Vi ses på den andra sidan

2 weeks ago

Vi ses på den andra sidan

Idag flyttar min blogg från The Way We Play till Motherhood på Aller. Jag har älskat att vara på TWWP har bra fina saker att säga om den här plattformen och människorna som jobbar här. Men nu blir det en bloggflytt. Jag hoppas såklart att ni flyttar med mig och trivs lika bra på Motherhood som här. Jag fortsätter skriva på samma sätt. Såklart!

Vad har du gjort för att krossa patriarkatet

2 weeks ago

Vad har du gjort för att krossa patriarkatet

Resten av veckan är barnen lediga från skolan pga av Thanksgiving. Vi ska åka till Joshua Tree med några kompisar. Eftersom de flesta av oss är vegetarianer och nordbor blir det inte så mycket traditionell kalkon, men god mat ska vi ändå få i oss. Idag skickade Frida, som vi ska åka med, en rolig bild åt mig på instagram. Istället för att gå varvet runt bordet där alla berättar hur tacksamma de är, berättar man hur man under året som gått hjälpt till att krossa patriarkatet.

Förra året vid den här tiden upptäckte jag att en av mina uppdragsgivare betalade mina manliga kolleger mer än mig för exakt samma uppdrag. När jag påpekade det här fick jag höra att jag helt enkelt var sämre än männen. En av tidningens manliga anställda började skriva långa mail (alltså pluralis, slutade dock läsa efter det första) där han förklarade hur fel jag hade i att jag var lika bra som snubbarna och en annan snackade bara allmänt skit om mig på Facebook. Det hela slutade med att jag blev av med mitt uppdrag.

Det här är ju en tragisk historia, men ledde också till att jag fick flera andra riktigt bra uppdrag i Sverige. Jag tog överraskande inte åt mig så mycket, men gladdes mycket när en kompis berättade att hela bråket, som utspelade sig offentligt, ledde till att alla skribenter på tidningen hon jobbar på sedan dess får lika betalt för samma jobb. Det gjorde mig glad.

Sedan dess har jag väl mest talat och skrivit om feminism i olika kanaler, men nu är jag nyfiken på vad ni gjort för att krossa patriarkatet. Allt räknas, från en kommentar till en större handling. Till och med tankar räknas, låt oss i inspirera varandra.

Emotionellt arbete i serviceyrken

2 weeks ago

Emotionellt arbete i serviceyrken

Idag var det födelsedagskalas nummer två och jag däckade igen när jag kom hem. HUR kan det vara så tungt? Jag tror faktiskt inte att det nödvändigtvis är barnen, utan snarare småpratet med föräldrar som man inte känner. Idag pratade jag med ett ungt par från Texas som flyttat till Santa Monica eftersom han fått jobb först på Sony och sen på Tiktok. Det visade sig ganska fort att de var kristna och hon absolut ville stanna hemma med barnen och det finns såklart inget fel med det, men jag drog mig från att tala politik med dem. Alltså det är ju också otroligt intressant att tala med olika sorters människo, men också tungt att umgås med folk som bara har med gemensamt att man har barn i samma klass. Imponerades som vanligt stort av att alla kunde både barnens och de andra föräldrarnas namn.

Hur som helst, det som jag ville tipsa om var både ett nytt avsnitt av Skåpet och det här avsnittet av Ezra Kleins NYT-podd. Det handlar bland annat om emotionell arbete i serviceyrken och hur illa vi mår när ett jobb inte passar ihop med vår egen ideologi. Jag tyckte själv att det var väldigt intressant. Berätta gärna om ni själv jobbat i kundservice och upplevt att det kräver mycket mer än det fysiska och tankearbetet.

Barnkalas i santa monica

3 weeks ago

Barnkalas i Santa Monica

Idag tog jag Majlis på ett födelsedagskalas till en park i närheten. Oss emellan har jag varit extremt dålig på födelsedagskalas. Förra helgen missade jag två stycken. Alla Majlis klasskamrater verkar fylla år i oktober och november och eftersom det är Magnus som ansvarar om all kommunikation med barnens skola och vänner verkar födelsedagskalasen ha fallit på min lott.

