Lillebrors namnsdag och coronahysteri

9 months ago

Lillebrors namnsdag och Coronahysteri

Söndag 15/3, idag har min lillebror namnsdag, Christopher. Johan Philip Christopher, för snart ett år sedan gick han bort alldeles för ung. 6 månader efter min pappa. Som för att övertyga sig själv, eller ge någon form av tröst brukar “man” säga att dem är på ett bättre ställe.
Helt jäkla befängt enligt mig, att dem skulle ha det bättre nu och vara på ett bättre ställe. Va e det för skitsnack, det bästa hade såklart varit om dem var kvar här hos oss, familjen och alla dem som älskar dem. Så tycker jag, alla dagar i veckan.

Iallafall i vanliga fall… För för första gången kan t om jag säga att Christopher är på ett bättre ställe. Varför jag säger det? Tror ni kan gissa, Covid-19 handlar det om.

Jag är inte rädd eller orolig för att jag eller mina barn skulle få corona, vi är friska och starka så vi klara det. Det betyder inte att det är något jag vill, men det är inget jag oroar mig för. Men för min lillebror hade det varit direkt livsfarligt och jag vet vad det hade inneburit för alla runtomkring honom. Varje år i influensatider var det så och nu hade de varit än värre. Ständig oro och ångest för att han skulle smittas. Ständigt vara på sin vakt o hålla koll. Ont i magen för minsta hostning, för alla runt honom visste vad det innebar om han blev smittad, det var förenat med direkt livsfara. Så därför är jag benägen att hålla med, denna enda gången att just nu är du på ett bättre ställe lillebror.

Jag lider med alla som sitter i den situationen nu, alla ni med kroniskt sjuka barn eller som är sjuka själva. Jag förstår att man oroar sig för sina äldre och alla dem som är i riskgrupperna. Vi ska absolut ta detta på allvar, vara extra försiktiga, stanna hemma om vi känner oss det minsta lilla dåliga om än bara för att göra sin “samhälleliga”plikt.

MEN alla som INTE känner sig dåliga, som inte hostar o snörvlar och nyser måste ni stänga in er? Jag tycker inte det, märkväl jag är ingen läkare, ingen smittskyddsspecialist, ingen politiker, detta är MIN personliga åsikt. Jag går fortfarande till gymmet, jag tar fortfarande emot mina pt-kunder, jag går fortfarande ut och äter. Däremot är jag mycket försiktigare, tvättar händerna ännu mer än förr, spritar av allt jag lr mina kunder vidrör på gymmet, håller barnen hemma från skolan vid minsta tillstymmelse till hostning osv.

Vad som är än mer skrämmande enligt mig är hur alla panikar, hoardar toapapper, pasta och värktabletter så det inte räcker till alla. Köper handsprit och munskydd i sådana mängder att sjukvården står utan, dem som VERKLIGEN behöver står utan. Det där egocentiska beteendet, det tycker jag är mer skrämmande.

Alla hetsiga trådar på Facebook (ja, jag vet att jag inte ska läsa det och jag försöker låta bli men ibland går det liksom inte) med amatörexperter som ger sitt utlåtande, kommentarerna folk emellan där man mer eller mindre dumförklarar varandra, så sorgligt att se. Sorgligt och onödigt.

Tror att det enda vi vet med säkerhet är att vi inte vet hur detta kommer sluta, mer än att man t ex kan gissa att ekonomin får sig en ordentlig smäll. Det är många branscher som har det svårt, t ex restaurangbranschen så ett litet tips. Om ni ändå sitter hemma och häckar och tittar på Netflix (där b tw alla filmer om virus och sjukdomar ligger i topp, är det konstigt att folk panikar? Kolla på nåt roligt och härligt istället vetja!), köp hem mat från någon restaurang istället och stötta på det sättet istället för att äta din hoardade pasta. Sluta inte lev, men tänk efter lite mer och var mer försiktig.

Ta hand om er OCH om varandra!

Och istället för en stor puss o kram till er alla får ni en coronasäker armbågspuff från mig.

Alexandra Aronsson

Alexandra Aronsson

Info