Ett år av obeskrivlig saknad

4 years ago

Ett år av obeskrivlig saknad

Inatt är det exakt ett år sedan jag och mamma satt vid min lillebrors säng o vakade. Kramade, pussade, pratade med och sjöng för honom under hans sista timmar. När vi inte orkade sjunga själva längre satte vi på hans favoriter ABBA i bakgrunden.

Det går inte att beskriva overklighetskänslan av att sitta brevid någon du älskar som håller på att dö. Där kroppen sakta stänger ner, andningen blir tyngre och tyngre, andetagen kommer med allt längre mellanrum för att till sist bara upphöra.

Maktlösheten du känner för att du inte kan göra något för att hjälpa, du kan bara sitta där o vänta på det oundvikliga. På att han ska försvinna bort från dig och aldrig komma tillbaks.

Blandningen av total panik o ett konstigt lugn. Behovet av att skrika och slå blandat med viljan att krypa ihop till en boll och bara gråta.

Vi satt där hela natten och tittade på honom, lyssnade på varje liten förändring i andningen. Och slutligen, tidigt tidigt på morgonen gav han upp. Ett sista andetag sen blev det helt tyst och stilla. Han såg så fridfull ut, på en gång alldeles blek med en liten liten antydan till leende på läpparna.

Jag kröp upp i sängen och la mig bakom o bara låg där o höll om min döda bror. Ville inte resa mig, ville inte gå därifrån. Ville inte ta tag i verkligheten. Ringa runt till alla berätta, ringa begravningsbyrån, skriva dödsannons, planera begravning o allt annat vidrigt man måste ta tag i på en gång. Ville inte gå igenom allt det vi gick igenom bara ett halvår tidigare när min pappa dog. Jag ville bara ligga där o krama min bror.

Ett helt år har gått, det är helt sjukt. Det gör fortfarande lika ont, sorgen och saknaden är emellanåt så stor att jag känner mig sjuk, jag blir så trött att jag inte orkar gå ur sängen, det gör t om ont att andas. Känns som att någon sitter på bröstet. Så kommer det att vara länge, kanske alltid. Ett år av en saknad som kommer vara livslång.
En saknad man lär sig leva med, för du har inget annat val.

Jenny · 4 years ago
Finns inga ord att sätta på det du beskriver och för det jag känner för och med din familj

Emily · 4 years ago
Tänker på dig idag och ofta. Kram

Andrea · 4 years ago
Hjärtskärande och träffande <3

Alexandra Aronsson

Alexandra Aronsson

Info