slut fick jag förtydliga att det inte bara var en bebis utan två stycken på bilden.

Med tanke på att det har varit en del komplikationer med storebror ville vi göra KUB och NIPT. Nipt går dock inte att göra på tvillingar och alla KUB-tider var fullbokade eftersom det var mitt i sommren. 25 juli fick vi dock en tid i Halmstad som vi gjorde till en liten minisemester.

En kompis ringde och berättade för mig att hon var gravid och ”Nu tar väl livet slut med två barn” etc… (På grund av “tvåbarnschocken” som alla pratade om). Jag var tvungen att stoppa henne innan hon malde på mer om livets slut för att berätta att mitt liv i så fall var ännu mer slut. ”Jag väntar tvillingar”.

Sedan väntade en rekordvarm sommar med en hel del illamående. Vi tyckte det var helt sjukt att vi skulle ha tvillingar. Idag tycker jag inte alls det känns så stor grej med tvillingar. Haha.

The big chock.
The big chock.
The big chock.
Bea Unenge Cronie

Bea Unenge Cronie

Jag heter Bea och bor i Göteborg tillsammans med min man Ottmar, min son Otis 4 år och våra trillingar Bonnie, Leo & Francis, födda januari 2019. Jag jobbar som AD & CD inom mode.

@triplets_gothenburg

bea@beaunenge.se