The Way We Play

Elin Renck


All you need…

3 days ago

 

Just nu är det två saker som jag händer som jag är pirrig över. Saker som jag för typ 5 år sedan aldrig någonsin trodde skulle kunna hända. Minns inte vad jag hade för syn på framtiden då dock, men det här fanns garanterat inte på någon imaginär vision board. 

Men jag är på omslaget av TWWP Magazine No.3. Så sjukt, och jag måste verkligen kolla flera gånger på bilden för att fatta att det verkligen är jag. Jaja just det, Max är med på ett litet hörn också, men tillbaka till mig igen. Jag önskar att jag kunde säga att jag bara rullade ur sängen och knäppte den här bilden med min Iphone i spegeln, för att så lätt är det för mig liksom. Men nej. Utan det krävdes jobb av riktiga proffs för att få till den att den här trebarns-morsan skulle få platsa på omslaget. Det var otroliga Linda som tog bilden. Jag älskar hennes bilder och får sån Irving Penn -känsla över den här. Det är även Linda som tagit min header, den på mig, Jack och en liten blöj-Harpan. Hon tar också bilderna som ni ser i Small Talk som är så populära här på sajten.

Ja, sen så behövdes det piffas, skrubbas och målas ordentligt. Och då kliver Alexandra in som en räddare i blå-under-ögonen-nöden. Och viskar med sina rullande skånska r att nog har hon allt varit med om värre, men även betydligt enklare jobb.

Förbeställ den här.

 

All you need…

The great love issues.

Och sen var det ju den här grejen om att jag och mina två kompisar har släppt podd. Märker hur svårt det är att tillåta mig själv att känna mig glad och ja, stolt helt enkelt. Varför är det så egentligen? Som om jag tror att så fort jag släpper ner axlarna, slappnar av lite och ler inombords så kommer allt försvunna.

I alla fall, vi har gjort vårt bästa, haft väldigt kul och jag får känna mig som en del av ett annat sammanhang som jag kanske inte ens visste att jag saknade. Och jag måste ge en eloge till alla dessa proffspoddar som gett ut flera hundra avsnitt, vilket jäkla jobb de gör.

Här kan man hitta oss om ni vill lyssna.

All you need…

Jag satt på Starbucks när jag började skriva det här inlägget. Bredvid mig satt en man, som jag vet inte om jag ska säga att han var hemlös, men han hade säkert haft det tufft de senaste åren. Jag log mot honom när jag satte mig ner. Och det var som att han måste ha sett hur hårt mina fingrar håller om den lilla brickan där mitt snabbtickande hjärta nu ligger ute för allmän beskådning. För när han reste sig och skulle gå, ger han mig inte bara ett tandlöst leende utan även den här:

All you need…

Och det var fan i mej nästan så att jag började grina. Så mycket i livet som är så värdsligt, nervositet och stress över vad folk ska tycka och tänka om en, när allt du behöver är bara kärlek. Han kanske hade fått den när han köpte sin kaffe, vad vet jag, men aldrig förr har något känns så träffande som där och då.

 

…is love

All you need…

Skör och lite rörd på Starbucks.

Elin Renck

Familj: Gift med Johan och tre barn, Jack, Harriet och Max. Bor i New York.