The Way We Play
Meet the Writer: Peppe Öhman

Meet the Writer: Peppe Öhman


Jeanette “Peppe” Öhman är författare och journalist. Hon bor i Santa Monica, LA tillsammans med sin man Magnus, sonen Vidar, 6 år och en bebis –  Majlis – i magen som väntas anlända i oktober. Hon bloggar på “livet och LA” och gör podcasterna “Mellan raderna med Jihde och Öhman” samt “Magnus och Peppes podcast”.

Meet the Writer: Peppe Öhman

Grattis till nya boken! Hur har den blivit mottagen?
– Tack! Jag var löjligt nervös inför recensioner, alltså nervös som ett slitet och darrande asplöv, boken består ju delvis av en del privata historier om hur jag själv konfronterats med patriarkatet, men hittills har den blivit mycket väl mottagen. Såpass att förlaget bara en månad efter att den kommit ut trycker upp en andra upplaga. och jag har än så länge inte fått ett enda mord eller våldtäktshot.

Hur kom det sig att ni flyttade till LA?
– Magnus, Vidar och jag flyttade till Los Angeles 2013 då jag fått ett stipendium att göra en Master of Arts vid University of Southern California (USC). Vi förälskade oss i staden, beslöt oss för att stanna, sade upp oss från våra respektive arbeten och jobbar nu båda som frilansjournalister, författare (mest jag) och TV redaktörer (Mest Magnus). Kanske inte så smart ekonomiskt, men förälskelsen i LA håller fortfarande i sig tre år senare så det är värt det.

Hur är livet med barn i LA och vad upplever du är de största skillnaderna mot Sverige?
– Jämfört med Norden är USA både en katastrof och en dröm för barnfamiljer. Det finns ingen federal lagstadgad föräldrarledighet och förskolan kan kosta lika mycket som en universitetsutbildning. Det leder till att många mammor (sällan eller aldrig pappor) stannar hemma med sina barn istället för att jobba. USA är en kvinnofälla för mammor. Samtidigt är amerikanerna väldigt barnvänliga och klimatet här i Los Angeles gör att man aldrig behöver utsätta sig själv för galonbyxa-kampen på mornarna eller varje vecka städa bort ett lass av sand och lera från hallen.

Vad är det svåraste med att vara mamma?
– Det svåraste är nog att fatta vad gränsen mellan att vara överbeskyddande och ge för mycket frihet går. Utanför moderskapet försöker jag ofta spela tuff men jag är en jäkligt blödig morsa.

Vad är du rädd för?
– Förutom det självklara: Clownen Pennywise I Stephen Kings “Det” och förlora folk jag älskar är jag inte rädd för så mycket. Jag har en ganska fatalistisk inställning till livet, det som händer händer och det hjälper inte att gå omkring och vara rädd för det. Förutom Clowner då.

Vad är det bästa ditt barn har lärt dig?
– Vidar jobbar stenhårt på att lära mig att spela Minecraft men jag vägrar att dras ner i det träsket. det är inte det man säger som räknas, det är det man gör. Och att man inte måste göra som alla andra gör.

Vem vill du ska läsa din “Livet och Patriarkatet”?
– Folk som vill vara feminister, men kanske inte riktigt vet hur de ska formulera sig i diskussioner med antifeminister. Drömmen är också att de som påstår att Sverige redan är jämställt ska läsa den. Och gärna de som aldrig tröttnar på skämtet “Visste du att “hen” betyder “höna” på engelska?”. Och din farbror som drar blondinskämt och väninna som alltid vill påpeka att hon varit en pojkflicka och hellre umgås med killar “för att det blir så mycket tjafs med tjejer”. Äh, kort sagt: Alla som kommenterar under expressens artiklar.

Lever du som du lär?
– Jag försöker. Men jag har också fattat att det är omöjligt att leva som en perfekt feminist i ett patriarkat. Kulturen vi lever i motarbetar aktiv jämställdhet. Jag tror att det är bättre att göra så gott man kan än ingenting alls. Och jag tror verkligen INTE på dubbelbestraffning i att först bli förtryckt och sedan dessutom känna skuld för att man inte gör tillräckligt mycket för att motarbeta förtrycket.

Förändrades din syn på jämställdhet när du fick barn?
– Jag var livrädd för att falla ner i fällan där mamman är förälder numero uno och har stenkoll på allt som har med ungen att göra, tar ut mest föräldraledighet och vabbar mest. Var så stressad över det att jag diskuterade jämställdhetsstrategier med min man varje dag under hela graviditeten. Sen gick det väl acceptabelt bra när barnet väl kom. Tror att det hjälper om man från allra första början är nästan maniskt jämställd, det blir nämligen mycket svårare efter att man fått barn. Jag skrev faktiskt en bok om det “Livet & barnet, om att överleva som någons mamma”. den kom ut 2011 på Schildts Förlag.

Vad skulle du säga till dig själv om du fick träffa dig som 16-åring?
– Att din kille gör slut med dig nu betyder inte att du kommer att leva ensam resten av ditt liv.

När är du som lyckligast?
– När Magnus och jag susar fram längs med Pacific Coast Highway och sjunger med i 90-tals hiphop.

Vad gör ni helst en ledig lördag?
– Eftersom både Magnus och jag frilansar är alla dagar både jobb och lediga dagar, eller har i alla fall potential att bli det, så lördagen är inte speciellt helig. Men en bra lördag stiger jag upp för de andra, tar ett dopp i den ganska kalla poolen, äter frukost och dricker kaffe medan jag läser bloggar och tidningar. När de andra vaknar ett par timmar senare åker vi till Venice och äter brunch med kompisar. Sen hänger vi på stranden eller är bara hemma resten av dagen. Avslutar med vin på balkongen.

Vad gör du om fem år?
– Vi bor kvar i LA eller kanske Stockholm eller Bangkok. Jag har precis avslutat en roman och är fortfarande någon slags frilans/författare.