Jag delar mitt intresse för te med min vän Jompa. Häromveckan sågs vi på en te-träff.

Vad har du för relation till te?

-Inte så långt tillbaka. Jag har druckit mycket te i Taiwan under uppväxten, men jag hade ingen stark relation till det egentligen. Relationen växte när jag började jobba Johan & Nyström. Jag har länge varit väldigt intresserad av kaffe. När jag började jobba på JN förstod att te också är en hel värld. Jag blev intresserad av rena teer- oolong, jasmin, rent grönt och vitt te… Sedan dess har te varit ett intresse från och till, det går i perioder.

-Under besöken i Taiwan drack vi många sorter runt middagsbordet. Främst Oolong, men även svarta teer och fruktteer, tex på rökta plommon. Teet dracks inte till maten utan i slutet av måltiden.

-I Taiwan dricker man mest oolong. Det finns många höga berg där oolong-plantorna trivs och frodas. Precis som kaffe odlar man det gärna te på högre höjd där det är svalare och finns mindre syre. Kaffe / teplantorna får en längre mognadsprocess tack vare syrebristen. När det tar längre tid hinner fler smaker utvecklas. På toppen av teplantan finns tre små skott som man nyper av. Man rullar ihop dem för hand och sen torkar man dem. Resten av plantan blir “vanligt” grönt te. Det finns två olika Milky Oolong- en som natuligt har den vaniljiga och mjölkiga smaken, den är såklart jättedyr. Sen finns det en ”fejkad” variant som är ångad över mjölk.

Brygga Oolong

-Man brukar skölja Oolong te innan man brygger det, för att det är så många mänskliga händer som vidrört det. Man sköljer det i varmt vatten några sekunder och häller sedan av vattnet. Första bryggningen är 40 sekunder- 1 minut. Man kan brygga samma blad upp till 10 gånger i en liten kanna, och addera på längre tid för varje bryggning. Jompa tycker 3:e eller 4:e bryggningen blir godast, för att teet blivit mjukare i smaken då.

“Nu finns det te”. Varje vardagskväll kring klockan nio, gick pappa eller min styvmamma Maria en runda i lägenheten och meddelade alla fem systrar att det fanns te i vardagsrummet. Oftast var det apelsin & kaktus – ett rött te från NKs tehandel, ibland Yogi chai-te. En svart japansk gjutjärnskanna och varsin muminkopp. Jag minns bilden av pappa som skalar en apelsin i soffan framför nyheterna..

Mormor och jag umgås nästan uteslutande genom att dricka te. Det har blivit formen för vår relation. De stora blåa tekopparna som mormor ärvt från släkten. PG, Sir Williams eller nu på senaste; ett svart fläderte med bergamott som vi köpte ihop på en promenad på Bokslukaren. Italienska småkakor till.

Jag dricker inte kaffe, så te har kommit att bli desto viktigare för mig. Svart eller grönt på morgonen och rooibos eller örtte på kvällen.

Mina favoritteer:

“Gong gong” från Oki tea- ett svart te med fläder och bergamott.

Mitt absoluta favoritte “Vert Provence” från Mariages Frères, drack jag för första gången på “Chez Janou” i Paris. Det är ett grönt te med lavendel och ros. Fruktigt men inte alls sött. Jag brukar sälja in det som “ELEGANT”. Det här är ett fantastiskt te till iste och drinkar. Jag har också gjort te-sorbet på det. Jag blir inspirerad av det!

“Earnest Earl” – det godaste earl grey -teet från Dear Tea Society.

Rooibos med mynta från Sibyllans tehandel.

Rooibos apelsin & kaktus. Verkar finnas på Sibyllans, NK, johan & Nyström

Kakaote från Sydkoreanska “Terarosa”.

Lästips – Journal du Thé . Ett temagasin av den franske konstnären Johanna Tagada Hoffbeck. Jag köpte den på trevliga tebutiken och tesalongen “Artefakt” i Paris.

“Well, there is tea. A liquid inside a cup, whether brewed with utmost care from the most precious of leaves or just hot water, poured over a bag from the store. And then there is the moment, the calm, the vapour condensating on your face in little droplets. Surely, this isn’t about hydration or a caffeine kick. But what is that something that makes tea into this force that lets us slow down and grants serene moments to our lives?

It is said that what makes a teapot a teapot is the empty space inside. Likewise, in this journal we would like to explore space – in our case the space that surrounds a cup of tea. We wish to take you, the reader, with us and learn as we learn about the universe that revolves around our favourite beverage.

– Journal du Thé

Vilket är ditt favoritte?

Några veckor har gått sedan jag kom tillbaka till Stockholm. Jag ska vara här i vår, det känns bra. Men gud vad jag saknar att vara utomlands! Framförallt friktionen i vardagen. Självständigheten, alla intryck.. Jag saknar Paris!

Det är AB café i telefonplan som lagt ut sitt recept på den salted caramel brownie de serverar på cafét. Det här var första gången jag testade det här hemma, och både jag och Agnes var golvade. Godaste brownien vi ätit. Här kommer receptet från ABs instagram:

Caramel:

Bake for about 35-40 minutes at 160 degrees Celsius. Note that the cake will stiffer as it cools down so don’t worry about it being soft and a bit wobbly when you take it out.