Barnkalas i Santa Monica
Barnkalas i Santa Monica

Det som gjorde mig på gott humör var att att det är kalaset var ganska low key. Det är såklart kul att gå på fester med utomhusbio, uppvärmd pool, popcornvagnar, pysselhörna och jag vet inte vad. Men jag kan tycka att det är skönt med föräldrar som samlar ihop gänget i en park och bara lägger fram paket med chips, frukt, godis och dricka på bordet och uppmanar alla att underhålla sig själva. Det enda programmet som fanns var ett slå ihjäl en piñata och den missade jag att ta bilder av eftersom jag precis träffar ett trevligt föräldrapar.

Det var ganska mulet och svalt och när jag kom hem var jag helt slut i kroppen. Alltså mycket tröttare än efter en dag av jobb och ridning och löptur. Jag däckade och sov en timme på eftermiddagen. Otroligt skönt.

Den var lördagens rapport från Santa Monica.

Barnkalas i Santa Monica

Fredagslänkar den 19 november 2021

3 weeks ago

Fredagslänkar den 19 november 2021

Jag tänker obehagligt ofta på att det kanske är dags för mig att botoxa ansiktet, ta bort några rynkjävlar från pannan och kråksparkar kring ögonen. Men sanningen är att jag är både för lat och för upptagen. Orka ta sig till en klinik, när man kan ta sig till stallet. Mitt slitna fejs får helt enkelt tillsvidare duga som det är. Försöker övertyga mig själv om att det finns karaktär i mitt drygt fyrtioåriga fejs, men om sanningen ska fram hade jag gärna haft Jennifer Lopez hy.

På tal om Botox läste jag den här texten om hur normaliserat det är både i Hollywood och på oss vanlisar. Tänkte mycket på den här meningen: “It strikes me that wrinkles on women are not only stigmatized because they make them seem old, but because they make them look angry, sad, surprised, distressed — they make them look alive.” Och när vi ändå snackar om att se snyggare (?) ut på sociala medier vill jag gärna presentera Yassify Bot för er.

Ni som prenumererar på det här nyhetsbrevet och betalar 5 dollar i månaden, TACK! Ni bevisar att det finns ett alternativ till att översköljas av reklam i form av samarbeten. Jag är så tacksam för det.

Men nu över till länkarna.

Om du bara vill kolla på roliga naturbilder är det här något för dig.

En förklaring till varför bostadsmarknaden är så galen i USA just nu (i medeltal flyttar det 100 personer om dagen till Austin och även om Austin är coolt, ligger det fortfarande i Texas).

Visselblåsaren Frances Haugen bor i Puerto Rico där hon surfar och dyker och väntar på utdelning från sitt crypto startup. Jag tyckte mycket om den här intervjun/artikeln om Haugen i Vouge. Den förklarar inte bara Haguens bakgrund, utan också hur det är att ta ansvaret och välja att bli en visselblåsare.

Singapore med sina avancerade teknologiska lösningar är kanske en framtidens stad som bara existerade i science fiction-romaner för några tiotals år sedan. Men framtiden och teknologi är synonym med att allt blir bättre för alla. Övervakningssamhället gör att knappt någon aktivism är möjlig längre och utan opposition är det svårt att skapa en demokrati och utan demokrati finns ingen frihet för individen. För att inte tala om hur gästarbetare behandlas.

I USA kallas det övervakningskapitalism, surveillance capitalism, där personuppgifter säljs och köpts till ett stort värde. Om hur Facebook fick allt fler användare, men inkomsterna inte alls ökade i samma takt, fram tills att de började sälja information om folk. Sen gick det bättre. Facebook, alltså Meta, är såklart inte ensam om detta, Google, Amazon, Microsoft och Apple gör samma sak. Det här påverkar i längden demokratin.

Mamma hade rätt, vi får sämre syn av att stirra på en skärm (och det är ännu värre för barnen).

Visst älskar vi alla Succession (eller snart kommer nån smart ass kulturjournalist att skriva om varför hen INTE gillar Succession i ett försök att verka intressant). Den här texten handlar om hur tv-serien får enorm förmögenhet att verka ganska deppigt och oattraktivt.

