The Way We Play

Hej, jag “lever”

3 months ago
Hej, jag “lever”

Hej alla fina!

Det var så längesen jag skrev, har inte orkat. Utan tvekan går jag igenom den absolut tuffaste perioden i mitt liv och en av sakerna som har fått ligga på vänt är bloggen. Jag hoppas orka fortsätta för jag tycker ju att det är så kul, men just nu är det lite si och så med ork, lust och energi.

Vi hade begravning för Christopher den 17/5 och efter det var det som att luften gick ur mig. Sista krafterna gick åt där, det var en jättefin men helt otroligt jobbig ceremoni och efteråt trängde vi ihop drygt 50 personer i hans lilla hus. Åt, drack, grät och skrattade, pratade minnen. Dagarna efteråt satt mamma och jag och bara tittade på varandra, jaha, är det nu vi ska börja leva igen? Utan pappa och Christopher. Nu ska vi börja läka, så smått börja leva igen i en helt ny, ofrivilligt påtvingad familjebild, 50% kvar, 1/2, 2 av 4.

Men innan vi kan börja sörja och läka kommer allt annat äckligt jobbigt skit som ska tas om hand efter att en människa gått bort. Bouppteckningar, den du älskar förvandlas till några kolumner med siffror, tillgångar och skulder. Abonnemang måste sägas upp, i vårt fall skulle vissa även flyttas från pappa till mamma osv. Alla samtal som måste göras med inledningen:Jag ringer i min pappas/brors ärende, han har just gått bort. Den obekväma tystnaden på andra sidan luren. Breven som kommer hem med deras namn på eller ännu värre till dödsboet Stefan/Christopher Olsson. Dödsboet.. Dödsfallsintyg och annat äckligt man ska behöva ha med att göra, helt jävla omänskligt! Jag vill inte, jag vill bara vara ledsen nu och få sörja, inte hålla på med allt det där skitet!

Hemma hos mamma o pappa påminner allt om dem, pappa o min bror. Jag ser och hör dem överallt. Allt är en ständig påminnelse om vad vi förlorat, halva vår familj. Sommarn har alltid varit min favoritårstid, de lata veckorna vi spenderat hemma hos mamma, pappa och Stoffe. Nu känns det mest som en hemskt påminnelse.

En påminnelse om helvetet som började förra sommaren, inte desto mindre när vi nu har börjat sortera och rensa bland alla grejer. Alla dessa grejer, kläder, skor, fotografier, dokument, fiskespö, Stoffes femtielva solglasögon, gamla skivspelare, cdskivor, kassettband som pappa har sparat sedan han var ung, allt ger ett hugg i hjärtat. Det är så otroligt svårt.

Innan sakerna slängs, skänks, säljs, sparas måste vi ju gå igenom allt. När det väl är borta går det inte att ångra sig. Jag vill ju spara ALLT, varenda liten sak som påminner om dem. Jag vill spara varenda liten sak, men det går ju inte.

Det svåraste för mig är alla kläder och skor. Jag står i klädkammaren och tittar på kläderna, ser framför mig något tillfälle när de har burits. Snusar på dem, gråter i dem. Vill inte skiljas från kläderna, det känns som en del av dem. Men det måste göras, förutom några enstaka saker, det kommer jag att behålla, jag måste det. Kan inte skiljas från allt på en gång, det går bara inte.

Vi lever och vi funkar, kognitivt iallafall. Inuti är det kaos men vi gör det tillsammans, vi stöttar varandra, vi gråter, skrattar, fruktar men längtar tills allt är klart. Längtar för att det är så jobbigt, fruktar för att allt blir så definitivt. 2 av 4 kvar

14 Replies to “Hej, jag “lever””

  1. Christina says:

    Så hemskt, så tungt, att förlora sina älskade. All kärlek och omtanke till er ❤️❤️❤️❤️

  2. Karin says:

    ❤️

  3. Anette says:

    Vissa saker “måste”göras för att man ska kunna komma vidare. Vissa saker behövs fixas snabbare än annat. Allt är bara stort och omänskligt. Tänker på er, och finns här när so helst. Stor kram

    1. Tack fina Anette, stor kram

  4. Lisa says:

    ❤️

  5. Ewa Wressmark says:

    Vilka starka ord. Du beskriver verkligen den förtvivlan man känner då man förlorar någon närstående. Så glad att du delar med dig. Sköt om dig.
    Kram

    1. Tack för fina ord Ewa, stor kram

  6. Tonje says:

    Min kjære Alex. ❤️ Varme klemmer.

  7. Ellie says:

    Har tänkt på dig ❤️ Har inte varit med om det du går igenom men känner starkt att jag skulle känna samma sak som du inför allt det jobbiga som man måste ta tag i när en närstående går bort. Är glad att du orkade skriva till oss. Du är betydelsefull.

    1. Stort tack för fina och värmande ord, stor kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Alexandra Aronsson

Info