Mellan 1899 och 1901 målade franske konstnären Odilon Redon en serie dekormålningar på beställning av en fransk baron som skulle ha dem i matsalen till sitt chateau.

” I am covering the walls of a dining room with flowers, flowers of dreams and fauna of the imagination”

Jag kände inte till Odilon Redon förrän nu i höstas då jag såg hans serie dekormålningar på Musée D’Orsay. Just nu är jag väldigt intresserad av dekorativ konst och blev väldigt inspirerad av hans verk. De vibrerar! Skimrande färger och det stora formatet – föreställ dig ett slott med väggarna täckta av dessa målningar..

Sedan 2016 har jag haft en tradition att ha glöggfest. Jag tycker att glögg är den perfekta tillställningen. Det är fest – men ingen kommer krossa en spegel liksom.

Jag tycker om att vara värdinna och planera och fixa. Att ha en anledning att vara ambitiös med bakningen, slå på stort. Jag brukar sträva efter Fanny och Alexander- känsla. Granris utanför dörren, krokan, stora fat med hemgjort godis, hyacinter.. Jag vill att gästerna ska kliva in i en filmisk värld.

Vissa år har det inte blivit något. Jag hämtar fortfarande andan efter tre veckors fix inför glöggen 2021. Nästa år kanske jag är redo igen!

Agneta Pleijel skriver fint, ” Den långa vintern har tagit slut och hon vill inte längre grubbla. En vänlig makt har fått något inuti att vända; så känns det”

“Det kommer inifrån. Som en kraft, en ny energi. Som om något lagt sig tillrätta därinne.”

Jag känner mig så tillfreds just nu. Veckorna rinner iväg och jag har bara 10 dagar kvar i Paris för den här gången. Jag jobbar långa dagar i köket, stammar fram orden på franska till kollegorna.
Rep med kören flera kvällar i veckan, det är mycket nu kring lucia. Köper julklappar och bockar av de utställningar jag har skjutit upp att gå på.

Jag älskar kokböcker. Jag lagar sällan mat efter recept och därför tycker jag fotografierna och texterna ofta är det viktigaste.

Min favorit är “Breakfast, lunch, tea” som jag snott ur pappas bokhylla vid något tillfälle och sedan behållit. Det är Rose Bakery – caféet i paris – som 2006 gav ut en samling med sina bästa recept och vardagen kring caféverksamheten. Bilderna är fotade av Toby Glanville. Jag tycker de är så vackra. Analogt fotade med så fint skärpedjup. Och mysiga texter. Det blir inte finare än såhär!

Tyvärr så har de renoverat sönder caféet på 46 Rue des Martyrs- gå istället till take away-shopen som ligger intill. Eller till deras filial i ett växthus i trädgården till Musée de la vie romantique vid Pigalle.

2021-2022 bodde jag ett år i gamla stan, i den mest fantastiska lägenheten på den vackraste platsen. Brända tomten – ett trekantigt torg med ett café med ljusslingor och ett stort kastanjeträd. Jag kommer alltid ha kvar det året inom mig som en skatt.  När jag tänker på den tiden stinger det till av sentimentalitet- att det är över- men jag är så tacksam för den tiden.

Jag hade precis kommit ur en lång relation och flyttade dit själv och var så ledsen. Jag jobbade på caféet Fabrique, hoppade runt på olika adresser i city. Ett tag fick jag jobba bara på den i gamla stan. Gick till jobbet kl 07 på morgonen, genom tysta gränder.

Jag och Ines hade precis blivit vänner. Hon jobbade på Storkyrkoskolan i Gamla stan och kom upp till mig och drack te på lunchrasten. Vi var på stadsmissionen på Köpmangatan minst en gång om dagen, till den grad att jag skämdes för att gå in. Skickade sms till varandra på koppar och kläder ” Har du sett den här?” ” lägg undan till mig!”

På min gata, Själagårdsgatan, låg “Eddies loppis”. Han hade öppet sena kvällar -det var egentligen mindre en loppis och mer en samlingsplats för hans vänner. Jag var inne och pratade med honom en gång, han berättade att han haft lokalen sedan 50-talet, där han hade nattklubb i källarvalvet. Här finns en radiodokumentär om honom:  https://sverigesradio.se/avsnitt/1497428

I december hade jag min traditionsenliga glöggfest. Jag och Ines hade storslagna planer, det här året skulle bli något extra. Jag brukar sträva efter Fanny & Alexander-känsla och att vara i gamla stan var ett guldläge. Vi planerade flera månader i förväg och jag tror att jag bakade i tre veckor..

En av de saker jag älskade med att bo i gamla stan var att det kändes som en liten småstad mitt i Stockholm. Att det nästan är ett “ingemansland”. Helt tomt uppe i gränderna efter kl 19…

Mina gamla stan-favoriter: 

Chaikana Tea house är mitt favoritställe att äta lunch eller dricka te på.

Antikaffären med massa kopparkittlar i fönstret på Storkyrkobrinken

Grillska husets terass på innergården på sommaren. Deras “elefantöron” är väldigt goda.

Bada på Riddarholmen! Folk som bor i gamla stan går ner i badrockar på sommaren. Finns stegar rakt ner i vattnet, underbart.

Dricka öl på Zum fransiskaner eller Stampen

Skeppsbro bageris uteservering.

Stiernan Ramen. Och Pastis såklart!

Tack för allt, Själagårdsgatan <3