Frågetecken.

6 years ago

En av mina bästa sidor är att jag är en problemlöserska. Eller att organisera i livet liksom. Det har tagit sex år för mig att fatta och acceptera att vi inte lever ett helt “vanligt” liv på vissa plan. Till exempel det här med att mina barn, speciellt Jack, har rest mer och bott på fler ställen än vad jag någonsin hade besökt innan jag träffade Johan, vid 5 års ålder. Eller att vid varje graviditet och förlossning har jag haft så många olika läkare och barnmorskor i olika länder och städer, en som gör nupp-testet i Vancover, för att sen göra rutinultraljud i Stockholm, och få en Rh-negativ spruta i Skåne och sen föda i USA. Så det känns som jag har visat min snippa för fler främmande personer under graviditeterna, än när jag hängde på Lilla Baren på Riche back in the days. 

Men jag tycker alltså att jag är bra på att styra om och styra upp när det svänger i besluten som det alltid gör i vårt liv. Satta datum som blir flyttade eller inställda, eller helt plötsligt måste Johan resa bort i två veckor eller nått annat skit som händer. Men då är jag där glatt i min kvinnoroll och fixar, utan att klaga. Jo, jag klagar. Och surar, men sen tar jag tag i saker och löser det.

Frågetecken.
Frågetecken.

En av mina sämre egenskaper, jag har flera, är att jag har någon slags kontaktfobi. Jag vill kräkas när mobilen ringer, blir stressad av mail och text-meddelanden. Vet inte varför det är så. Men jag tror att det är för att jag inte riktigt kommer från samma slags “mail-kultur” som många andra. När jag jobbade på Södersjukhuset i Stockholm så kanske man öppnade mailen tre gånger i månaden, om man kom ihåg lösen. Johan till exempel skickar och svarar på typ 30-40 mail om dagen, då kan man ju inte ha tid med att få ångest varje gång det plingar till.

Men det är som att när jag ska svara på mail eller liknade så vill jag helst sitta vid datorn, jag kan inte vara så där effektiv att svara på mobilen medan jag åker bil eller liknande för då kräks jag. Sen ska vinden vända, tuppen gala, det ska vara fullmåne och det ska finns två torsdagar i en vecka. Typ. Så det är ju svårt att få till, plus att jag vill att varje mail ska vara personligt och fint, när det egentligen hade räckt med en tumme upp. Så då växer den där svara-högen tillsammans med mitt dåliga samvete, och ångest över att jag inte kommer ha några vänner kvar.

Frågetecken.

Ser att min panna liknar min mage när den är ogravid och i vissa ställningar. Liksom lite rynkig och hängig. Få dra fokus från magpannan med ett par solglasögon från Buttericks. 

MEN, jag gick igenom lite kommentarer här på bloggen och vill svara på några. Har missat jättemånga och jag ber om ursäkt för det. Här är några svar till era fina kommentarer på inlägget om att vi skulle flytta till Vilnius: 

Spännande! Lite nyfiken, då får minstingen inte amerikanskt medborgarskap? Eller en av er kanske är amerikansk medborgare? Oavsett önskar jag lycka till och hoppas få följa med via bloggen.

Nej tyvärr får inte bebisen amerikanskt medborgarskap. Det är faktiskt bara Max som har det. Den här bebisen kommer nog vara väldigt glad när hen växer upp och var så nära att få ett amerikanskt medborgarskap, men istället fick ett Litauiskt. Fast jag vet faktiskt inte riktigt hur det funkar här om man automatiskt blir medborgare, precis som i USA, när man föds här. Får kolla upp det.

Häftigt att pröva något nytt, är tanken att ni ska flytta tillbaka till NY sen igen när inspelningen är klar? Håller tummarna för att ni kommer trivas!!

Tack! Ja det är absolut tanken att flytta tillbaka igen. Jag längtar faktiskt. Inte så att jag vantrivs här i Vilnius men det är ju inte hemma, fast vi verkligen har blivit bortskämda med allt vi behöver.

oj spännande! hur kommer det sig att du måste föda på en amerikansk privatklinik? kan man inte föda på ett vanligt sjukhus där i Litauen?

