Let me think about it

Nu är jag inne på fjärde eller femte veckan av denna förkylning, och nu har den övergått till bihåleinflammation. Jag vill bara amputera mig från ögonbrynen neråt. Det känns nästan som när jag var gravid med Harpan och gick över tiden, och jag för varje dag som gick liksom accepterade att jag skulle vara höggravid resten av mitt liv. Jaha, det kommer aldrig komma en bebis och nu Jaha, jag kommer alltid vara tjock i huvudet och ha sexig rinnande näsa. 

Det jobbiga är att jag inte är tillräckligt sjuk för att dra nytta av det, alltså ligga i sängen och götta mig. Och jag är inte tillräckligt frisk för att typ träna som jag verkligen saknar. Bara tanken på att göra yoga upp och ner får mina bihålor att svälla.

Jaja, här är en film från i helgen i alla fall. Hehe, jag blir verkligen lite nördigt besatt av att klippa ihop dessa filmer .

 

Trevlig helg!
instagram e.renck


Läs mer »

Miami

“Party in the city where the heat is on, all night, on the beach till the break of dawn

welcome to Miami Buenvenidos a Miami”

Den sången har jag gått omkring och nynnat på nu för vi har bokat en resa i påsk till Miami! Fast det låter mer; Partyyy in the citywheretheheatison.. na nananannnan nana nanana WELCOME TO MIAMI naninaninini AAMIAMI! 

Vart var jag? Jo, det blir vår första riktiga semester faktiskt, alltså resa-bort- semester. Vi har ju rest massor annars, men det har ju alltid varit för att min man har jobbat. Men nu alltså ska vi köra en solsemester en hel vecka. 

Jag har redan börjat suga lite på den karamellen som kallas packning, för i Miami får man väl gå all in va?  Alltså jag pratar färger, hattar och humor? Smycken på stranden och typ stringbikini?

Nä okej, kanske inte smycken på stranden då, men nu så sitter jag i alla fall och beställer bikinis och äter Gott och Blandat.

De här bilderna togs när vi bodde i Florida, i Key Largo när Johan spelade in Bloodline. Som ni ser så var det inte varit jättejobbigt att hänga där. Men det blev väldigt ensamt. Jack och jag i ett inhägnat hotellområde, med en jättefin pool som vi knappt kunde använda för att det var alldeles för varmt ute. Och vi kunde inte ta oss någonstans för vi var ute i nowhere och jag har inget körkort.

Jack fyllde 1 år där och jag var gravid med Harriet. Men dagarna då Johan var ledig var ju såklart supermysiga och vi passade på att götta oss i havet. Få se om vi åker ut till Florida Keys nu i påsk, eller om vi bara stannar på hotellet.

Nästan exakt 3 år sedan, och jag tycker jag ser ut som värsta barnet. 

Längtan blir ju inte mindre när jag läser detta.

 

instagram e.renck


Läs mer »

La La weekend

 

Taadaa! Min första film.

Oj oj oj, jag tror att jag kan ha väck ett litet monster inuti mig och att ni kommer bli bombade med sådana här filmer från och med nu, för det var så jäkla kul att filma och klippa. Börjar redan fila på mitt Oscars-tal i huvudet.

 

 

instagram e.renck


Läs mer »

Ergobaby & Sophie the Giraffe

I samarbete med Babyshop.se

Ergobaby 360 har gjort gjort en bärsele i samarbete med Sophie the Giraffe, som jag fick frågan om jag ville testa. Och det ville jag såklart för bärsele är typ det smidigaste sättet att ta sig runt på med Max.

Riktigt så här sommarängs-romantiskt såg det kanske inte ut när jag använde den utan mer så här:

Dubbelvagn med konstant opumpade däck, med en alldeles för stor sur snart 4-åring i, sparkcyklar och russinpaket. Men Max var nöjd.

Jag har ju fått för mig att jag vill ha en hund också, men när jag ser på bilden ovan och lägger till en ettrig liten skällande hund i ett trassligt koppel, så släpper jag den tanken snabbt.

Man kan ha barnet i fyra olika positioner, och om Max sitter på höften skulle jag lätt kunna laga en 3-rätters middag. Alltså skulle. Betyder inte att jag kommer göra det.

I alla fall,  du kan hitta bärselen som säljs exklusivt hos Babyshop.se här.


