The Way We Play

4 år

8 months ago

Så Jack fyllde 4 år i lördags. Visst att man alltid älskar sina barn, men på deras födelsedagar sprängs fasiken hjärtat av kärlek. Jack tittade på mig och undrar varför jag stod där och fånlog mot honom.

Tårta med förkylning anyone? 

Men ibland är jag så fånig. Som för några dagar sen när jag lämnade barnen på skolan. Jag står och tittar på dem i smyg när de gått in i klassrummet, och de där första trevande minuterna när de letar efter sin plats i sammanhanget, lite blygt och försiktigt. Harpan söker sig till Jack och vill ha en puss och en kram. Läraren säger något till Jack som han inte riktigt förstår på engelska, och jag vill bara skrika över hela rummet att; Mamma står här borta hela tiden om det skulle vara något mina små pussälsklingar.

Men det går ju inte. Och de behöver inte bli curlade av mig, de älskar sin skola. Men när man står där och ser att Harpan tex försöker visa något för läraren precis samma sekund som hon vänder bort huvudet och Harpan blir liksom hängande kvar i luften på något sätt, så spricker mitt hjärta. Kanske för att jag är rädd att se mig själv som liten i mina barn, jag var den som alltid hamnade längre och längre bak i en kö, kunde inte ta för mig eller säga ifrån. Men mina barn är inte jag, det måste jag komma ihåg. Och fortsätter Harriet i samma takt så är det ingen som kommer sätta sig på henne.

4 år. Herregud.

Älskade fina lilla stora Jack.


instagram e.renck

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Elin Renck

Familj: Gift med Johan och tre barn, Jack, Harriet och Max. Bor i New York.