Vi väntar ju barn John och jag. Vi har väntat en liten stund nu, i närmare bestämt 6 månader och är i vecka 26. Jag har kommit att bli oerhört fäst vid min växande kagge. Men vad underligt allt blev - sparkarna, nattvaknandet, trycket, spänningarna och samtidigt den totala symbiosen. Jag får höra att jag är rätt liten, enorm, tjock, tunn, en typisk killmage eller en säker tjejbula. Känner ni igen er, hur alla har en egen tolkning och åsikt att dela? Jag försöker ta emot det där på ett ödmjukt vis. Antar att det är det största folk gått igenom och därför känner ett sådant behov av att kommentera allt från vikt till förlossningsskräck. Jag vill iallafall introducera Kulan för er, här är den. Hit me!
Food, fashion, fun and family. Writing about inspiration, moodboarding, miscellaneous and casual things mostly.
Trying to be inspiring and share my daily life as a mother of a three year old explorer.
Mail: [email protected]