Harry Styles eller Pete Davidsson, svårt att säga vem som är snyggare, men vem har sagt att man måste välja.

Den här helgen ska jag kolla på säsong två av The Great. Kate Winslet är med i den här säsongen och det borde väl räcka som argument för att kasta sig över den.

Långa lårben

3 weeks ago

Långa lårben

Om ni bara lyssnar på en podd som får er att skratta den här veckan hoppas jag att det är Skåpet. Där pratar vi om Cissan trycker att ordet “fittigt” borde användas oftare och i specifika samtalsämnen, om hur man får vänner som vuxen, om att istället för att försöka ändra på våra utseenden istället prata annorlunda om kroppen.

Här ligger avsnittet.

Ibland kan man inte träna bort stress

3 weeks ago

Ibland kan man inte träna bort stress

Lider ni någonsin av bluffsyndromet? Nuförtiden handlar det mindre om att jag tvivlar på att jag kan klara av en uppgift, men mer om att jag blir full i skratt när jag inser att jag har en hel förmiddag med olika möten. Det är liksom sånt vuxna människor med jobb sysslar med. Diskuterar viktiga saker på möten. Nu menar jag absolut inte att jag sitter och räknar vuxenpoäng. Gör man det fortfarande? Jag har så länge jag kan minnas tyckt att det är lite pinsamt för alla när folk över trettio skryter om att de inte samlar på vuxenpoäng. “Okej, Marcus 36, du läser inte tidningen, vet inte hur man lagar mat, stryker en skjorta eller pensionssparar.”

Ibland kan man inte träna bort stress

Hur som helst, den här veckan (med början på söndag) har mina dagar börjat med möten från ca halv åtta på morgonen till lunch och sedan har resten av dagen bestått av fritt arbete. Förutom idag då jag smet iväg på ridlektion. Det bästa man kan göra när man har en massa jobb är att ta en paus och göra något som man blir glad av. Jag fick rida en av de mindre hästarna i stallet, Anne, mycket gullig.

Ibland kan man inte träna bort stress

Jag koketterar inte med att jag har mycket jobb. De flesta dagar jobbar jag mindre än åtta timmar. Det gör i och för sig att när jag har veckor med en massa möten efter varandra är jag så ovan att jag blir trött. Idag har jag tänkt på en grej en Friday Lab-medlem sa. Hon har lidit av utmattning och hennes läkare hade uppmanat henne att lägga åt sidan den hårda fysiska träningen och istället ta promenader. Gärna flera korta och långsamma. En pulshöjning när kroppen redan är stressad kan ibland göra mer illa än gott. Läkaren hade poängterat att det såklart alltid är bra att röra på sig, men att man också ska hålla ett öga på vilken form av träning man sysslar med under de mest stressiga perioderna.

Jag åt upp allt och fick beröm

3 weeks ago

Jag åt upp allt och fick beröm

Igår tog vi en lugn promenad (Majlis cyklade) till ett av hotellen på Oceans Avenue och åt lunch där. Jag beställde in chilaquiles verdes (alltså en rätt som ursprungligen baserade sig på gårdagens tortillas med ägg, grön chilifruktsås, lök, ost och grädde). Fruktansvärt gott, åt den varje morgon när vi var i Mexiko. När vi ätit färdigt och servitören kom för att ta våra tallrikar bad jag honom hälsa kocken att jag verkligen gillat rätten. Servitören sa då att han är imponerad av mig som åt upp hela stora portionen. De flesta (kvinnor) klarar inte av det.

Jag blev full i skratt och skojade något om att jag är en person som gillar mat, men strax därefter slog det mig att om jag varit tjugo och någon hade sagt så åt mig skulle jag antagligen ha känt mig mindre kvinnlig. Kanske tolkat det som om servitören tyckte att jag åt för mycket. Alltså, jag fattar att detta kanske låter helt absurt i era öron (ögon), men det fanns en tid när min relation till mat inte var lika avslappnad som den är nu. Ja, det kändes i alla fall mycket bra att enbart känna stolthet över att ha slukat en jättestor portion chilaquiles. Och att Majlis satt bredvid och såg det hela utspela sig. Hoppas att hennes generation är mer befriad från att tänka på mat och hur en kvinna borde vara än min.