Läs mer »

Jump Around

Idag var det 19 grader ute. Alltså 19 grader den 24 februari!? Superskönt, men visst gick man omkring och tänkte på jordens undergång.

Vad passar man på att göra då? Jo, vi körde en playdate på ett lekland i Williamsburg. Inomhus. Det var väl lite fail kanske men det är svårt att bryta något som man har lovat.

Minns inte om jag skrek för att jag glömde att knipa eller för att jag glömde ta med mig ett par strumpor. 

Hittade äktenskapets heliga budord där inne.

Sen fick jag svettpanik inne på Auroras inplastade utegård när vi käkade lunch.


Jag såg The Bigger Splash med Tilda Swinton för ett tag sen och blev helt besatt av hennes Dior-glajjor;

Så jag sålde min själ för att hitta dem.
 Ser dock inte lika cool ut som Tilda. Och de kanske inte är så bebisvänliga. 

Tro inte att jag satt med kameran och väntade för att fota när Harpan ramlade, utan så här låg hon och lekte med stenarna.

Hej Hej! här står jag och posar medan Harpan typ slänger mina nycklar i vattnet.

En göttig fredag, men det känns som jag har fått solrynkor och pigmentförändringar redan. Så nu är det Hej Spf 50.

Trevligt helg!
instagram e.renck


Läs mer »

Bacon

Igår kände jag att det fick vara nog med sjukdom och elände, så jag mötte upp några polare på Beekman Hotel på Manhattan. Tänkte att ett glas vin kan jag ta.

Fick svindel inne på Beekman, kunde knappt titta upp. Kändes som om det här hålet liksom skulle sluka mig.

Ja, och som alltid när man bara ska ta ett glas vin och dessutom får uppdatering hemifrån att Max sover och har det hur bra som helst, så får man ju feeling. Och inte vilken feeling som helst, åh nej; karaoke-feeling. 

Så vi åkte till ett sånt ställe där man kan hyra sådana små rum. Försökte dock låta bli att tänka på allt snusk som har hänt i de där rummen, och liksom bara rulla med det. Och när man är ganska täppt i näsan och halsen så måste jag fan säga att det låter lite, lite bra när jag sjunger.

Det var i alla fall väldigt roligt, men när det börjades röka i dessa 4 kvm var det dags för mig att åka hem kände jag. Värsta helkvällen fast hemma innan klockan tolv. Sweet.

Men ändå så staplade mig upp i morse som en ostbåge och undrade varför förkylningen yttrade sig som illamående och huvudvärk idag.

 

instagram e.renck


Läs mer »

Pop up

Såklart kom förkylningen som en räkning med posten till  Max och mig också. En riktig håll-käften-förkylning. Så jag tittar bara in snabbt och säger hej.

Men lite lättare blir det, får jag ändå lov att säga, när solen skiner in här hemma. 

Ahh, när man bara vill få skriva fula ord i smutsen på fönstren, då vet man att det är vår på g. 

 

Och titta på den här lilla jäkeln som kommer upp och läckrar sig i vår trädgård. Är så dålig på blomarter så jag kallar den bara hopp om livet-blomma.

 


Läs mer »

Falling down

Tack så jäkla mycket för peppen från förra inlägget! Det är så rörande att ni har liksom tryckt på kommentarsknappen, loggat in, kanske behövde ni fixa och trixa med lösenord och användarnamn, men ändå fortsatt, för att skriva till någon ni inte känner att jag ska kämpa på, det blir bättre sen och att ni känner igen er i beskrivningarna. Och vet ni, det hjälper och värmer så otroligt mycket.

Måste bara tilläga att jag har hjälp! Annars hade det aldrig gått, vi har ju ingen familj eller annan släkt här. Men även med hjälp på dagarna så är resten av tiden, framför allt nätterna, kämpiga så här i förkylningstider. Vi har två urgulliga svenska tjejer Alice och Nina som bor här i nyc, som jobbar omlott. Det är så skönt när de här oförstörda 20 plusarna kommer in med lite fräsch energi som piggar upp, när man själv känner att man luktar feberos och isglass.

Ett annat plus med dem är att få höra hur det är att vara young, single and ready to Tinder i New York… Så jag kanske inte ska gå så hårt ut på Johan ändå, som för övrigt kommer hem nu ikväll, 12 dagar blev det. 