Det kan man säkert. Eller så kan man inte det för att vi inte är skrivna här, vet faktiskt inte. Men det här sjukhuset var det som produktionen här hade letat fram, det är garanterat att alla pratar engelska i alla led. Vilket jag har märkt efter vår tid här inte alls är självklart. Men jag vill vara säker på att jag hajjar vad de pratar om ifall något skulle hända, så att det inte bara är läkaren som pratar engelska utan att alla gör det. Sen låter det lyxigt med ett Amerikanskt privatsjukhus men helt ärligt så är det inte någon skillnad på detta och något sjukhus i Sverige.

Sen fick jag en kommentar på inlägget som handlade om att jag hade varit ensam utan Johan i fyra veckor:

hej och tack för en härlig blogg! en klurig och lite privat fråga kanske, men hur kommer det sig att ni valt att bo i NY? Om du nu är den som är hemma med barnen medan din mans jobb kan vara lite var som helst beroende på projekt, så borde ni väl kunna ha er bas i tex Stockholm där du verkar känna dig mer hemma och har din familj? kram

En bra fråga tycker jag. Jag älskar ju faktiskt New York även om jag aldrig någonsin hade en dröm eller en vilja att bo där innan jag träffade Johan. Och hur mycket jag än kan älska staden och livet där så kommer jag alltid att ha perioder när jag längtar till Stockholm. Ibland tänker jag att det skulle vara så mycket lättare att bo i Sverige. En sån grej att man inte alltid behöver betala någon för att gilla ens barn, utan att det finns en mormor och morfar som vill hoppa in och vara barnvakt ibland.

Men även fast min man filmar runt om i världen så är hans bas i New York. Det är ju bara inspelningarna som brukar vara i andra länder, men allt annat sker i New York. Jag visste det när vi skaffade barn att jag skulle spendera mycket tid där, men skulle jag hata att bo där det så är det ju sjävklart att vi skulle lösa det på något sätt. Men just nu funkar det bra. Kram.

Kan ni inte fylla på med fler frågor om ni har några? Så kan jag samla dem på hög och vältra mig i ångest när jag låter bli att svara på dem. Hehe, nä men kanske samla dem i ett eget inlägg och liksom kötta av allt på en gång? Eller är det kanske förmätet av mig att tro att ni skulle ha några frågor till mig? Det är inte min menig. Meeen, om ni skulle ha så ställ gärna. Och jag minns inte hur många jag legat med, så den frågan kan ni hoppa.

e.renck

 

Ingrid · 6 years ago
Hej! Tack för kloka och bra ord. Spännande att följa dig & er i allt som händer! Undrar massor om din utbildning till sjuksköterska. Hur började det? Vad var bra/dåligt? Vad har du för erfarenheter? Vill du jobba inom vården någon gång i framtiden? Xx

Heidi · 6 years ago
Undrar lite av samma sak. Börjar själv själv studera till ssk i höst (utan övertygelsen att det är mitt ”kall”) och vill gärna höra dina tankar angående ditt yrkesval och hur du ser på din framtid. I övrigt, älsk på din blogg <3

Anna · 6 years ago
Skulle vara så toppen om du kunde ge några tips på do’s och don’ts i NY. Åker dit om en vecka på semester och tar gärna emot tips på barer, restauranger, butiker, hängställen och så.

Jenny · 6 years ago
Bästa och roligaste bloggen ever, så fantastiskt bra blandning av allt och så roligt och bra skrivet. Heja dig, hoppas du skiver något mer någon dag! (och många blogginlägg här ; )

S · 6 years ago
Du är bäst

Anna · 6 years ago
Åh, kul! Då skulle jag vilja veta hur du känner inför det här med 4 barn. Väntar själv mitt fjärde och inser att även om jag alltid velat ha en bullrig storfamilj har jag inga referenser...de flesta jag känner har två, eller kanske tre... hur hinner man med 4 st...eller är den stora vinsten det fina med att dom alltid har varandra...? Smart att börja fundera på detta nu kan tyckas men ångesten över detta börjar komma krypande och skulle vara skönt att höra ngt klokt...och jag är helt övertygad att alla gravida med flera barn tänker på detta varför jag vågar ställa frågan...

