Dejt night

6 years ago

Jag och min man är ändå väldigt bra på att försöka smörja vårt äktenskap nu i barnkaos och perioder ifrån varandra. Vi har ju försökt köra en dejt night i veckan så gott vi kan, med det är svårt att få till nu under inspelningarna. Men det betyder så jäkla mycket att ha en stående dag i veckan då jag vet att vi kommer få tid tillsammans. När han kommer hem på kvällarna är det barnen som är i fokus, det busas, kittlas och brottas och har sig, allt sånt som tråkiga mamman inte gör. Så om det är grejer jag vill ta upp så sparar jag det till den kvällen.

Och jag fattar att det är få förunnat att kunna gå på dejt en gång i veckan, men jag får väl se det som en kompensation för att vi inte har några föräldrar i New York som kan ta barnen typ i två nätter. Vi har ju aldrig åkt på en liggweekend Köpenhamn eller liknande. Och det ser ju inte ut som det kommer bli något den närmsta tiden framöver heller, vem kan barnvakta fyra barn liksom?

Dejt night

En dejt outfit. Så tråkigt att försöka klä sig nu.  

Dejt night

“Står hon där och tar kort på sina skor?!” himlade säkert Johan med ögonen och tänkte när han tog den här…

Dejt night

Men nähä du, gubbe lilla. Det var den här lilla jäkeln jag var tvungen att fota. Fyra graviditeter på fem år, då får man en liten gökurs-navel som tittar ut med jämna mellanrum och säger hej.

Hade det bara varit jag i vårt äktenskap så hade det varit, förutom ensamt och ganska så stökigt, färre dejter. Det är alltså inte jag som är den drivande, eller kanske inte den som anstränger mig lika hårt ska jag nog säga, som han gör för att det ska bli av. Jag tror att det handlar om att jag lättare får det där dåliga samvetet än vad han får. Det är min mammagrej liksom. Jag har faktiskt frågat honom om han inte får dåligt samvete när han är borta och jobbar. Han svarade att han känner många saker, så som saknad, oro, längtan, ångest och allt sånt. Men just dåligt samvete känner han inte.

Han menar att vi är vuxna och med det kommer det vuxna krav liksom. Och det handlar såklart inte om att gå på dejter till höger och vänster, utan det handlar om det som vuxna faktiskt måste göra, som jobba, handla, städa, ta hand om hälsan och ta hand om äktenskapet, osv. Och det kan man inte ha dåligt samvete över enligt honom. Make sense får jag väl ändå lov att tycka, men lättare sagt än gjort.

Dejt night

En annan dejt outfit. Med pigmentfläckar i panna och på kinder. Som jag kan tycka är fint på andra, levande på något sätt, men jag känner mig bara smutsig.

Dejt night
Dejt night

Ingen outfit men vi går till ett ställe som har dessa kol-torsk-klumpar på menyn. Smakar kol. Och torsk. Men är faktiskt goda.

Sen hörrni, ni vet när man hör ett citat som är så jäkla klockrent så man säger högt för sig själv att; jaaaa, precis så äääär det ju… Sånt hörde jag igår. Eller läste på en mamma i Harriets klass Instagram. Hon har säkert hittat det på en kaffemugg eller i bibeln eller nått, men hon hade varit och gjort sina naglar och kände direkt att hon fick dåligt samvete men påminde sig själv att: Give your kids what’s best of you, not what’s left of you. 

Bam! Vilket jäkla Carpe Diem- citat som satte sig som en envis tonårsfinne mellan ögonbrynen på mig. Och där får det sitta och påminna, för det kan jag behöva.

Dejt night

Och en till då. 

Dejt night

På en dejt för länge längesen, tror det var i Serbien, så körde jag en liten intervju med Johan som jag hade förberett innan. Jag hittade frågorna nu i några gamla anteckningar på mobilen, och jag minns att det var väldigt seriöst och eftertänksamt och verkligen öppnade upp, tog nästan hela kvällen faktiskt att prata om dom. Det var de här frågorna:

Finns det något du inte vill överföra till dina barn?  Vad vill du överföra?

Vad är/var ditt livs största paradigmskifte?

Har jag sårat dig någon gång?

Är du var du ville vara för 15 år sedan?

Hur känner du dig uppskattad?

Vad har du lärt dig av ditt tidigare äktenskap?

Hur tror du att folk uppfattar dig? Och hur vill du att de ska uppfatta dig?

Vad skulle göra dig till en bättre människa?

Vad är godhet?

