Grå zebra

Aggrhhh… Brukar ni vara med om när man kollar sig i spegeln och bara känner sig så fruktansvärt… grå? Jag är inne i en period där allt bara känns fel. Vet inte om jag brukar få sån ryck varje vår eller om det är efter varje barn, jag vill liksom bara fräscha upp mig, skrubba, klippa, skala (?) eller tatuera mig!? Det bara sprätter i kroppen på mig som en marskatt.

Jag tror jämt att jag ska gå regelbundet och göra ansiktsbehandlingar och naglar och sånt, och här i New York är det ju så lätt, det finns ju nagelsalonger och drop in-ansiktsbehandlingar över allt, men ändå blir det aldrig av att jag går. Det är inte det att jag är lat, utan snarare att jag inte riktigt gillar när någon rör mig.

Jag klagade lite för mig själv när jag stod och hängde över handfatet och lös med Iphone ficklampan i mitt torra torra ansikte, som man gör, och önskade att man bara kunde typ skjuta in mer fukt i huden! Ba bam, rakt in! Men så kom jag på att jag läste ju om det här hos Alexandra. Och undrar om det är något man ska prova på? Infusions in i huden som fuktar och slätar ut. Det enda jag är rädd för är att jag ska ta fan i båten så kan jag inte ro henne i land liksom. Alltså att jag påbörjar något som man inte kan sluta med för då känns det som man hamnar ännu mer på minus.

Nu provar jag i alla fall några koreanska ansiktsmasker och får väl se vad som händer.

Okej, ser ju lite ut som någon slags wook-sås man kan köpa på Ica.

“-Well, hello Clarice”

Någonstans i världen sitter någon (kanske en man?) och skrattar och tjänar pengar på att folk faktiskt lägger det här hästansiktet på sitt eget.

Resultatet? Jag vet inte, för jag fick inte ha kvar den i ansiktet tiden ut, Max såg mig och bröt ihop. Men visst känns det ändå lite lent och ungt.

 

instagram e.renck