The Way We Play

Vila i frid älskade lillebror.

3 weeks ago
Vila i frid älskade lillebror.

Nu har Stoffe fått frid, nu får han vila, han som har kämpat mer eller mindre från sitt första andetag. Min lillebror, kämparnas konung, nu har han lämnat oss.
Försöker finna tröst i att han är med pappa, att han inte har ont, att han har fått ro men det är så svårt. Saknaden är så svår, outhärdligt, omänskligt svår.

Vi satt hos honom hela den natten, mamma och jag, natten mellan den 15-16/4, Stoffes sista natt.Pussade, pratade, strök hans arm, hans kind. Grät, torkade tårarna, berättade för honom för miljonte gången hur mycket jag älskade honom, sa till honom att det är ok, han behöver inte kämpa mer, samtidigt skrek hela kroppen NEEEEJ, stanna kvar hos oss, jag är inte redo än!

Vi satte på hans favoritskiva med Abba tyst i bakgrunden, försökte sjunga med, han älskade det. Gullan (mammas mops) låg och sov vid hans bröst, det lugnade honom. Mamma och jag klappade, pussade o smekte hans händer och kind. Så satt vi till 04.45 när han slutligen släppte taget. Pappa hade kommit för att hämta honom.

På en gång sång han så fridfull ut, som att han sov, med ett litet, litet leende på läpparna.

Vila i frid älskade lillebror.

På mindre än ett år har jag förlorat halva min familj. På mindre än ett år, till den äckliga helvetes cancern. För bara ett år sedan var allting bra, eller det var det vi trodde. För ett år sedan var Stoffe snart på väg på semester med sina assistenter, vi hade köpt ny lägenhet och skulle flytta, allt var bra.

Nu är det allt annat än bra, nu är det så dåligt det kan bli. Hur kunde det bli så? Jag skrev precis den andra dödsannonsen och planerar en andra begravning på ett halvår. Det är overkligt bortom mitt förstånd och nu ska jag och mamma försöka lära oss leva med det här. Halva vår familj är borta, på mindre än ett år. Min fina pappa och älskade bror, hennes själsfrände sedan 51 år tillbaka och hennes älskade son.

Jag är helt avtrubbad, som en robot gör jag det som ska göras. Det känns som att jag är utanför min egen kropp. Jag planerar och fortsätter leva nästan som att allt är som vanligt, det är tydligen viktigt att göra. Fortsätter göra saker när jag orkar, men det är inte med samma inlevelse som innan, jag bara gör, är inte helt där, orkar inte.

Det får ta sin tid har man sagt till mig, sorg tar tid och kommer i vågor, det är bara att försöka följa med i de. Och det är det jag gör, plaskar runt i ett hav av sorg och kämpar för att hålla mig över ytan och inte dras ner och drunkna. Försöker hålla mig över ytan.

Vila i frid älskade lillebror.

Någongång kommer jag ta mig in till stranden igen, en annan version av mig som får lära sig att leva på nytt i en annan version av mitt liv.

En version utan dig och pappa här hos oss. Jag kommer sakna er båda varje sekund av mitt liv, varje sekund tills vi ses igen.

37 Replies to “Vila i frid älskade lillebror.”

  1. Kerstin Aleryd says:

    Så jag känner med er. Gör ont i hjärtat.
    En tröst att Stefan nu har sin älskade son hos sig.
    Även farmor o farfar och morfar .
    Dock är de saknade hos de som är kvar

    1. ja, försöker finna tröst i att dem är tillsammans <3

  2. Linda says:

    Så oerhört ledsamt och obeskrivligt förjävligt, finns inget mer att säga än så när det kommer till den där sjukdomen. Försök till tröstande ord känns så futtigt, men håll i där, följ med i vågorna och låt det ta tid, tillåt dig att sörja! Kram!

    1. Tack Linda! Och du har helt rätt den satans sjukdomen finns det inga ord för, den är inte ens värd ord! Kram

  3. Lina says:

    Jag känner inte dig men oj vad jag lider med dig. Så orättvist! massa styrka!!!

    1. Tusen tack, suger i mig all styrka jag kan få!

  4. Fanny says:

    Ord finns inte.. Så ofattbart hur livet kan bli.
    Men vilken syster du är, så otrolig som har funnits vid din brors sida, så nära så nära. En väldigt vacker syskonrelation. ❤️

    1. Tack Fanny, dina ord värmer väldigt mycket!

  5. Lisa says:

    ❤️

  6. Viktoria says:

    ❤️❤️❤️

  7. Sara says:

    ❤️

  8. Christina says:

    All kärlek till dig och din mamma ❤️❤️❤️❤️

  9. Lisen says:

    Otroligt vackert skrivet❤️❤️

    1. Tack älskade Lisen ♥️

  10. Karin says:

    ❤️

  11. Berit says:

    Med tårar i ögonen läser jag allt fint Ingela och du skriver och har alltid beundrat er för den kamp ni haft!
    Känner med er❤️❤️❤️

  12. Lisa says:

    ❤️

  13. lckn says:

    ❤️

  14. Johan says:

    Jag och Aina pratar om er var och varannan dag. Vi försöker förstå men det går inte. Det finns ingen logik eller rättvisa i det som har skett er familj. Ni har enormt mycket kärlek i er familj och runtomkring er. Hoppas att ni kan bäras genom detta av den.

  15. Joanna says:

    ❤️

  16. Elly says:

    Blir så berörd av din text❤️ Är så ledsen för din skull, kan bara försöka föreställa mig vad du går igenom. Stor kram

  17. Linn says:

    Din text och dina ord berör så på djupet att det brister när jag läser detta. Jag lider med dig och din mamma. livet är så orättvist och det är svårt att acceptera. Kämpa på!!! Tampas med dessa tankar just nu – varför jag, varför just jag. Förstår att du måste ha samma tankar. Vill bara skicka styrka!!!!

  18. Marie-Louise Sjögren says:

    Så fruktansvärt och ofattbart på alla sätt och vis. Man få bara gripa så hårt man kan i varenda halmstrå av liv och kärlek till alla de man älskar. All styrka till dig och din mamma <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Alexandra Aronsson

Info