Det är kul att jag börjar skriva ett inlägg som handlade om mina två senaste helger, och så plötsligt har det gått en tredje. Folk säger att de vill stanna tiden för att barnen växer upp för snabbt, jag vill stanna tiden för jag hinner inte med min planerade blogginlägg.
Men jag kör en snabbisresumé med svajande kvalité.
En lördagsdejt med Jack och Johan. Vi hamnade som vanligt på Sant Ambroeus. Åh, nu får jag dèjá vu, har jag redan skrivit det här inlägget förr? Det var i alla fall Jacks tur att haka på. Han var inte lika lättroad den gången, vilket jag förstår. Sjukt tråkigt för en 4,5 åring att gå på restaurang, jag tror nog jag har tänk att så länge han får lite ensamtid med mig och Johan så är han nöjd, det blir ju ganska lite sådan när man har två småsyskon. Men vi får nog börja med något lite mer barnvänligt…
Vad gjorde vi sen då? Jo vi gick till en favorit barnklädersbutik som heter Trico Field. Vi letar efter färgglada kläder till Jack. Det är en japansk konstigt butik med jätttemycket fult, men man måste rota och tänka lite utanför lådan.
Och vi hittade faktiskt lite roliga glada kläder till honom, och massa till Harpan också. Försöker alltid tänka smart och praktiskt vid barnklädershopping, så köper alltid lite för stort. Så dää ha nå`tt å växa i, viskar någon småländsk kommandora i mitt öra. Så slutar det alltid med att mina barn har alldeles för dyra fina kläder, men ser ut som Tommy och Annika i Pippi på rymmen med potatissäckarna.
Helgen efter det åkte vi med Harpan till Le Coucou. Och den enda som betedde sig som ett barn där var nog jag, då jag råkade göra ett litet för högt kräkljud och spotta ut maten när Johan mumlar efter jag tagit några tuggor; Vad kul att du gillar sniglar, det trodde jag inte.
Sen fick jag köra en Pretty Woman på riktigt. Vi var nämligen på Kirna Zabete på Broome Street.
Ja, och vad hände sen då. Har ni orkat läsa hela vägen hit? Johan och jag har fördelat det så att man har en helgdag var med sovnatt och sovmorgon. Och då menar jag att det är hela baletten, man sover i gästrummet, behöver inte ta något barn som vaknar på natten och man får sova hur länge man vill. Och känslan när jag vet att det är min natt att få sova är helt obeskrivlig. Alldeles pirrig där på kvällen, samtidigt som jag har som en inre stress ifall jag kanske valde fel natt att ta min sovorgie på. Tänk om liksom något utifrån kommer störa mig. Men när bettskenan och öronpropparna åker in, den noggranna proceduren att välja rätt kuddar är gjord, och när test-ligget ner för kolla ifall tofsen på huvudet inte sitter i vägen, så är den känslan det närmaste jag kan tänka mig att heroin känns som.
Sen blir det ju alltid söndag. Får man säga att söndagar inte är min favoritdag? Älskar att vara med min familj, men älskar ännu mer att vara med dem på fredagkvällar. Men vi köra samma runda nästan varje söndag. Ut i Prospect Park, sen en sen lunch/tidig middag på något barnvänligt ställe i området.
Det var allt för den här gången. Jag är ensamstående igen i två veckor. Ligger bredvid Max som sover middag när jag skriver det här, vi ska snart gå och hämta Jack och Harriet i skolan. De har haft skolfoto idag och jag hoppas de inte fick måla med röd fingerfärg precis innan som de fick göra förra året.
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 10, Harriet 8, Max 6, och Bruno 4, och hunden Rut.
Annsofie · 6 years ago
Så jäkla cool affär det verkar vara Kirna Zabete! Dit måste jag någongång. Och du med är cool och rolig!
Ingela · 6 years ago
Tack för att du muntrade upp min dag!
Karolina · 6 years ago
Älskar ditt humoristiska sätt att skriva på :D
Lottis · 6 years ago
Hej! Oh vad du skriver bra! Blir så glad då du har bloggat.
Mia · 6 years ago
Skriv mer! Skriv oftare! Alltid lika roligt att läsa!
Katti · 6 years ago
Har precis hittat din blogg och ligger här och skrattar högt åt dina underbara formuleringar! Länge länge sedan jag läste en så bra blogg. Ditt språk! Dina underfundiga betraktelser! Vackra bilder! Kloka tankar! Underbart! God Jul!