Mace · 6 years ago
Vad är det värsta med hemmafrulivet? Jag har hamnat i liknande sits (fast inte lika glamouröst som du) med utlandsflytt, sämre barnomsorg och en make vars jobb just nu är viktigare än mitt. Vissa dagar känns det värt det för att vi alla får bo på ett ställe andra drömmer om, andra dagar känner jag att jag helt tappat bort mig själv och inte alls vill leva så. Hur håller du humöret uppe? Känner du någonsin att du offrat/försakat något och hur tänker du för hantera det? Är verkligen nyfiken!

Karolajn · 6 years ago
Eliiiin, jag tittar in här varje dag och tänker, tänk, täänk om Elin råkat blogga idag!? Maj gad! Lätt ditt största fan! Kan du inte börja med att lägga upp dagens-outfit sådär varje dag som back in the days typ 2007? Tycker din stil är så fläschig vill se meeeeer! Och skulle bli så glad om du ville berätta mer om dina vänner, hur hinner du hänga med vänner med så många ungar och en man som reser så mkt? Snälla berätta! Vad är hemligheten? Du skrev ju om den där mamman som raggade upp dig i era nya hoods i NY. Hur gick det med den relationen? Hänger ni idag? Puss älskar dig du är bäst! /K

Anna · 6 years ago
Den Sista raden fick mig att skratta högt och sätta mitt morgon te i halsen:) Du är för rolig!!! Snälla skynda dig och skriv en bok...

Evelina · 6 years ago
Jag undrar lite hur du tänker kring en jämställd relation? Går det? Jag läser din blogg och du känns så jävla boss lady. Jag har 1 barn med min kille, han har ”normalt” jobb och kommer hem de flesta dagar. Men jag får psykbryt (mest i huvudet då) på att jag får lämna/hämta, handla, laga mat, projektleda... och jag tänker hur fasiken skulle vi kunna skaffa 1 barn till. Och då flyger tankarna ofta till dig. Hur gör du det?! I jämförelse har jag ju en partner att dela vardagen med de flesta dagar men ändå får jag panik på hur icke jämlika vi är. Tack för en fantastisk blogg!

Linda · 6 years ago
Bara en enda (eller är det två?) fråga: den där supersköna skjortklänningen och kappan - vartifrån!? Älsk på dem. Och på din blogg! Sååååå bra. :)))

Malin · 6 years ago
Lite privat fråga. Kommer ni till Torekov i sommar? Isåfall är det ok om jag hejar på dig om vi springer på varandra? Min familjs sommarställe är "mittemot" ert (Lilla Kollinge). Om barnen vill prata engelska så har jag två tonårspojkar om inte kan svenska;) Tycker det är jättekul att läsa din blogg!

Bella · 6 years ago
Hej, och tack för en bra blogg. Du skriver så ärligt och fint... Dessutom med kul humor. You go girl! Jag skulle vilja ställa en fråga... Din man är ju känd/framgångsrik och verkar uppskattad av andra celebriteter. Alltså det kanske blir en för utlämnande fråga, men det jag funderar på är om det känns falskt med vissa personer... Om du upplever att vissa vill hänga med dig/er för att komma närmare din man? Usch frågan låter hemsk när jag läser den. Jag menar inget illa med den men det var den jag var intresserad av att ställa. Tack igen för en schysst blogg!

Annika Knoche · 6 years ago
Som sagt, jättebra blogg och jag älskar din humor!

Mira · 6 years ago
Hej! Åh jag är nyfiken på massor om dig! Dels skulle jag vilja veta hur du tänker kring jämställdhet i en relation. Du verkar vara väldigt medveten om de frågorna, samtidigt så får man bilden av (förstår att allt inte kommer fram i bloggen) att ni inte lever speciellt jämställt. Hur kompenserar din man dig för sina långa perioder av bortavaro? (Bortsett från Chanel- och Gucci-väskor;). Har ni en deal att det är hans "tur" nu och att du kommer få köra ditt jobbrace längre fram? Sedan är jag så nyfiken på ditt tidigare "vanliga" liv, har tex aldrig sett att du skrivit om din egna gamla vänner från Stockholm? Är det svårt att hålla igång kontakten med tidsskillnader och så? Kommer de och hälsar på? Kommer din familj över ibland? Kram och tack för en grym blogg!