Baby blues

6 years ago

det har beställts en bebis här hemma.

 

 

 

 

baby blues

oscar ganska nyfödd

det har väl alltid pågått konstant, men trappades upp häromdagen när mannen  kom hem med ett gulligt sms, innehållande en ultraljudsbild. från en kollega som meddelade att hon väntande sitt fjärde barn. pojkarna blev jätteupprörda, och vände sig direkt till mig. varför kan hon, men inte jag! och – om jag ska erkänna, så kände ju jag också ett litet stygn av avundsjuka över den glada nyheten.

baby blues

hugo ganska nykläckt

för det är ju klart, jag älskar barn! alltså, självklart mina egna, men även andras. och mina barn är ju det bästa jag har gjort med mitt liv, och vi vet ju att kärleken är oändlig, och räcker till flera, den blir ju bara större. jag saknar mina egna barn fysiskt varje dag, och måste svälja en klump i halsen när jag bäddar deras sängar efter att de gått till skolan, och jag forfarande kan känna värmen från deras små kroppar i lakanen.

baby blues

hugo 6 månader

härom kvällen letade vi efter en film på hugo som tjock bebis på stranden i torekov, och fastnade på en massa gamla bilder på barnen när de var små. plötsligt hör jag ett snörvlande, och det är oscar som gråter (han är så känslig, undrar vem han har ärvt det av?) han gråter, säger han, för att han saknar den lilla bebisen som hugo var, och då börjar ju också hugo gråta. själv sitter jag uppe länge efter det att de har somnat, och tittar på bilderna och filmerna (det finns massor, och ändå vill jag se mer, ha fler). och minns. och saknar.

baby blues

oscar 3 år

baby blues

oscar 2,5 år gammal

för alla argument om praktiska saker som bostad, bil och resor med två barn, faller ju ganska platt mot allt det underbara med ytterligare ett barn. att resonera om hur enkelt det är med två större barn, att slippa barnvagn, blöjor och välling, blir ändå banalt i jämförelsen mot en nykläckt liten bebis. att säga “den som gapar efter mycket…” till en sexåring som säger “jag vill veta hur det känns att vara storebror” blir ganska makabert.

baby blues

hugo 4 månader

för i mitt fall finns det ju ingen annan anledning än ålder, som gör att jag har stängt dörren. känslomässigt skulle jag nog kunna ha fem till, eller i alla fall ett. och det skulle ju resten av familjen också vilja.

baby blues

hugo 5 månader

 

baby blues

hugo 3 år

frågan är – kommer längtan, saknaden och undran över hur det skulle vara att ha fler barn, finnas kvar för alltid, eller går den över?

baby blues

oscar 5 år

ja, ja. så just nu tittar jag bara på bilderna av de två jag har och njuter i fulla drag. av den tid som varit, av den tid som är nu men även av den tid som ska komma.

Christina · 6 years ago
Men åh så himla fint inlägg, både tankarna och bilderna, förstår precis exakt hur du känner!

Malin Rudén · 6 years ago
Tack, vad glad jag blir, och rörd över att du känner likadant!

Nina · 6 years ago
Väldigt fint och igenkännande inlägg!

Malin Rudén · 6 years ago
Tack, för din kommentar, och din igenkänning!

Frida G Svensson · 6 years ago
väldigt vackert och träffande! och påminner mig om att jag ska sluta vänta på det perfekta tillfället att skaffa tvåan och bara ge mig på det.

Malin Rudén · 6 years ago
Åh Frida, förlåt ett så sent svar, har helt missat din kommentar! Go for it (om du inte redan gjort det)! Jag väntade på att det skulle komma en längtan efter nr 2, som aldrig kom, sen "skaffade" vi Hugo som ett syskon till Oscar. Men när han föddes öppnades en dörr, jag ville ha 5 till. Nu blev det inte så, men så fascinerande vad våra kroppar gör med oss i samband med graviditeter och födslar. Önskar dig all lycka till!

Malin Rudén

Malin Rudén

Stylist

[email protected]
instagram stylistmalinruden

www.stylistmalin.se