Efter en vecka med sjuka barn är att gå till posten och göra ett pass till Max, med 754 olika formulär i peak hour, som att springa upp för en sommaräng utan att bli det minsta trött. Ren och skär avkoppling.

Mycket sånt här i sjukstugan.  Lego, huvudvaxning  och benlyft. 

Foto: Jack Renck 

Men på tal om singel i New York så tänkte jag på en grej, vad händer med den känslan av ilska som jag kände mot Johan på nätterna, sen när allting är bra igen? Förstår ni hur jag menar? Alltså om jag ligger i någon slags trötthetsdelirium mitt i natten och känner lite lätt… irritation? mot min man, men sen på morgonen så är ju alla sådana känslor borta, var tar de känslorna vägen? De måste ju läggas på hög i mitt undermedvetna och ligga latent och gro? Och sen en dag kanske det brister och jag kör en Michael Douglas i Falling Down, för att han andas lite för högt en söndagsmorgon.

Ja, jag vet inte, bara en tanke. Vi  får helt enkelt vänta och se.

 


Läs mer »

Blue is the warmest color

Jo, men visst är det fint att vara lite blå under ögonen? Så det syns att man har levt liksom.

Tänkte egentligen inte skriva något om hur jobbigt det kan vara med sjuka barn, för det kan man läsa om nästan över allt, det är är old news. Och nu den här tiden på året så släpar sig alla upp för sina egna backar, alla har sitt.

Men det här är min uppförsbacke som jag vandrar om nätterna:

Visst, jag fattar att det är värre för barnen än för mig, men efter i natt vete fan. Det här är femte natten de är supersjuka och jag är ensam med dem. När jag lägger dem på kvällen så är det som om jag kliver på nattpasset, och jag får en nattångest som liknar den som jag hade när Jack var nyfödd och man inte hade någon aning om något. De är så förkylda och täppta att ljuden som kommer från dem när de sover låter som om jag vore i en djuraffär. Det gnisslas, piper, visslas, kissas, flåsas, skälls och kräks. Blir som någon psykedelisk transmusik när man lägger ihop allt och lyssnar tillräcklig länge.

Ibland vill jag bara skrika i kudden för att jag är så trött och orkar inte gå upp en gång till och göra välling, stoppa in nappen, snyta, torka, ge medicin, byta pyjamas som blev kladdig pga att medicinen spottades ut. Hatar när min röst låter så bestämd och hård, liksom pratar ända nere från magen när jag pedagogiskt svarar -Fast ni måste!  på frågande protester om nässpray och vatten.

Hatar att jag till och med skrämmer om att vi får åka till doktorn så hon ge er medicin i stället, om ni inte tar den nu. Men vad ska jag göra? Jack hade någon slags feberpsykos för någon natt sen, då han sprang upp i min säng, ner på golvet och upp i fönsterbänken medan han bara skrek. Och det här att de vägrar nässpray även fast de skriker om att de “inte kan lukta” eller vägrar medicin fast de är så febriga att de yrar, gör att jag blir tokig (medicin som de för övrigt tjatar om när de är friska för att den smakar godis, wtf?!).

Snälla snälla Max, du kan väl hålla dig frisk?

Hatar att jag inte kan låta bli att sucka ljudligt när alla tre väcker varandra med cirka 8-12 minuters mellanrum, precis så där lagom till att man har blivit varm igen under täcket och är så nära, så nära att somna om.

Och sen hatar jag att jag blir så jäkla arg på Johan. Det brinner i huvudet på mig av ilska riktad mot honom. Varför vet jag inte, han kan ju inte göra något ändå, men kl 02.48 är skilsmässa det enda alternativet för att få sova lite. Jag ligger och planerar hur jag ska kunna flyga med tre barn själv till Stockholm, vilket i för sig är ganska kontraproduktiv då det är de som håller mig vakna på nätterna. Men jag antar att det handlar om en oro för barnen som tar sig ut på fel sätt. Det är ju svinläskigt att vara ensam när de är så sjuka, vad gör jag om något händer?

Men sen vaknar man upp på morgonen och tänker att det var ju inte så farligt, pussar på skitungarna och öppnar fönstret och märker att det har gått från 17 grader och sol igår till snöstorm idag, och inser att det kommer bli en hal backe upp i natt.

instagram e.renck


Läs mer »