 

Jag åt upp allt och fick beröm

När en kultur byts ut mot en annan

4 weeks ago

När en kultur byts ut mot en annan

Minns ni bloggarna förr i tiden? De som mest påminde om dagboksanteckningar. Det fanns något mänskligt och ostrategiskt i att bara skriva det man kom att tänka på just då. Känslor och tankar i ett ostrukturerat inlägg. Sedan blev bloggare influencers och bloggen skulle bli ett jobb som samlade så många läsare som möjligt för att kunna sälja så mycket grejer som möjligt. På internet blir alla till slut produkter som säljer produkter.

Usch, vad deppigt. Det kanske bara är jag som har blivit gammal och tycker att allt var bättre förr. Eller, det tycker jag absolut inte, det mesta var sämre förr! Här kommer i alla fall ett inlägg om vad vi gjorde i torsdags.

När en kultur byts ut mot en annan

I torsdags åkte vi upp till stallet. Min kompis Jennie och hennes dotter Ilse hängde med och eftersom båda två vill lära sig rida fick de en ridlektion. Vi övade på lätt trav och pratade om hur viktigt det är att sitta rätt i sadeln, hur hästen reagerar på hjälper och vad det är viktigt att tänka på. Väldigt kul var det. Dessutom hann jag också rida lite själv (i november rider man utan stigbyglar). När kompisar kommer med upp till stallet är det ingen självklarhet att jag själv hinner rida. Då springer jag mest runt och hjälper till.

När en kultur byts ut mot en annan
När en kultur byts ut mot en annan

Solen går ner redan vid fem och när vi körde hemåt såg man alla ljusen från Santa Monica och Venice. Det var mycket fint. Snart har vi bott här i tio år och det finns inte en dag som jag skulle ha ångrat eller längtat efter att flytta tillbaka till Norden. Det som ändå är lite läskigt är hur jag märker att Helsingfors liksom glider mig ur händerna. Jag har inte längre koll på restauranger och barer, glömmer allt fler gator och är helt borttappad med hur spårvagnsnätet fungerar nuförtiden. Häromdagen kallade Ellen mig på skoj amerikan och samma dag sa Magnus att hans kompis Stellz gjort samma sak med honom. Det är svårt att säga när och var en kultur byts ut mot en annan, men jag antar att på samma sätt som jag förlorar koll på själva staden Helsingfors och suddas åtminstone en del av den finländska/finlandssvenska kulturen ut. Menar absolut inte att jag känner mig som en amerikan eller att jag ens vill bli det, man trivs ganska bra med att vara flytande mellan USA, Finland och Sverige. Och så antar/hoppas jag att finlandssvenskhet alltid kommer att vara en del av min identitet och mitt jobb som både författare och journalist.

När en kultur byts ut mot en annan

Har du för lite tid?

4 weeks ago

Har du för lite tid?

Reklam för egen verksamhet

Imorgon, söndag, ordnar Friday Lab ett testlabb för er som är nyfikna på Friday Lab och som dessutom vill se över er tidsanvändning. Workshoppen (du behöver inte ha på kameran om det känns jobbigt) går ut på att reflektera kring vilka små justeringar du kan göra som leder att du får mer tid över till det du verkligen vill ha tid för.

Så här i novembermörkret är det kanske svårt att föreställa sig att man kan gå mer energi av att sitta framför en skärm, men det händer altid något fint när ett gäng kvinnor samlas och byter erfarenheter och tankar. Häng på! Klockan 19 om du befinner dig i Sverige, 20 i Finland, 10 på förmiddagen i LA och så vidare. Labbet tar 45 minuter och du kommer ut på den andra sidan med verktyg för att få mer tid över. Plus lite info om vad Friday Lab Community är. Vi öppnar nämligen upp för nya medlemmar nästa vecka.

Anmäl dig här.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.