 

Dejt night

Avslutar med den här äckliga, grisiga, roliga bilden som är ett resultat av en bra dejt night. 

Belial · 6 years ago
Du är fan bäst.

Gabriella · 6 years ago
Hej och tusen tack för en bra blogg men nu får du verkligen ursäkta en trogen läsare som följt dig länge. Att vara vuxen handlar såklart om vuxna krav som din man säger, men i det ingår också att sätta andra framför sina egna behov. Andra, tex barn som man själv valt att sätta till världen. Visst måste de allra flesta jobba för sitt uppehälle men man MÅSTE inte jobba så mkt som din man gör, det gör han för att han VILL. Han kan kosta på sig att inte ha dåligt samvete eftersom du ju finns där och räddar situationen, men du kan ju aldrig ersätta hans frånvaro. Som förälder kan man rationalisera hur mycket som helst men det är ju i slutändan barnens upplevelse som är den viktiga och den är ju allt annat än rationell, enbart känslomässig.

J · 6 years ago

J · 6 years ago

J · 6 years ago
Emojis funkade visst inte. Sååå bra skrivet. Amen!

britta · 6 years ago
Vad vet vi om "jobbar så himla mycket"? Jag ser det snarare som att det är väldigt bra att bottna i det man gör, och vara passlonerad i sitt yrke, och inte ursäkta sig, eller gå omkring kluven och med dåligt samvete för att man inte är hemma så mycket som man "borde". Tänker att det finns många vinklingar på detta. Synbarligen jämlika par därute, med båda lika mycket hemma, kan ha det dötrist och stendött. Och inte alls ha en närhet till sina barn. Synbarligen ojämlika par, med den ena mycket borta, kan ha en väldigt nära och levande dialog. Och liv. Med varandra och barnen. Bara en tanke.

Christine's Stories · 6 years ago
Gabriella: Min pappa reste mycket i jobbet när jag var barn, ibland var han borta i flera veckor. När han däremot var hemma så var han närvarande. Ibland åkte även mina föräldrar på en veckas semester utan oss och då fick vi vara med far- eller morföräldrar. Det är inget jag tagit skada av. Tvärtom har det gjort mig starkare som individ och mer självständig. Plus att det är bra för barn att förstå att deras föräldrar är människor de med och inte outtröttliga superföräldrar. Barn måste inte sitta ihopklistrade med sina föräldrar 365 dagar om året från att de föds (förutom när/om de ammar då vill säga) tills de fyller 18 år. De överlever nog ändå ska du se :) Det är värre för ett barn att har föräldrar som är närvarande fysiskt men inte mentalt, än tvärtom. Ungefär så som Britta här skriver.

Rakel · 6 years ago
Så låg nivå i såna här forum? Så lustiga tankevurpor folk gör så fort man pratar om föräldrar som är borta från sina barn. ”Man kan vara borta JÄTTEmkt men sen vara JÄTTEnärvarande när man väl är hemma” och ”det finns faktiskt föräldrar som aaalltid är hemma men som är jäääättedumma”, typ. Som att det skulle vara argument för någonting alls. Och visst, alla föräldravarianter finns ju här i världen. Men ska man generalisera så vill ju barn GENERELLT sett vara med sina föräldrar, mycket. Och generellt sett så låter det ju väldigt konstigt att förutsättningen för att vara en närvarande förälder är att vara borta mycket. Läser man just den här bloggen så kan man ju ganska enkelt konstatera, utan värdering, att familjen formar livet efter pappans jobb. Författaren själv ger väl en inte helt rosaskimrande bild av det. Jag tycker det enda som spelar roll är att man som förälder kan stå upp för sina val och kan se sina barn i ögonen när de är stora nog att ifrågasätta saker. Små barn är lojala, vuxna barn lite mindre lojala och mer kritiska. Om man ska generalisera, för såklart finns de som inte alls brydde sig om att föräldrarna var borta när de var små, det gjorde dem till bättre människor etc etc. Personligen tror jag att frekvent närvarande föräldrar, både fysiskt och mentalt, är att föredra. Och att leverera på det som förälder är verkligen inte lätt. Inte heller att balansera vuxnas och barns behov, men eftersom de vuxna har ”makten” över hur familjens liv utformas och dessutom valt att skaffa barn måste de också vara storsinta nog att värna om barnens behov i första hand.

Cecilia · 6 years ago
Jag älskar dig och din blogg. Mitt hjärta gör ett litet skutt varje gång jag ser att du har uppdaterat och du har ju uppdaterat SÅ HIMLA MKT på sistone. Tack för att du delar med dig så mycket <3